Demonen Mammon lurar staten

2
by Kristdemokrater, Religion •

mammonFör den som aldrig sett en demon kan jag vara en smula upplysande. Jag har sett en, och jag skämtar inte. Den var brun till sin natur och gick slingrande omkring de människor som den helst av allt skulle vilja ha runt omkring sig. Helst deras själar. Fångade som i en form av tillbedjan och en bunden lojalitet som kramade musten ur andra.

Likt alla falla änglar bars den upp av ett bländande sken. Det var först efter långt studerande det var möjligt att se konturerna av den bruna träliknande skepnad som dess väsen bestod av. Hans, eller hennes, väsen var andlig och kunde lösas upp i moln i vilken stund. Molnet var lika giftigt som skenet och själva anblicken av det bruna väsendet väckte ångestkalla känslor förträngda i innerlig beundran.

Alla metoder var tillåtna. Ställde Mammon en gammal människa framför sig, så var den giriga människan så besatt av tanken att besegra den gamla människan att den stötte till henne på vägen. Alla befintliga metoder var tillåtna. Ibland ställde sig en kvinna i vägen för att bli slagen av en man och anmälde honom rättfärdigt för misshandel, men sedan räknade hon pengarna i ett bad hemma.

En viss politiker som senare blev statsminister valde att ta Mammon i hornen. Han hade gjort liknande iakttagelse:

Den girige har svårt att se andra människor, uppfylld av ångest inför risken att ha missat något för egen del.

Problemet är att girigheten har skett framför näsan på statsministern, som en gång i tiden lovade begränsa den. Så här sa han till GP 28/12-2004:

Girigheten blir vi inte kvitt, vi kan bara anstränga oss att begränsa dess svängrum.

När SVT:s Uppdrag Granskning upptäckte att det inte begränsades något svängrum i AP-fonderna visade det sig att statens eget kontrollsystem inte fungerar. Kanske är det bättre att ge sig ut på demonjakt när det egna förtroendesystemet inte fungerar? Aningen upprörande är att Anna Hedborg (s) inte har mer vett än vad hon uppvisat. Men, som sagt, när politiker inte kan ta sitt ansvar återstår bara bön.

SVT 1, DN 1, Ett hjärta rött

Saatan, nu sa” ja” ut och ”lippa ”räsmattan

by Kristdemokrater •

När polsksvenska journalisten Maciej Zaremba skriver sin artikelserie i DN känner jag hopp. Tidigare har han kritiserat den lättkränkta kulturen på Lärarhögskolan, vilket skakade om institutionen och rörde om i svenska folkets medvetande. Någonstans känner jag intuitivt att han har satt huvudet på spiken igen ifråga om integrationspolitiken, även om det innebär eftergifter för de som blivit berörda.

Det är en av Sveriges mest vassaste pennor som tagit tiden att undersöka flyktingarnas personliga och privata villkor. Han pekar ut olika problem som möter en flykting och ger exempel från verkligheten. Själv tycker jag böckerna genast ska bytas ut mot något bättre, men jag är inte helt säker på att den reaktionen är särskilt klok. Jag påminns om ”Habitus” som är sociologprofessorn Pierre Bourdieus logiska förklaring till kulturellt kapital. När jag söker på Google på den engelska betydelsen [Cultural capital] är det uppemot 20,700,000 människor som sökt begreppet.

Det är bara en sådan sak som relationen till skatteverket. Det är nog betydligt svårare än den till sociala myndigheter. Om sociala myndigheter är fyrkantiga, så är skatteverket än fyrkantigare. Här finns det ingen vänlig människa som tar tid att förklara för nyföretagaren, utan det är upp till individen att själv ta reda på informationen. Ta en sådan sak som att få utbetalt för överbliven skatt. För det krävs det en speciell blankett som företagaren är tvungen att skicka in. Den enda logiska förklaringen är att skatteverket har bestämt sig för att det är ”bäst så”.

Eller för privatpersonen som går in i pensionsåldern och flyttar utomlands. Då kan skatteverket bli oroliga och försöka fiska pengar utomlands genom kräva att få veta vad individen har i inkomst i det nuvarande landet där han eller hon bor. Även om de inte har den rätta uppgiften, kan de fatta ett beslut på otillräcklig grund och dra in summan.

Det är helt tillåtet att oroa sig för att någon person tjänar för mycket pengar. Att Maciej Zaremba glömmer bort detta i sin knivskarpa analys är en helt annan sak.

När det gäller svenska språket så är det alltid ett kärt barn. Finländare brukar vara kända för att ha mindervärdighetskomplex för svenskar, eller åtminstone ha en slags fientlighet gentemot svenskar. Även här syns den nationella diskursen tydligt. Att vara arg är att ha mindervärdighetskomplex. Det är därför det är förbjudet att bli arg. Ändå har jag svårt att låta bli att tänka på min gamla finska vän, som ibland bytte språk till svenska för att visa att han var lika integrerad som jag. Vid ett tillfälle skulle han ut och klippa gräsmattan. Då lät det så här:

Saatan, nu sa” ja ut och lippa räsmattan.

Och visst, jag tänkte någonstans inom mig att han hade mindervärdighetskomplex. Märkligt, va?

DN 1

Högmod styr svensk industri

by ekonomi, Kristdemokrater •

Äntligen tar facket sitt samhälleliga ansvar. Det ska naturligtvis ha beröm för sitt agerande att fatta tuffa och svåra beslut. För vad är makt om det inte används på ett ansvarsfullt sätt? Om regeringen hade fattat beslut åt IF Metall hade beslutet fattats på felaktig nivå, och troligen blivit sämre eftersom det saknas nödvändig insyn.

Det är viktigt att inte underskatta den egna makten och ansvaret.

Problemet ligger inte att det är en lönesänkning, utan det handlar om att vinna eller försvinna från en ekonomisk marknad där det produceras allt för mycket onödiga saker. Så här skriver ledaren i ansedda Economist.com:

Some say that manufacturing is special, because the rest of the economy depends on it. In fact, the economy is more like a network in which everything is connected to everything else, and in which every producer is also a consumer. The important distinction is not between manufacturing and services, but between productive and unproductive jobs.

Istället för att regeringen ska ta ansvar för den kris som drabbat industri-Sverige så handlar det om att företagen själva ska ta så mycket ansvar de kan, och börja tänka om ifråga om olönsamma produkter som fyller lager. Varför inte sänka priserna på bilar med 50-75 procent istället? Nej, istället så fryses produkterna i lager.

Var finns egentligen logiken i detta? Någonstans föreställer jag mig att det är viktigt att en fin bil ska kosta mycket pengar. Det kallas för prisbild och status. Men om de som producerar inte kan sälja bilen, varför får de inte sälja den billigare? Nej, därför att då förstör de produktens värdighet. Just detta sätt att praktisera prissättning passade möjligen i gårdagens samhälle, men i dagens globaliserade samhälle är det svårt att ha höga priser på produkter som är lätta att massproducera i Kina eller på andra billigare platser i världen.

Idag går det att producera en bil minst dubbelt så snabbare och billigare än för 10 år sedan. Ändå går bilindustrin på knäna. Varför? Jo, därför att de håller fast vid sin gamla prisbild. Idag går det också snabbare att utvinna järn till industrin, men ändå kostar saker och ting lika mycket. Vad är det egentligen som är fel?

Så, när facket använder sin makt att lönerna blir omförhandlade, ökar också möjligheten för att prisbilden också kan förändras till en mer anpassad global nivå där det blir betydligt billigare att leva. Då blir det också lättare att konsumera.