Regeringen trålar in små som stora…

Angående proposition 2007/08:163 så har jag kikat på åklagarens roll i övervakningsprocessen av misstänkta. Enligt propositionen får åklagaren friare händer att själv fatta operativa beslut, men när han eller hon har möjlighet ska de främst söka prövning hos rätten. Om de fattar beslutet själva efter eget huvud så ska åklagaren själv göra en anmälan till säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN). Ett offentligt ombud som representerar den misstänkte ska få möjlighet att närvara i rättens prövningsprocess.

Tidigare ställde jag mig följande frågor:

1) Är integriteten skyddad i denna lag?
Operativt är det åklagaren som ska anmäla sig själv om han eller hon gör tjänstefel. Slutinstansen blir SIN som kan gå vidare med en eventuell kränkning. Propositionen hänvisar till grundlagen, regeringsformen, som ger skydd till ett privatliv. Åklagarens ändamål för att använda lagen måste vara allmänt godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Hänvisningen till Europakonventionen kräver överblickbara konsekvenser för inskränkning av demokratiska friheter. Någon IPRED1 som Rick Falkvinge (pp) hänvisar till finns inte. Sedan hänvisar propositionen till FN:s mänskliga rättigheter från år 1948 och 1966.

2) Vad för påverkan har kameraövervakningen på den personliga integriteten? Finns det några reflektioner kring detta?
Ja, tydligast är integritetslagarna i regeringsformen, men även tillämpningen av tvångslagen har vissa begränsningar genom ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprincipen.

3) Är propositionen som antas den 22 oktober ett komplement till FRA-lagen? Hur kommer de att samverka?
Det här är en delikat fråga. Frågan om samarbete kan beröra främst sabotage. Det är enklast att se samarbetet mellan FRA och åklagaren i min preliminära bedömning.

4) Varför är regeringen inte i grunden intresserade av integritetsskyddande åtgärder som lätt blir missbrukade i offentliga rum?
Tidigare har partisekreterarna hävdat att de går bloggosfären till mötes genom skärpningar av integriteten i propositionen. Dessvärre finns det ingen stark enskild lag som stärker den operativa delen av skyddet för enskilda medborgare som är misstänkta för allvarliga brott som kan ge mer än ett års fängelse. Det gäller överskottsinformation som samlats in genom kameraövervakning. Lagen ger alltså möjlighet att av ”misstag” komma åt andra förbrytare inom en lägre straffskala än ”yttre hot” (se s.25).

About these ads