Det gick inte att undvika Aftonbladets löpsedel idag. De gör verkligen ett stort arbete när det gäller att engagera människor att gå och rösta. Särskilt argumentet:

12. Alla politiker är skit. Det är för det första inte sant. För det andra borde det ju i så fall leda till att du kryssar en person du tycker verkar vettigare än de andra.

Det liknar resonemanget som Göran Hägglund hade den 20 maj:

För en tid sedan kunde man se ett reportage på tv om en kommun som var tvungen att spara pengar. En av åtgärderna från kommunens sida var att dra ned på antalet politiker. Tv-teamet hade gått ut och frågat folk vad de tyckte om att man skulle få färre politiker. En av de intervjuade svarade: “Det tycker jag är bra! Jag tycker istället att vi som bor här ska utse de personer som vi tycker verkar bäst på att styra vår stad, mest kunniga och lämpade, och så får de styra staden. Då blir politikerna överflödiga.”

Just precis.

Ett slags informellt omdöme där godtycklighet är riktlinjen istället för organiserade val. Att kandidaterna har valt att profilera sig och sticka ut bland mängden är något som är viktigt i det parlamentariska arbetet i EU. Dessutom står alla för en gemensam svensk linje med högre krav än den nationella, vilket innebär att de har en egen ställning som de kan använda för att skapa nya perspektiv i den nationella debatten.

Ett viktigt inslag av förnyelse som jag tror kan skapa det där lilla extra i det annars ganska stela riksdagen där de flesta enskilda motioner inte får något bifall. Annat är det i EU-parlamentet där kan enskilda ledamöters påverkan kan betyda mycket för att få igenom förslag som i sin tur påverkar de flesta människor i EU.

Det arbete som kandidaterna kommer göra i EU-parlamentet är ett riktigt hästjobb. Det är därför viktigt att välja en engagerad kandidat som vågar ta debatten i parlamentet och diskussionerna i maktens korridorer för och emot olika särintressen i lobbyverksamheten.