Här är en bild från Sergels torg idag.

Läs gärna en artikel från JNytt om Sofia Modighs kampanjarbete.

Det gick inte att undvika Aftonbladets löpsedel idag. De gör verkligen ett stort arbete när det gäller att engagera människor att gå och rösta. Särskilt argumentet:

12. Alla politiker är skit. Det är för det första inte sant. För det andra borde det ju i så fall leda till att du kryssar en person du tycker verkar vettigare än de andra.

Det liknar resonemanget som Göran Hägglund hade den 20 maj:

För en tid sedan kunde man se ett reportage på tv om en kommun som var tvungen att spara pengar. En av åtgärderna från kommunens sida var att dra ned på antalet politiker. Tv-teamet hade gått ut och frågat folk vad de tyckte om att man skulle få färre politiker. En av de intervjuade svarade: ”Det tycker jag är bra! Jag tycker istället att vi som bor här ska utse de personer som vi tycker verkar bäst på att styra vår stad, mest kunniga och lämpade, och så får de styra staden. Då blir politikerna överflödiga.”

Just precis.

Ett slags informellt omdöme där godtycklighet är riktlinjen istället för organiserade val. Att kandidaterna har valt att profilera sig och sticka ut bland mängden är något som är viktigt i det parlamentariska arbetet i EU. Dessutom står alla för en gemensam svensk linje med högre krav än den nationella, vilket innebär att de har en egen ställning som de kan använda för att skapa nya perspektiv i den nationella debatten.

Ett viktigt inslag av förnyelse som jag tror kan skapa det där lilla extra i det annars ganska stela riksdagen där de flesta enskilda motioner inte får något bifall. Annat är det i EU-parlamentet där kan enskilda ledamöters påverkan kan betyda mycket för att få igenom förslag som i sin tur påverkar de flesta människor i EU.

Det arbete som kandidaterna kommer göra i EU-parlamentet är ett riktigt hästjobb. Det är därför viktigt att välja en engagerad kandidat som vågar ta debatten i parlamentet och diskussionerna i maktens korridorer för och emot olika särintressen i lobbyverksamheten.

Medan Sofia Modigh är på Gotland så stod jag för hennes räkning på Sergels torg idag i en timma. Samtalade med några väljare som var intresserade av EU-valet i största allmänhet. En lärare som ville ha mer pedagogisk material för eleverna i skolan. En förstagångsväljare undrade skillnaden mellan partierna. Jag tog en stund och förklarade att hjärtefrågor styr EU-kampanjen, där väljarna får en möjlighet att identifiera sig med sin kandidats engagemang.

Förutom att diskutera med väljare träffade jag Göran Sydhage som är nytillträdd organisationschef för Kristdemokraterna. Ett välkommet tillskott till Stockholm. Därefter blev det en del snack med den lokala styrelsen på Södermalm.

I helgen kommer jag vara delaktig i att sätta upp affischer på stan. Det kommer bli spännande att få göra en del praktiskt valarbete. Helt klart kommer Sofia Modigh invadera Stockholm i rosa.

I morgon kommer hon vara i Göteborg och nattvandra med socialminister Göran Hägglund.

Nu kommer det bli flera timmar på Sergels torg på egna ben denna vecka. Förhoppningsvis kommer jag lägga ut en del bilder på evenemanget.

Nästa vecka kommer jag besöka i Västerås, Örebro, Uppsala och Farsta.

MUF:s Niklas Wykman skriver på Newsmill att svenska trupperna ska frita Isaak Dawit. Själv skrev jag 27 mars 2009 att Sverige skulle ta hjälp av israelerna.

Nu var mitt förslag ett utslag av bristande tålamod och lekande fantasi, men jag tvivlar inte för ett ögonblick att Mossad klarar av att göra en betydligt bättre insats än en amerikansk insatsstyrka.

Detta är naturligtvis spekulationer. De som vet bäst om ärendet sitter på UD och har facit i sina händer. Ett ingripande skulle kunna skada relationen mellan Sverige och Eritrea över lång tid. Ovisst är också hur det skulle tolkas i omvärlden när västerländska regeringar efter kraftig påtryckningar från media ger sig i kast med att befria medborgare med dubbelt medborgarskap.

Att skapa en mer nyanserad bild är ett steg i rätt riktning. Men, att skramla med vapenstyrkan brukar skapa positiva rörelser. I det här fallet är det trots allt regeringen som vet bäst om vad som är rätt åtgärd.

AB, SvD, Expressen

Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning. Via ICJ.

Propositionen dyker lagom upp inför EU-valet, men verkar inte ha följts av något större massmedialt intresse.

Det ska bli intressant att se hur svenska folket röstar den 7 juni. Om piratpartiet kommer in i EU-departementet så blir det en stark indikator på att Internet fungerar som en politisk scen för att locka till sig väljare. En studie från Göteborgs universitetets Mediebarometer visar att unga använder Internet i högre grad än äldre, men totalt är det 68 procent av svenskarna som dagligen använder Internet.

Idag använder 39 procent av de mellan 65-79 år Internet, vilket är en lovande utveckling för att även traditionsbundna partier som kristdemokraterna tvingas ta steget ut till sociala medier för att nå sina väljare. Idag har toppkandidat Ella Bohlin och Sofia Modigh valt att profilera sig på Internet. Den kristdemokratiska partisekreteraren Lennart Sjögren anser verksamheten på Internet som ett test inför riksdagsvalet år 2010.

Ella Bohlin (kd) vill ha klara regler för upphovsrätten på Internet. Just den här utvecklingen är spännande att följa. Å andra sidan är de andra frågorna viktiga att belysa, vilket visar diskussionen mellan Ella Bohlin och Christian Engström (5:38):

Alltså, det blir löjligt om vi visar låtsas att vi är experter på allt möjligt i hela världen. Det kan gammelpartierna göra – men det gör inte vi.

I Politikerbloggen förtydligar Christian Engström (pp):

Piratpartiet har ingen åsikt alls om prostitution.

Även ett annat utspel av statsvetarna Ulf Bjereld och Henrik Oscarsson i DN Debatt skriver de gemensamt.

De etablerade partierna [har] sovit utan att förstå sprängkraften i den nya tidens frågor.

Just dessa uttalanden tycker jag pekar på att EU-valet börjar få en tydlig karaktär. Det handlar om enstaka frågor av tydlig vänster- och högerkaraktär, vilka drivs av olika kandidater. Arenan är fortfarande i huvudsak det traditionella med pappersmedier, flygblad och annonser, där sociala medier kan bli en viktig avgörande faktor för frågor som körs över av de stora partierna.

Själv kommer jag rösta Modig(h)t, eftersom alkohol- och narkotikafrågan är min största hjärtefråga. Just denna fråga är tvärpolitisk.

Vid partiledardebatten för några dagar sedan så sade Göran Hägglund (kd) följande om alkoholens konsekvenser i samhället:

Jag är inte det minsta tveksam till att säga rakt ut att det ytterst är en fråga om samhällsmoral. Framför allt den moral vår nya generation kommer att bära med sig som vuxna.

Själv är jag övertygad om att alkoholproblemet sakta äter upp samhället inifrån. Det är befriande att den huvudsakliga lösningen inte finns politiskt, men politiker kan möjliggöra för frivilligorganisationerna att ta ett utökat ansvar i frågan.

Riksdagen är idag ingen säker alkoholfri zon. De zonerna existerar inte någonstans, men däremot finns det kunniga politiker som kan förändra synsättet på alkoholproblematiken.

Det uppstår ett informativt problem när Piratpartiet inte får vara med i paneldebatterna som arrangeras inför EU-valet. Detsamma gällde junilistan när de dök upp från ingenstans och drog med sig väljare från både socialdemokrater och moderater. Vid EU-valet 2004 blev de Sveriges tredje största parti med 14,5 procent av rösterna.

Då handlade det om att ingen hade hört talas om Junilistan. Idag handlar det om Piratpartiet som dyker upp från ingenstans.

Dick Erixon menar att EU-valet inte är ett svenskt nationellt val och ger SvD:s Sanna Rayman på fingrarna:

Därför är Piratpartiet det mest optimala partiet att ställa upp i EU-valet: att driva EN fråga i förhandlingsmyglet i Bryssel är det mest effektiva sättet att arbeta politiskt i EU.

Även kristdemokraterna har valt att profilera sig på samma sätt genom att välja tidigare EU-lobbyisten Sofia Modigh som andranamn till deras lista. Hon driver alkohol- och narkotikafrågor och har lång erfarenhet av ämnet. Att jag stödjer hennes verksamhet är ingen hemlighet.

Nu har jag haft förmånen att följa med henne på kampanjarbetet. De som arrangerar olika paneldebatter har valt att endast ta med de befintliga partierna som finns med i EU, vilket gjort det bekvämt att sortera bort Sverigedemokraterna. Med tanke på EU-valets karaktär så tror jag demokratin förlorar på att utesluta Piratpartiet från debatten.

Nu är jag inte varje individ som gillar fildelning medlemmar i PP. För den delen är heller inte varje individ som är nykterist med i KD. Nu blev jag positivt överraskad när jag läste i Ella Bohlins (kd) blogg följande:

Visst, det går att tycka att PP är gratisätare och skrämmas, men just nu tycker jag debatten på helt fel nivå. Att föra en debatt om EU på rätt nivå är därför viktigt. Visserligen blir PP synliggjorda, men det positiva är att de riksdagspartier som idag saknar en politik för unga vuxna och ungdomar behöver helt tänka om.

Alliansen tappar i relation till oppositionen. Den här gången är det Sifo som presenterar undersökningen. Det positiva är att kd har gått framåt med +0,8. Här brukar jag känna mig relativt trygg i de förändringar som finns i opinionen. Tidigare var det moderaterna som gick framåt och kd låg bortom fyraprocentsspärren. Nu är det tvärtom.

Idag är kristdemokraterna Alliansens svagast länk, vilket gör det tacksamt att hacka ner på dem. Det är trots allt lättare att rikta strålkastarljuset mot traditionella socialdemokrater vilket numera blivit en rörlig väljargrupp.

Anledningen till rörligheten är att väljarunderlaget inte längre består i huvudsak av arbetare (25 %), utan av mittenväljare (50 %). En annan väljargrupp är de unga:

Regeringen samlar bara 25,2 procent av de unga under 30 år medan oppositionen får 66,7 procent, alltså två av tre väljare.

Det är främst de som röstar på Piratpartiet, vilket är förståeligt då arbetslösheten är som störst bland dem och något måste de ha att göra på fritiden. De är också en generation som får förvalta tiden själva. En så kallad fritidsgeneration.

Alliansen behöver formulera en klokare politik som inte endast riktar in sig på att alla får arbete, utan också en fritid som är meningsfull fram till det så kallade drömjobbet. Vanligtvis är det då statsministerns uppgift att gå till vänster. Eller ska alla ungdomar felparkeras i a-kassan eller skadeskjutas till sjukersättning?

En sak är i alla fall säker. Sifo-undersökningen bekräftar trenden att gapet inte är större. Då att Alliansregeringen har minst en femtioprocentig chans inför valet år 2010.

En annan sak är också klar. Kristdemokraterna är med i matchen. Även om det behövs fler som talar för ungdomsgruppen.

Expressen, Aftonbladet,