Facebook backar ifråga om kanadensiska krav

Facebook har bestämt sig för att följa den integritetslagstiftning som finns för de 12 miljoner kanadensiska användarna. Totalt är det en tredjedel av befolkningen. Det ska bli lättare för användaren att få bestämma vilka som får insyn i de uppgifter som finns på deras profil. Så här skriver de på Toronto Star:

Facebook has agreed to retrofit its application platform so that developers cannot obtain any personal information without express consent from users for each of the categories it wants to access. The company will also make it clear to users wishing to close their accounts that they have the choice between deactivation – which will allow Facebook to keep information on file – and deletion, which will erase all personal information from its database. It will also update its privacy policy so that users can provide ”meaningful consent” to letting Facebook keep their profile pages up after they die so that friends can post comments and pay tribute. It will also include more information about the privacy of non-users.

Rätten att ångra sig gäller på Facebook således. Förhoppningsvis spiller god kanadensisk politik över även på oss svenskar.

Drömbudet

Det är nog ingen nyhet bland finländare att de vill ha tillbaka förlorad mark i Karelen från Ryssland. Själv tillhör jag en bland dem. Att budet dyker upp i sammanhanget med gasledningarna där rysk gas ska passera både finsk och svensk mark handlar mycket om symbolik.

Själv tror jag Ryssland skulle vinna tillbaka en hel del anseende i omvärlden. Här kan Sverige på politisk nivå också vara med och stötta förslaget. Även på Gotland.

DN Dick Erixon HS

Kan ett dåligt rykte skada?

Ett uttalande av Donald Boström i israelisk radio, som senare blir citerat i New York Times:

Interviewed on Israel Radio on Wednesday, Bostrom said he was worried by the allegations he reported but could not vouch for their accuracy.

”It concerns me, to the extent that I want it to be investigated, that’s true. But whether it’s true or not — I have no idea, I have no clue,” he told the station.

Risken med sådana här spekulationer är antisemitiska hatbrott. Så var det förr, men frågan är om vi agerar i postantisemitiska tider, det vill säga samma allvarliga fenomen, men under andra villkor. Vad det innebär återstår att se. Skillnaden mellan 1933 och 2009 är trots allt väldigt stor.

I Magnus Betners artikel ”Aftonbladegate” finns en intressant kommentar:

Ansvarig journalistik ska inte spekulera i rykten men det är precis vad som görs här.

Och visst. Falska rykten skada det svenska anseendet utomlands. Själv reste jag till Toronto, New Jersey och New York i somras. När jag berättade att jag kom från Sverige sa en upplyst New-Yorkare att ”det är ett socialistiskt land”.

Han tittade på mig som om jag inte visste vad frihet var.

Och visst, jag tog intryck.

En sak förstod jag omedelbart. Sverige behöver ett bättre rykte utomlands.

Bildt dansar tango med Israel

Israel reagerar starkt på Aftonbladets ryktesspridning. Andra rubriken på Haaretz nätupplaga toppas av Sveriges konflikt med Israel och på Jerusalem Post är det första och andra nyheten med en historisk lektion av förre ambassadören i Stockholm, Zvi Mazel.

Finansminister Yuval Steinitz yttrade följande som hitintills varit vägledande i debatten:

Anyone who is unwilling to condemn such a blood libel could be considered unwanted in Israel. Swedish government cannot remain indifferent, and the crisis will remain until Sweden responds in a different manner. Israel cannot ignore such a manifestation of anti-Semitism.

Svaret från utrikesminister var ett blogginlägg om ”konstiga inlägg” och igår med ”känner stor vrede”.

Detta efter att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu begärt att statsminister Reinfeldt ska fördöma Aftonbladets artikel, som till TV4 säger att ”så fungerar det inte i Sverige”. Nu verkar det vara som utrikesminister Bildts ”downplay”-argumentation inte lyckas med israelerna, särskilt efter att Zvi Mazel som ratar den svenska formen av pressfrihet där han hävdar att socialdemokraterna äger 80 procent av den fria pressen och att de har blivit alltmer antisemitiska sedan årtionden tillbaka.

Nåväl, nu tillbaka till organhandeln. Hur källriktig är Aftonbladets artikel? Författaren Donald Boström refererar till New Jersey Real-Time News. Där beskrivs Levy Izhak Rosenbaum verksamhet med organhandel. Det är alltså kunder som han träffat genom att matcha deras blodgrupper. Även uppgiften om Francis Delmonico [med o på slutet, inte i] finns omtalad i New Jersey News, där han nämner Pakistan [inte Palestina] som en källa bland flera till organhandel:

Hot spots are Pakistan, the Philippines and China, where it is believed organs are obtained from executed prisoners.

Det är när Donald Bodström lägger i växeln att det är Israel som agerar på egen hand och ser mellan fingrarna som mediebomben smäller. Hans kritik kan sammanfattas i följande argumentation:

Israel har återkommande hamnat i blåsväder för sitt oetiska sätt att handskas med organ och transplantation. [---] Israeliska hälsovårdsmyndigheter har full kännedom om verksamheten, men gör inget för att stoppa den. [---] Vi vet [...] att högt uppsatta läkare på de stora sjukhusen deltar, liksom tjänstemän på olika nivåer. Och vi vet att palestinska unga män försvann.

Det är grova generella anklagelser som appellerar till samvetet. Hade Donald Boström valt att vinkla mindre kunde han valt Arthur Caplans tolkning, medicinsk etiker på University of Pennsylvania. Även grannen, Martin Weinfeld, som tillhör samma judisk ortodoxa församling som Levy Izhak Rosenbaum i Brooklyn, säger något annat:

It puts a bad name on good people. Religion is supposed to be about God, helping others, not about the cash.

Just det. Kunde grannen till Levy Izhak Rosenbaum genomskåda denna kriminella svarthandel, så borde väl även Donald Bodström också kunna göra det. Det om något är rimligt.

Nu kan ju utrikesminister Bildt ta hjälp av USA:s president Barack Obama som tillrättavisar sina motståndare som sprider lögner för att behålla sina positioner.

SvD, DN, 1 2

Bildt får det hett om öronen

Israels utrikesminister Avigdor Lieberman kommer idag fredag tala med Sveriges utrikesminister Carl Bildt om Aftonbladets ryktesspridning meddelar Haaretz. Om Carl Bildt inte fördömer Aftonbladets artikel planerar Israels utrikesministerium att 1) antingen avbryta Carl Bildts resa om tio dagar till Israel eller 2) att låta Bildt komma men då använda besöket som ett tillfälle att kritisera artikeln och förbjuda honom att prata om något annat.

Uppdatering. Utrikesminister Carl Bildt kommenterar detta på sin blogg och generaliserar och förklarar svårigheten i att ge kritik:

Skulle jag ägna mig åt att korrigera alla konstiga debattinlägg i olika media skulle jag nog inte ha tid att ägna mig åt så mycket annat. Och kritik mot en av dem skulle kunna uppfattas som att jag tycker att alla andra är bra.

Kanske det räcker för israelerna.

Se även DN.

Skillnaden mellan Sverige och Kanada

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen, som jag vanligtvis försöker förhålla mig till på ett friare sätt. Det är inte helt så enkelt. En av de hetaste politiska frågorna inför valet år 2010 kommer handla om integration och immigration – dessvärre inte så mycket om emigration. Här kommer mitt bidrag till den diskussionen.

Efter semestern till Kanada och USA på tre veckor har jag hunnit göra en del jämförelser mellan kulturerna. Läst böcker och checkat in bloggar. Jag har upptäckt att det lätt uppstår en diskussion om vad som är rätt och fel – istället för vad som är olika kulturella uttryck.

Läs mer

Svenska priser i Kanada?

Efter tre veckor i Kanada är jag smått förvånad över att ett så stort land med billiga priser på mångt och mycket här i livet har så dyra avgifter för att använda en mobiltelefon.

Att Ericsson kan göra livet drägligare för kanadensare genom Nortelaffären är en stor möjlighet – inte bara för Sverige utan för kanadensare. Nu får Douglas L. Gilstrap en hel del att göra för att förändra mobillandskapet. Grattis till jobbet!

Här är mina spontana förslag till en marknadsstrategi i Nordamerika:

1) Satsa på bredbandstelefoni över hela Kanada, undvik att fastna i stora städer eller regioner.
2) Reducera kostnaderna för användning. Svenska priser helst.
3) Satsa på hela familjen istället för enskilda individer. Säkerhetstänkandet är viktigt, och familjen är den bärande förtroendefyllda enheten.
4) Håll Ericsson helt borta från politisk ideologi och extreme makeover – gör inte samma misstag som Volvo som gärna vill påverka, men inte låter sig påverkas. I längden skadas det svenska anseendet i Nordamerika av bristande ömsesidighet.

Politiskt håller den konservativa regeringen i Kanada med Ericssons uppköp av Nortel, meddelar Toronto Star. Konservative Michael Chong lär ha sagt följande till RIM:s Mike Lazaridi, som tillverkar BlackBerry:

You’ve put our government in a very difficult position.

Då särskilt efter att de försöker anspela på den nationella känslan och peka ut svenskarna som ”utlänningar”. Premiärminister Stephen Harper har sagt att han inte tänker skärpa de nationella reglerna för att Ericsson köper upp delar av Nortel, men att en prövning är nödvändig.

För Ericsson är uppköpet av Nortel oerhört stort. Det lär inte bara skapa fler arbetstillfällen i det digitalt mobilt eftersatta Kanada och USA, utan även i Sverige där kunskaperna redan finns.

För Alliansregeringen lär Ericssons affär med Nortel vara en framgång.

DN 1 2