Nu säljs Vin & Sprit för 55 miljarder kronor till franska Pernod Ricard som är ledande inom alkoholdryckesföretagen i världen basunerar kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell idag i ett pressmeddelande.
- Först ska vi konstatera att svenska statens 90-åriga ägande av Vin & Sprit nu går mot sitt slut. Jag skulle vilja säga att det är en ganska rimlig växling av stafettpinnen till det här fina företaget, som nu sker, sade Mats Odell på en presskonferens i morse.

Motbokens fader, Ivar Bratt som grundade företaget Vin & Sprit år 1917 och efter att den avskaffades har Vin & Sprit haft svårt att motivera sin närvaro bland de statliga bolagen. Nykterhetsrörelserna har också påpekat detta och för staten har det inneburit att de suttit på två stolar. Nu satsar regeringen 260 miljoner per år på alkoholpolitik med bland annat ökad tillsyn på serveringstillstånd och råd till föräldrar ifråga om kunskaper och nätverk.

- Det har blivit en mycket noggrann och ansvarsfull process, säger Mats Odell och tackar de som gjort ekonomiska konsekvensanalyser.

Pernod Ricard betalar dels i euro och dollar och utbetalningen sker med garantier från internationella banker och beloppet är en av de högsta som någonsin betalats för ett stort alkohol dryckes företag. Dessutom motsvarar betalningen 21 gånger de vinster som Vin & Sprit gör i år, vilket gör att affären kan gå i förlust senast 2029.

Det kan vara värt att tänka på då.

Samtidigt behåller Vin & Sprit sin svenska prägel med Absolut Vodka, Blossa Glögg och annat svenskt som dominerar.

Affären ger också kristdemokraterna råg i ryggen att vara ett ekonomiskt tillförlitligt parti. Ett litet parti som tagit med alla tänkbara aspekter i utförsäljningen. Det här känns skönt.

Uppdatering:

DN:s ledare menar att Mats Odell borde låta pengarna som genererar 2 miljarder mindre i betalningar av statsskulden på lång sikt ska ersättas av skattelättnader på kort sikt. DN vill:

Med tanke på att många svenskar har låga besparingar och små marginaler vore det angeläget om en del av intäkterna återfördes till företagens verkliga ägare, det vill säga skattebetalarna.

För kristdemokraterna – och Alliansen – är det viktigare att påvisa att de kan hantera Sveriges ekonomi på ett ansvarsfullt sätt, vilket i det här fallet innebär större balans. Att få 2 miljarder mer utrymme i statskassan är naturligtvis ett välkommet tillskott – men också en fin växlingkassa.

Valet i Zimbabwe är troligen lika demokratiskt hopplöst som situationen på Kuba, där Fidel Castros närvaro gör att politiska förändringar är omöjliga. Den 84-årige presidenten Robert Mugabe har styrt Zimbabwe sedan självständigheten 1980 och har manipulerat valutgångarna sedan dess. Han förutspås vinna med 57 procent, trots att arbetslösheten ligger uppemot 80 procent, skyhög inflation där pengarna blivit värdelösa och hyllorna i livsmedelsbutikerna gapar tomma.

Något är väldigt mycket fel i Zimbabwe. Robert Mugabe är helt enkelt inte värd att bli tilltalad som president och omvärlden borde reagera med styrka – istället för att vänta ända in i det sista när det gäller hanteringen av diktatorer i Afrika som praktiserar omvänd rasism och lägger skulden på det vita förtrycket istället för att själv utöva politisk makt.

Pär Ström fortsätter sitt korståg med framgång för män som känner sig förtryckta:

Vi är många män som tar avstånd från kvinnodiskriminering, men som för den skull inte själva vill bli diskriminerade. Jämställdhetsarbetet måste ta båda könens svårigheter på lika stort allvar. Det ska vara könsneutralt.

Själv håller jag med Pär Ström i hans korståg. Det är svårt att bortse från behovet av män som blir utsatta i ett ensidigt genusperspektiv som endast tar fasta på kvinnors lidande och behov. Att det gått så långt att det behövs en mansdag den 8 september är ett konkret förslag, som sätter männen på den politiska kartan.

Här behöver det diskuteras mer om männens och pojkarnas identitet och konsekvenserna av feminismen. Särskilt när feminismen gjort det fult för män att tala för sin egen sak. Här behöver ifrågasättandet av en överdriven feminism bli viktigt, eftersom det skymmer de mentala utsikterna för beslutsfattare som utgår från karikatyrer om män.

En ingångspunkt är ungdomsvåldet där männens svaga identitet i samhället har lett till att problemen kring pojkars identitetsutveckling betraktas som en smula förlegat och föråldrad. När våldet blir en lösning har samhället en skyldighet att fundera kring behoven som finns omkring pojkar och män.

Män har blivit en alltmer isolerad företeelse inom den kommunala sektorn, vilket visar att både fördomar, skvaller och förtal är mäktiga vapen för att skapa ett förtryck som utesluter män.