Fattigbloggen skriver en del om hur 379,000 människor lever på socialbidrag. Själv har jag levt på socialbidrag sedan 2004. Till en början var det ett emotionellt helvete, men därefter har skuldberget blivit tydligare och det har tagit tid att dra upp huvudet ovanför sanden och inte ge alltför stort utrymme för varken självömkan eller ”painbody”. I princip har det handlat om att jag själv fått stå för motivationen – och ta emot hjälp från andra.
Sedan har jag upptäckt att ”må bra” har väldigt lite med pengar att göra. En snygg, välvårdad kropp kostar väldigt lite pengar. Det gör att människor inte reagerar med avstånd när jag berättar att jag har en ekonomi som i princip går på tomgång. Men, det är en enkel genväg.
Problematiken kan ligga i att inte ha förmågan att hantera sin egen ekonomi när den går dåligt. Att sakna ett nödvändigt hopp.
Det finns självhjälpsgrupper med erfarenheter från livet som är gratis. Där träffar jag människor som har samma erfarenheter som en själv, vilka kan ge stöd och erfarenhet från sin egen livssituation. Det finns också människor som har stabila jobb vilka bär på en helt annan börda än den ekonomiska. Ofta har skuldkänslorna samma mönster, medan objekten kan variera.
Skulden får en människa att stoppa huvudet i sanden och förneka den. I princip handlar tillfrisknandet om att bygga upp självkänslan till en nivå där smärtan som skuldkänslorna orsakar blir hanterliga på en begriplig nivå. Här är det viktigt med stöd och hjälp från omgivningen. Att hitta en bra grupp alternativt psykolog/terapeut som vägleder en i ens primära behov. I USA finns självhjälpsgruppen Deptors Anonymous.
Själv har jag tagit hjälp ekonomiskt från min omgivning. Det kostar främst på stoltheten, men jag har fått lära mig tacksamhet. Det har gjort mig ödmjukare i livet.
För skulder som växer finns i sista hand skuldavskrivning. Det går till och med förhandla med CSN för dem som har svårt att betala tillbaka lån. Så förr eller senare lättar skuldberget, men åren som skulden ligger över en kan vara svåra att genomleva.
Själv deltar jag aktivt i kristdemokraterna på Södermalm. Kd har fått ett ansikte att vara för endast för familjer från medelklassen och pensionärer som vill ha bättre försäkringar. Där finns de flesta rösterna.
Nu är verkligheten en annan än den på kartan. 379,000 väljare finns bland de som söker socialbidrag.
För den som vill göra ”protest mot systemet” kan skriva mitt namn på kristdemokraternas EU-valsedel. Mitt löfte är att ge de 379,000 socialbidragstagarna större resurser än en fyrkantig socialsekreterare. Då bland annat med effektiv stöd och hjälp för dem som verkligen behöver det.
EU, och Sverige, behöver en generösare inställning till människor som är ”fattiga”. Den representeras bäst av människor som har en egen erfarenhet av skuldberget. Inte giriga styrelseledamöter som påstår att de är ärliga när de får över 100 miljoner kronor i bonus.
Ett smått roligt och positivt förslag har dykt upp från kristdemokraterna. Då att varje familj ska få 10.000 kr för varje nyfött barn. Vilka är det som klagar? Jo, självfallet är det fyrtiotalisterna, men ungdomar och yngre vuxna har säkerligen inget emot att få 10.000 kr i fickan när barnet anländer världen. 
