Många har redan kommenterat både Skop och Sifos opinionsundersökningar. Det finns många förståsigpåare, ryggdunkare och hejarklackarramsor i kommentarsfälten. Då bland annat i SvD.

Bäst rubrik tycker jag DN har med ”Alliansen drar ikapp och förbi de rödgröna”. Det kan jag verkligen hålla med om. Expressen eldar på med ”Nytt tapp för Sahlin” och Aftonbladet med ”(S)tormen har blivit en bris”.

Under mellanvalsperioden brukar bloggarna och rubriksättarna vanligtvis skälla på kristdemokraterna. Nu är tonen annorlunda.

Den stora katastrofen är socialdemokraterna som förlorat sitt försprång. Att detta får konsekvenser för socialdemokraterna är tydliggjort i och genom dessa undersökningarna.

För kristdemokraterna handlar det nu om att försöka utnyttja EU-valet för att stärka sin position inför riksdagsvalet 2010. Då framför allt visa att vi är ett tolerant och omsorgsfullt parti med både problemet och lösningen i vår politik.

Läs gärna Kent Perssons (m) blogginlägg om kd.

Kristdemokraterna kommer satsa på åsiktsreklam på TV4. Då med deras toppkandidat Ella Bohlin. Detta skriver Göran Hägglund på DN Debatt:

Genom att vara först ut tar vi möjligen en politisk risk. Ingen vet hur väljarkåren reagerar på politisk reklam i teve. Motståndet kommer som sagt att på sina håll vara stort. Det är ingenting vi räds. I stället vill vi som de pionjärer vi är sätta en standard för våra efterföljare, för sådana är vi övertygade kommer att komma

Risken finns där naturligtvis – och de kan vara många, vilket partiledningen har beaktat. De har satt de etiska riktlinjerna svart på vitt. Jag har för enkelhetens skull har jag delat in dem i tre grupper.

Den goda tonen
• All reklam ska vara sann, saklig, informativ, det vill säga inte vilseledande, stötande eller osaklig, inte rädsla eller fruktan eller utnyttja olycka eller lidande. Dessutom inte heller inte misskreditera person, grupp, organisation eller annat politiskt parti genom framställning som är ägnad att väcka förakt eller löje.

Tydlighet och öppenhet
• Avsändaren, det politiska partiet, måste vara tydlig. Det får aldrig råda tvivel om vem som köpt reklamen eller hur många väljare det förväntas nå.

Inriktning
• Reklam får aldrig sändas i anslutning till nyhetsprogram eller aktualitetsprogram. De sociala medierna på Internet kommer också vara en viktig del för att nå väljare.

Det är naturligtvis svåra etiska riktlinjer för en reklambyrå. För en bloggare som slitit med att få uppmärksamhet är det ett offer.

Å andra sidan så visar presidentvalet i USA att det går att vara positiv, där Barack Obama föregick med gott exempel. I princip placerar han sig bland de politiska ledare som väckt omvärldens förundran. Hans angrepp mot cynism fick nog en och annan människa att reagera antingen åt det ena eller det andra hållet.

Ändå förmedlade han hopp. Inte då bara efter erfarenheter av mordet på Martin Luther King.

Efter USA:s skamlösa jakt efter terrorister i världen i åtta år så hade deras rykte totalt raserats. Nu dök det upp en man som hade ett muslimskt namn och ett afrikanskt utseende med en kristen tro som främst ville identifiera sig, lyssna och ha en god kontakt än avskilja sig i puritansk helighet, styra över andra och ställa andra inför rätta.

I fallet med Ella Bohlin så är hon skamlöst vacker. Ett leende som lätt fastnar i näthinnan. En naturlighet som inte väcker trotskänslor samtidigt som hon är ordentligt påläst. Att kombinera hennes personlighet med ett politisk budskap som riktar in sig på EU-valet den 7 juni i det mansdominerade EU-parlamentet där Sverige lätt försvinner i mängden tycker jag är otroligt kul och spännande.

SR, Resumé, Dagen, Dagens Media

Domen mot Pirate Bay har fallit. Fängelse och skadestånd uppemot 30 miljoner, vilket enligt Mårten Schultz ”kommer på sikt att förstöra deras möjlighet att återvända till ett normalt liv”. Enligt Expressens ledare är straffet ”orimligt”.

Den juridiska aspekten handlar om att Pirate Bay agerar som medhjälpare åt fildelare, vilket enligt Stockholms Tingsrätt är fel. I princip är domen ingen nyhet, utan innehåller genomgångar av tidigare utsagor om vad fildelning är för något och preciseringar om Pirate Bays roll i dramat.

Den politiska aspekten handlar däremot om om att piratrörelsen vill legalisera fildelning. Med uppemot 20 miljoner användare är de en stor global rörelse och kan mäta sig med de 50 bästa webbsidorna i världen och finns bland de 25 intressantaste bloggarna. Idag använder Pirate Bay de nya medierna som en politisk plattform för att nå ut med sitt budskap.

Idag är det uteslutet att legalisera fildelning utifrån ett politiskt perspektiv, eftersom det skadar näringslivet och legitimerar en svart marknad. Idag står Piratpartiet vid barrikaderna och vill ha mandat till EU-parlamentet. Hur detta påverkar EU-valet 7 juni kommer bli en rysare.

Sverige har idag 18 mandat till sitt förfogande. Det kan tyckas som att Piratrörelsen kan få en egen plattform i EU-parlamentet, men det bör tilläggas att de hamnar bland de oberoende missnöjespartierna, vilken tillhör den minsta gruppen i parlamentet. Svårigheterna att skapa en trovärdig politik kommer i längden att sakta rinna ut i sanden. Detta verkar dess företrädare förstå och skulle idag föredra miljöpartiet.

Själv är jag med i kristdemokraterna och tror att fildelningsfrågan kommer lösa sig på sikt. Den bästa erfarenheten finns hos kristdemokraterna som är det största partiet i parlamentet.

Vad det handlar om är tid. Tid för näringslivet att hitta former som skapar en balans mellan tillverkare och konsumenter. I en demokrati är det viktigt att balansen upprätthålls av staten tills tiden är mogen för konstruktiva lösningar. Idag är det inte tillåtet att fritt dela med sig av sina filer, eftersom både det nationella och det globala näringslivet är beroende av intäkterna från konsumenterna.

Att Internet bygger på fri fildelning är i sig ingen hemlighet, men ingen i näringslivet vill gå så långt att de vill förbjuda datorer eller Internet.

Samtidigt tror jag att mycket av den politiska tumult som nu uppstår i samband med Pirate Bay-domen kan väcka människor intresse och plikt att gå och rösta den 7 juni. Det behövs företrädare som förstår behovet av den nya teknologin och att lösningen finns i våra parlament – inte i gatornas ”street justice”.

Fredrick Federley (c) skriver på sin blogg:

Att moderaterna är fler i regeringen än de tre mindre partierna är inte märkligt. Men den del i ekvationen som inte vägts in är exponering och utdelning när man fördelat posterna. Ska Alliansen hålla under det sista prövande året under finanskris och innan valet krävs en regeringsombildning med större utslag för de tre mindre pratierna och moderaterna får stryka på foten. Moderaterna försåg sig väl direkt efter valet. Nu har de haft honnörsplatserna och därtill fått påfyllning i faten. Nu är det dags att dela med sig.

Själv tycker jag Federleys förslag är ypperligt. Representationen från valet 2006 ligger naturligtvis fast på riksdagsnivå, men en regeringsbildning är ny för varje år. Här finns en möjlighet till förändring som kan stärka enigheten i Alliansen och ge möjlighet för de mindre partierna att stärka sin profil inför riksdagsvalet 2010.

Anledningen är att regeringsposterna är en fördelning mellan fyra partier och bör nödvändigtvis inte återspegla mandaten i riksdagen. Nu har moderaterna en möjlighet att visa sig ödmjuka inför de mindre partierna. Det är ju trots allt statsministern som utser sina ministrar. Att fördelningen kan bli 4 x 25 % känns helt rätt i en Allians.

Federley får nu kritik för att han sticker ut hakan i sin blogg utan att förankra diskussionen med moderaterna. Bakom utspelet ligger dåliga opinionsundersökningar – glädjande för moderaterna, men en katastrof för Centern som fick låga siffror, vilket förståeligt skapar en viss desperation.

Kristdemokraterna som jag representerar brukar vara vana med att få kämpa i medvind. Partiet grundades 1964 och fick vänta ända tills 1991 för att få komma med i riksdagen. Under 1980-talet åkte Alf Svensson snålskjuts på Centern.

Att få en extra plats runt honnörsbordet 2009 skulle inte skada kristdemokraterna och inte heller möjligheten att putsa till opinionssiffrorna inför riksdagsvalet 2010. Dessutom kommer Sverige vara ordförande i EU hösten 2009, vilket gör att statsministern får 500 miljoner andra européer att representera.

SvD 1

Att journalister motarbetar Mona Sahlin är diskussionsfrågan idag. Analysföretaget Cision har på uppdrag av Ekot undersökt hur journalister vinklar sina artiklar. Resultatet är att Reinfeldt uttalar sig medan Sahlin blir omnämnd. Dessutom får Sahlin kritiskt omdöme i 3 av 10 artiklar (27 procent) och Reinfeldt knappt någon (6 procent).

Kriserna har sitt upphov i Sahlins val. Då av miljöpartiet och vänsterpartiet som fasta samarbetspartners i den rödgröna alliansen. Dessutom blev LO:s närhet till partistyrelsen en belastning. Konsekvensen har blivit att väljarna har bytt sida.

Har journalisterna ett ansvar i att väljarna går över partigränserna?

Naturligtvis inte. Professor Kent Asp säger till Ekot:

Orsaken i huvudsak ligger hos partiet och Socialdemokraterna själva, det är deras egna tillkortakommanden och nästan självmål som är huvudorsak till den här bilden.

Statsminister Reinfeldt säger i Ekot att han minns Alliansens dåliga dagar:

Man måste vara ödmjuk och minnas de här svåra passagerna, vi har också varit under kraftig kritik och vi har haft dålig media, så jag vet hur det känns. Därför är jag glad när det går bra, men jag ödmjuk för att jag vet att bakom hörnet lurar nästa problem.

DN, AB, Expressen

När jag läser den mest kommenterade artikel på knuff.se så får jag för mig att det viktigaste är att få så mycket kommenterar som möjligt. Själv tror jag kommentarer är viktiga, men att de ska användas som mätare vet jag inte. Inte heller är en stor publik särskilt pålitlig som rösträknare.

Nätet kan komplettera, men inte ersätta en hundraårig tradition av demokratisk apparatur som bygger på kampanjer på gator och torg och samtal med väljare. Många väljare betraktar bloggosfären dessutom med ett högt mått av skepticism. Själv kan jag förstå detta, eftersom anonymiteten gör att människor kan skriva vad som helst i kommentarsfälten.

Å andra sidan så tycker jag att det är viktigt att ta bloggosfären på allvar. Barack Obama har skrivit i en av sina böcker att han blev totalt sågad i en kommentar när han fick möjlighet att publicera en artikel i en populär blogg. Det sved till ordentligt, men någonstans lyssnade han på undertonen och förstod att kritiken på sätt och vis var berättigad.

Och visst, efter att ha skrivit en artikel med en spetsig rubrik så var det någon som skrev: ”Det här är det värsta jag läst på länge”. Själv småskrattade jag åt kommentaren, men störde mig på dess möjliga rimlighet. Nu kan medierna själva spetsa till det. När jag gick förbi både Expressen och Aftonbladets löpsedlar igår så såg jag en isbjörn bita en kvinna.

Det var nog bland det värsta jag sett på länge, men tvivlar någonstans att budskapet når fram till stora media. De räknar antalet människor som köper deras tidningar, inte antalet upprörda reaktioner.

På något sätt sitter de på en avundsvärd piedestal när det gäller sanningen. Det är bara ta historien om ”Gömda”. Skulle en politiker eller förtroendevald tumma på sanningen på liknande sätt skulle han eller hon inte sitta kvar särskilt länge. Åtminstone skulle han eller hon vara rejält skadeskjuten och minnas det länge.

Statsvetaren Ulf Bjereld spekulerar om Alliansen, tveksamma kristdemokrater och avståndstagande centerpartister, kommer närma sig Nato. Faktum är att EU och Nato redan samarbetar med varandra. Tydligaste är utnämningen av Danmarks Anders Fogh Rasmussen, 56, till tjänsten som Natos generalsekreterare. Nu finns det andra likheter. Economists skriver om flera samband:

In truth, rivalry between NATO and the EU has been an absurdity. NATO provided the stability that helped Europe to integrate. For ex-communist states, NATO has been a stepping stone into the EU. Both clubs are based in Brussels, and share 21 members, yet they cannot co-operate formally (on the ground, things are better).

Just det. I praktiken diskuterar vi i Sverige om för eller emot ett Nato-medlemskap när vi redan i praktiken är en del av Nato utan att veta om det. Åtminstone i praktiken.

Det tråkiga är att den politiska diskussionen fortfarande befinner sig på en förnekande nivå. Då särskilt i det röda lägret. Sverige kräver av tradition en samlingsregering för att hantera försvarsfrågor, men socialdemokraterna vill framhävda alliansfriheten med förbundna ögon.

Nej, det är dags att även s, mp och v tar ett verkligt ansvar.

DN, NYT

Smått kul att Alliansen går framåt i Expressen/Demoskops opinionsmätning. Grattis till moderaterna som får 35,5 procent. Vad skönt! Inte sedan oktober 2006 har Alliansen haft medvind.

Nu skulle detta innebära att centern och kristdemokraterna åkte ur riksdagen om det var val idag. Faktum är att de partierna har hjälpt varandra tidigare när procentenheterna inte stått rätt till och inlett ett samarbete för att senare dela på mandaten. Den möjligheten finns således för de som tvivlar. Någon automatiskt utsträckt hand till sd innebär således inte Demoskops undersökning.

Att Ulf Nilson tror att Mona Sahlin är borta innan sommaren är naturligtvis upp till socialdemokraterna valberedning. Att LO:s ordförande blivit en belastning är uppenbart, men Sahlin ställer inte krav på hennes avgång från LO, utan endast från AMF och bearbeta girigheten. Att vänsterpartiet tror att socialdemokraternas ”svängdörrar” ska ha påverkat förtroendet kan enligt mig ha en inverkan, men jag tror inte det är den avgörande delen.

Inte just nu.

Det stora är att Alliansen går framåt efter år av tröstlösa opinionssiffror.

För kristdemokraterna väntar ”hängmattan”, vilket betyder att de går framåt i valperioden. +0,2 visar att kd är på rätt väg.

Expressen 1 2, DN 1, SvD, Ulf Nilson, Aftonbladet, HAX, Motpol

Snart blir det möjligt för SÄPO att få tillgång till FRA:s övervakningsinformation. På sätt och vis känns det skönt, eftersom det innebär en ökad tillgänglighet för att ta fast brottslingar vars avsikter är att skada rikets säkerhet eller dess medborgare.

Att lagstiftningen tidigare inte hängt med beror till stor utsträckning på att det funnits för få möjligheter att bevaka. Idag finns tekniken. Att SÄPO får tillgång till FRA:s material innebär någonstans också att polisen får tillgång till den, eftersom SÄPO och Rikspolisstyrelsen har ett nära samarbete med varandra. Förr eller senare kommer FRA:s tekniker vara en del av polisens vanliga arbete.