Porträttet som följt med sedan Barack Obamas kampanjdagar har nu blivit utställd på “The National Portrait Gallery” skriver NY-Times. Själv kommenterar konstnären Shepard Fairey framgången i ett email:

These galleries are just trophy cabinets for a handful of millionaires. The public never has any real say in what art they see.

Att bildens kraft och budskap inte ska underskattas i svenska valkampanjer är alltså något som går att lära från det inträffade. Konst är fortfarande viktigt för att förmedla ett budskap till väljarna. I USA finns det en förkärlek till underdogs, och att Shepard Fairey graffitimålning får plats i finrummet visar inte bara på att gränserna mellan fint och fult har förändrats en hel del i globaliserings tidevarv på Internet, utan även i verkligheten.

Att färgerna blått och rött blandar sig i hans ansikte visar på den längtan som han burit inom sig att försöka överbrygga motsättningarna som funnits mellan republikaner och demokrater. Av många har hans ambitioner i början av kampanjen blivit idiotförklarade, men på ett enastående sätt har han stått emot kritikerna som rackat ner honom.

Politik innebär på sätt och vis Audacity of Hope, en djärvhet att våga hoppas. Då att även i ful graffitikonst finns det något värdefullt som kan lyftas upp för att stärka den nationella stoltheten.

Läs även bloggen från National Potrait Galley.