Myten om att arbeta som eskort

Vecko-Revyn har fått mycket kritik för sitt förhärligande av prostitution. Både PO och JK har fått ta emot anmälningar efter att Vecko-Revyn förhärligat prostitution. Nu är vänsterjournalistpartiet (vjp) aggressiva på denna punkt. Dess partiledare Christopher L. K. Aqurette har nu fått understöd av dess propagandaminister Oscar Swartz som anklagar förre justitieminister Thomas Bodström för att vara kristdemokrat, bara för att han inte stämmer in i nihilismens och anarkismens tonarter.

Med på samma sorgliga släptåg sitter två liberala lustigkurrar, ecklesiastikminister Bloggelito och jämställdhetsminister Louise Persson.

Dess brösttoner hämtar de från den fiktiva prostituerade martyrkvinnan Isabella, som gjort sig till bättre vetande prostituerad.

Just det här medvetna underifrånperspektivet är ganska tröttsamt. Det handlar om att framställa sig sig själv som svag, som kräver sympatier från andra, starkare. Det är inte ovanligt att de snällaste polischeferna ställer upp som beskyddare åt prostituerade i syfte att stärka deras självkänsla.

Vad nu det här andra handlar om är att legalisera prostitution. VJP gör nu allt för att framställa prostitution vanligare än lättmjölk och godare än oxfilé och roligare än en danskväll på Café Opera.

Liksom cancer – som numera är ett religiöst begrepp för diskurs – äter de upp det ena begreppet efter det andra. Lägger beslag på det. Så småningom blir det modernt att vara prostituerad. Skulle prostituerade bli skymfade eller motsagda så har de blivit ”hatade” och ska få beskydd av säkerhetspolisen.

Slutligen ska de prostituerade ner till Jerusalem för att visa rumpan, kyssa tiotusentals villiga män i Moskva och när muslimerna blivit tämjda ska de få vallfärda till Mecka och kyssa den heliga stenen.

Aftonbladet har försökt tona ner det och sagt att det handlar om olika värderingar mellan generationer.

Då genom att låta Alice Westgårdh (17) komma till tals mot sin egen far, Anders Westgårdh, som vädrat sina farhågor om konsekvenserna med en prostituerad livsstil. Alice framställde prostitution som en personlig frihet att ha en åsikt:

Enligt honom så framställdes det som något bra och trendigt, men det var ju faktiskt bara hennes åsikt.

Sedan när blev prostitution en åsiktsfrihet? Är det inte en avvikande livsstil?

Att vara prostituerad och arbeta som eskort låter bättre än vad det är. Oftast är tyngre narkotika en del av vardagen. Däremot är branschen besparad från tyngre kriminalitet, vilket gör prostitution mer till ett civiliserat problem. Att prostituerade bedriver politiska kampanjer är fortfarande ovanligt, men via bloggosfären har det blivit möjligt. Däremot är det ovanligt att tungt kriminella bedriver kampanjer i det civiliserade samhället. Möjligen kommer de i kontakt med prostituerade när de säljer narkotika, men det är ovanligt med sådana möten.

Däremot är nätet en port rakt in i den kommersialiserade sexvärlden. Här finns den nya industrin, som genererar pengar. I framtidens Sverige ser vi om 10-20 år ”fräscha flickor sökes till vår klubb” på annonserna till arbetsmarknadens hemsidor. Då har generationen som föddes med ”den nakna datorn” gjort bilder till verklighet – och de som inte gjorde det har av naturliga anledningar slutat göra motstånd.

En bild säger fortfarande mer än mer än 1000 ord. Det här posten blev 525 ord.

Förhoppningsvis bor jag då inte kvar i Sverige.

Källa: DN, Journalisten, Resumé

När ska svensk arbetsmarknad fungera?

Förbundsordförande för IF Metall Stefan Löfven har i en anordnad diskussion med Globaliseringsrådet och danska ambassaden den 20 november uttryckt sig positivt inför den ökade globaliseringen, men finner en anledning till problemet i Sverige där rörligheten på arbetsmarknaden är låg:

Därför att i Sverige riskerar du hela ditt ekonomiska uppehälle då det tar lång tid att hitta ett nytt arbete. Vi måste därför hitta sätt att göra det lättare att få jobb.

Danmark har till skillnad mot Sverige lågt anställningsskydd kompletterat med en generös arbetslöshetsförsäkring samt breda aktiveringsinsatser för arbetslösa. Sverige har starkt anställningsskydd som kompletterats med låg arbetslöshetsförsäkring och generösa bidrag från försäkringskassan med få aktivitetsinsatser för arbetslösa.

Idag är den flexibla globaliseringen och den isolerade tryggheten dagens motsatser på arbetsmarknaden. Thorkild E Jensen, ordförande Dansk Metal menar att flexibilitet och säkerhet är nödvändiga för att för att nå god ekonomisk utveckling och hög sysselsättning. Både flexibilitet och säkerhet är beroende av varandra för att fungera.

Med tanke på dagens svenska arbetsmarknad kräver många nya jobb hög flexibilitet, men saknar däremot en säkerhet att luta sig emot. Därför tenderar också många arbeten i Sverige att bli inhumana, även om företagens syftet är det bästa så har de helt enkelt inte råd med en generös arbetslöshetsförsäkring. Resultatet blir att människor är rädda att byta jobb, eftersom de förlorar sin försörjningstrygghet.

För att den danska arbetsmarknaden ska kunna fungera är tillit och trygghet lika viktiga vid sidan om flexibilitet.

Här tycker jag Danmark har kommit mycket längre när det gäller globaliseringen. Sverige agerar fortfarande protektionistiskt i avvaktan på att andra ska gå före. Därför är också ett generell och generös arbetslöshetsförsäkring viktig för att svensk arbetsmarknad ska kunna vara flexibel.

Nu är det istället mammas eller pappas trygghet och kontaktnät som är viktigt för många ungdomar att få arbete. För 6 av 10 ungdomar som inte har något familjärt kontaktnät blir AMS:s insatser avgörande. Dessutom handlar det snabbt om att hitta sig en fast inkomst, slå fast bopålarna, istället för att utveckla sin egen potential i en rörlig arbetsmarknad.

LO är fortfarande vilsen i sin kritik, då de reproducerar gammal kritik om diskriminering. Faktum är att Sverige har två stater – ett för svenskar och ett för invandrare – visar inte bara på att integrationspolitiken har misslyckats, utan även arbetsmarknadspolitiken.

Källa: Globaliseringsrådet, DN, DN

Våldspornografins ideal har sina begränsningar

Stureplansprofilerna har blivit dömda till fyra års fängelse, och blir frikända efter en tredjedel av tiden. De är placerade i fängelset i Kumla tillsammans med andra likartade förbrytare, vilket direkt innebär en klassresa neråt. Det är få personer i mänskligheten som gjort karriär direkt från fängelset.

En av dem är förre presidenten i Sydafrika Nelson Mandela. Nu är Mandela långt borta från bilden ifråga om Stureplansprofilerna.

Med tanke på att Högsta Domstolen stängt deras fall återstår endast nåd från regeringen, vilket lär utebli med tanke på justitieminister Beatrice Ask har fullt upp med att stärka Alliansens roll att vara den svaga kvinnans beskyddare.

Här är det varit öppet att moralisera över tidigare och själv har jag fördömt sinnestillståndet hos männen som begick våldtäkt:

När män väljer att använda våld som en quickfix för att nå sina själviska syften leder det dem från de civila samhället.

Däremot är det väldigt lite uppmärksamhet som går till narkotika i kombination med alkohol och hur detta får fritt spelrum i det mänskliga livet, då i kombination med en fullmatat hjärna som raderats på mänskliga värderingar där det hårdkokta våldspornografin på nätet är nästa kick att få uppleva i livet.

Det bör tilläggas att bunkern i Kumla är en kick för samvetet.

Källa: Aftonbladet

Vågar Israel fred med palestinierna?

En tvåstatslösning i Israel är uppe till diskussion i Washington, där bland annat utrikesminister Carl Bildt är inbjuden i diskussionen med den politiskt oberoende statssekreteraren Condoleezza Rice i spetsen. Fortfarande känns frågan väldigt politiskt och religiöst het och det det är lätt att rygga tillbaka inför diskussionen.

Vad det ytterst handlar om är religiösa föreställningar får ge vika inför politiska pragmatiska lösningar. I Sverige är det möjligt, men i Mellanöstern är det omöjligt.

En liten förändring på Gazaremsan bland anhängarna till Hamas kan sätta både Libanon, Syrien och Iran i rörelse. En tvåstatslösning tror jag därför skulle eskalera konflikten mellan israeler och palestinier istället för att minska dem. Att ge palestinierna en egen stat tror jag på sikt skulle leda till deras egen undergång. De skulle helt enkelt samla sina krafter ytterligare i syfte att starta ett storskaligt krig mot Israel som de skulle förlora.

Att situationen enligt Carl Bildt skulle förvärras dramatiskt är därför en grov överdrift. Det är dock möjligt med en politisk förändring, men frågan är om den i Annapolis är den rätta. President George W Bush satsar sin politiska karriär på denna fråga:

Jag förblir personligt övertygad om att förankra min vision om två demokratiska stater, Israel och Palestina, som lever sida vid sida i fred och säkerhet.

Tidigare har president Bush haft en aktiv roll i hur struktureringen ska se ut, men nu låter USA parterna få lösa de praktiska frågorna själva. På sätt och vis är detta klokare än att försöka tvinga fram en lösning, eftersom det endast skulle få motsatt effekt. Nu är detta bara första steget till början på slutet för konflikten.

Förhoppningsvis.

Källa: DN, AP

Är svenskar sekteristiska?

Svenskarna är ett märkligt folk. Över 75 procent är med i Svenska kyrkan och ingen tycker om den republikanske kandidaten Mike Huckabee. Det är märkligt att tro ska vara så hemligt och förbjudet att prata om i offentliga rum, men däremot går det bra att tvångsdöpa sina barn i kyrkan och kräva konfirmation vid tonåren, låta den höra skapelseberättelsen och kristen ideologi, tvinga sina gamla föräldrar att begravas i kyrkogården och så vidare.

Dessutom är det helt naturligt att vara ateist och kristen på en och samma gång – och gärna socialdemokrat och moderat likaså. Bög och hetro likaså. Däremot är det förbjudet att vara svensk, för då är det farligt. Då lurar farorna bakom knuten. Och är du religiös, då är du värst.

Vad det handlar om är trovärdighet – vad du är just nu är viktigast. Inte vad du vill bli eller vad du varit.

Så, ja, svenskar är ett sekteristisk folk, eftersom de inte vågar prata om sin hemliga religion i offentliga rum. Då är det fy, usch och blää. Nästan som den fördomsfulla pesten, men sedan när ljuset är släckt. Då är det God rock’n roll.

Källa: Aftonbladet, Wikipedia Svenska Kyrkan

Är opinionens vrede äkta?

Oppositionsledaren Mona Sahlin (s) anklagar statsminister Fredrik Reinfeldt för att historiskt svika väljarna. Själv tycker jag situationen knappast har förbättrats för de arbetslösa, som idag tvingas acceptera ett liv på socialbidrag och på brustna förväntningar. Mona Sahlin konstaterar:

På ett år har redan 350 000 människor tvingats lämna a-kassan.

Eller så tvingas de till att sjukskriva sig och därmed arbeta svart, vilket jag tycker fullkomligt oacceptabelt i ett modernt samhälle. En viss klick av befolkningen lever reguljärt och en annan lever efter helt andra normer.

När det gäller detta problem, att vi har två stater i Sverige, en vit och en svart, har varken Alliansen eller socialdemokraterna funnit någon konkret lösning på. Ett A- och ett B-lag. Ett innanför och ett utanför. Ett on the record, ett off the record.

Jag tvivlar ett ögonblick att alla dessa 1 085 000 utanför arbetsmarknaden är obrukbara. Vad som saknas är mod – och ett erkännande att politiken inte kan lösa dagens samhällsproblem annat än genom att agera välfärdsstat.

Mona Sahlin tycks tro så mycket på den socialdemokratiska politiken att hon glömmer bort sin eget partis begränsning. Nej, svaret ligger inte i regeringens händer, utan främst i våra egna och den miljö där vi bor. Politikens uppgift är att få människor att tro på sin egen förmåga – inte tvärtom – och hitta lösningar i sin lokala byggd. Då genom att underlätta de incitament som möjliggör lokal tillväxt.

Däremot har politiken och politikerna en viktig uppgift: Att föregå med gott exempel. Det exemplet har socialdemokraterna redan förlorat. Mycket av den vrede som socialdemokraterna just nu känner har föga att göra med en ansvarsfull politik. Mycket handlar istället om bitterhet inför ett förlorat val – och ett chocktillstånd över att svenska folket valde ett annat sätt att se på världen.

Frågan är om Alliansen förmår att vara bättre eller sämre än socialdemokraterna.

Källa: DN Debatt, Dagen

Har media stulit din själ?

pingvin.jpg
Det är intressant när etablerade journalister kritiserar etablerade journalister. Ingen i Sverige kan ta ifrån Göran Skytte den uppgiften att ifrågasätta SVT för dess urval av nyheter. Ingen kan heller ta ifrån DN:s ekonomijournalist Knut Kainz Rognerud rätten att kritisera Dagens Industri, Svenska Dagbladet Näringsliv och Affärsvärlden för att stryka direktörer jäms med håren.

Själv har jag slutat att bli arg, och väljer att varken läsa ekonominyheterna eller titta särskilt ofta på SVT. I mitt förra inlägg här på bloggen frågade jag mig om statsminister Reinfeldt blivit vår dagisfröken. Det låter ju galet, men frågan är berättigad eftersom då har journalister blivit barnen ifråga i min liknelse. Efter att ha transkriberat Reinfeldts uttalande i SVT tröttnade jag efter att han konstaterat att det är val om tre år.

Den mesta informationen om vad som händer i regeringen går att läsa på deras webbplats, och att vässa klorna framför Reinfeldt är numera en hobby för överklassjournalister. Då är det viktigt att framställa Reinfeldt som den helige kejsaren i syfte att journalisterna ska framstå som stjärnorna som bländar sig i glansen. De är små minipolitiker själva.

Självförhärligandet har någonstans nått sitt klimax. Ärligt talat, jag är trött på journalister som inte sköter sitt jobb. Att klaga på dem är impopulärt när det träffar rätt, men någonstans måste det ju börja. Trenden är tydlig, och här har bloggosfären en uppgift.

Bloggosfären borde ägna sig mer åt att gräva fram scoop och göra annat än vara parasiter på journalisters verk. Då genom att ta steget ut ur skuggorna i syfte att granska verkligheten själva. Att kritisera tråkiga tablåer i SVT är rena stenåldern. Vad det handlar om är att bloggarna gör sitt jobb och vägrar låta sälja sin själ till medierna. Det är då granskningen tar ett kliv framåt.

Fram till dess får bloggarna själva trampa i träsket bland gamla nyheter, som redan av stjärnorna bestulits på all glans från kejsaren. Eller drömma själva om att bli minipolitiker och synas i rätt sammanhang.

Frågan är hur länge Göran Skytte ska hylla en statsminister som mer lutar åt vänster än åt höger? När ska DN:s egna journalister våga avslöja det verkliga fusket inom näringslivet? När ska bloggarna sluta vara förlängda organ till myndigheter som fungerar som en propagandamaskin? Nej, det självständiga tänkandet är ett minne blott.

Källa: DN, SvD