Dagens smått ironiska skörd av nyheter är att USA:s president Barack Obama fortfarande är populär efter sina första 100 dagar. Detsamma gäller Michelle Obama vars kvittriga och spontana sätt fått hennes värsta motståndare att mjukna.

SvD:s politiske analytiker Göran Eriksson skriver sin vad jag läst längsta artikel någonsin och konstaterar följande:

Fallet har varit dramatiskt och parallellt med den ekonomiska krisen, som hittills bara skadat Socialdemokraterna. Mona Sahlins egna förtroendesiffror är usla. Ingen svensk partiledare har checkat in med så mycket problematiskt personligt bagage som Mona Sahlin.

Visst, en del av ansvaret kan läggas på Göran Persson, som väljarna var trötta på inför valet 2006. En smidigare partiledarövergång hade varit önskvärt för Mona Sahlin som fick börja i motvind efter valet. Men, som Jonas Morian skissar upp har valet av politiska frågor varit aningen snäva:

Personligen tror jag det började gå snett innan dess, nämligen när Sahlin i en intervju i SJ:s tidning Kupé sommaren 2007 fick frågan vilka frågor som var viktigast för henne just då. Hon svarade könsneutrala äktenskap, stoppad utförsäljningen av hyreslägenheter samt utbyggnad av vindkraften.

Själv läste jag Kupé med förvåning. Vad menade kvinnan?

Könsneutralt äktenskap är något som kristdemokraterna har kompromissat med hedern i behåll utan att spräcka Allianssamarbetet. Då i regeringsställning. Här finns knappt några spår av bitterhet.

När det gäller hyreslägenheter har finansmarknadsminister Mats Odell ett nära samarbete med hyresgästföreningen och många är EU-förslagen som läggs fram för en förbättrad miljö av kristdemokraterna, vilken toppas av EU-kandidater Ella Bohlin och Sofia Modigh.

Själv är min favorit Sofia Modigh.