På kristdemokraternas riksting i Västerås höll Göran Hägglund ett förvånansvärt bra tal. Fokus låg en hel del på vårt förhållningssätt till kultur. Hägglund levererade en hel del självkritik:
Borgerligheten i övrigt har inte sprungit benen av sig i iver att delta i någon debatt om värden. Och inför kulturdebatter har man visat samma entusiasm som patienten i väntrummet till tandläkaren.
Hägglund citerade också magasinet Axess, där jag hittade en förvånansvärt bra artikel av Kjell-Olof Feldt som också förfasas över likgiltigheten till kulturen inom de socialdemokratiska leden. Han menar resan till kulturen sker på egen hand. En insiktsfull tanke som grundar sig på tillit till andra människors goda strävan att förbättra samhället:
Den bildningstörstande arbetaren, finns han? Jag tror det. Men ingen aldrig så välmenande kulturpolitik kan visa honom vägen till boken, där nyfikenhet eller längtan eller någon annan känsla kan stillas. Dit måste han hitta själv.
Själv läste jag som 19-åring “Alla dessa dagar” av Kjell-Olof Feldt. Det var länge sedan. En som lånat boktiteln för sin blogg är Carl Bildt.
Som sagt, kultur handlar om nyfikenhet och längtan. Vägen dit sker genom outtalad tillit till andra människors strävan.
Om denna strävan ska definieras som arbete låter jag bli osagt. Värderingen ligger nog mer i den outtalade attityden hos oss andra bildade människor. Då att vårt intresse för att läsa böcker räcker i alla dessa dagar.
Den oron behöver knappast stillas.
