Varför angriper muslimska generaler sitt eget folk? II

Den första muslimska kvinnliga ledaren tillika en gång premiärminister i Pakistan Benazir Bhutto är död. Efter åtta år i landsflykt återvände hon till Pakistan för att utmana president Pervez Musharrafs regim. Direkt vid hennes ankomst blev hon angripen av en självmordsbombare, som misslyckades med sitt uppdrag. Dagen efter, den 19 oktober 2007, ställde jag mig den relevanta frågan:

Varför angriper muslimska generaler sitt eget folk?

Anledningen till frågan är ganska självklar, eftersom det rör sig om en militärt planerad aktion verkställd av dem själva. Dessutom framträder den inre logiken att muslimska generaler möjligtvis kan kohandla med USA efter 11 september i jakten på Usama bin Laden, men att tillåta Benazir Bhutto politiskt liberalt utrymme är att förvänta sig för mycket.

Utrikesminister Carl Bildt har uttalat sig om den dolda uppdragsgivaren och reducerat de fundamentalistiska krafterna till 12 procent, men svarar inte på den misstro som fanns mellan Benazir Bhutto och militären.

Nu grusas hoppet rejält inför valet 8 januari, som troligen blir uppskjuten någon eller några månad/er.

Att just hennes son, Bilawal Bhutto Zardari, 19 år, ska efterträda posten som partiledare för People’s Party påvisar kraften i dynastin som i svenska mått mätt skulle motsvara kungafamiljen.

Behovet av kontinuitet är stort i Pakistan.

Statssekreteraren Condoleezza Rice är väl medveten om denna utveckling:

She was a champion for democracy.

Hade USA några möjligheter att stoppa mordet? I det här fallet kunde de ha gjort betydligt mer för att sätta press på regimen i Pakistan för att ha gett Benazir Bhutto immunitet. Nu blev hennes död något som flyttar fokus till de militära krafternas påverkan i den pakistanska politiken.

About these ads