En skyskrapa på 170 meter kan byggas i Hjorthagen. Själv tycker jag förslaget är spännande. Främst löser höjden bostadsproblematiken och dessutom ger det status åt Stockholm. Det utmanar också företagarna att anstränga sig extra för att tänka i större termer än vanligt. Ja, de positiva effekterna är många.
Dessvärre är motståndet kompakt, vilket jag tycker är tråkigt. Vanligtvis brukar reaktionen vara “bygg gärna, men inte här” bland politiker och gnället saknar inga gränser bland de medborgare som har åsikter.
Själv tror jag mentaliteten kan ändras till det positiva rejält bland befolkningen om drömmen om ett höghus i Stockholm blir verklighet. DN.se:s läsare verkar i alla fall vara positiva. I deras spontana mätning önskar 71 procent att det byggs på höjden. Förhoppningsvis har Sten Nordin (M) tillräckligt med mycket is i magen för att våga ro detta i hamn.
Äntligen något nytt i Stockholm.
Uppdatering: Kika gärna in på partipolitiskt obundet nätverket yimby.se
Själv gillar jag också dessa planer. Du skriver att motståndet är kompakt. Men samtidigt ser vi att pollen visar en klar majoritet för högre bebyggelse.
I poll efter poll är det höghusförespråkarna som vinner. Ändå får den, som tar del av debatten, intrycket av att motståndet är kompakt.
Om sanningen ska fram så är nog motståndarna rätt så få men låter en hel del. Och har en del att säga till om. Då tänker jag på den makt som skönhetsråden, Samfundet St. Erik, Ekoparkens “vänner” och Kommittén Gustavianska Parken mfl. utövar.
Sedan finns det ett gäng äldre som upplevde Klaratraumat och som är rädd för varje liten förändring. Jag mötte dem på ett samrådsmöte (antar att det samma människor som gång på gång frekventerar samrådsmötena) om Västra city och den nya centralstationen.
De malde på hela mötet, om hur hemskt det skulle vara med kvarter som var upp till 10 meter högre (sic!) än omgivande stadskvarter. Hela mötet! Men bland mötesdeltagarna var det många som var positiva, men det ligger väl i sakens natur att de som klagar är de som är mest högljudda.
Jag tror du har rätt i att om vi får till en skyskrapa kan det hela avdramatiseras en aning. Men det är förstås oerhört viktigt att den första skrapan är av oerhört god arkitektonisk kvalitet. Annars lär det nog inte bli några fler skrapor är jag rädd.
Oavsett om motståndet är kompakt eller inte får de ju betydligt oftare sina viljor igenom än förespråkarna. Det beror ju dels på möjligheterna att överklaga, men också på enkelheten att bilda opinion på felaktiga grunder. Många påståenden från kritiker är ju inte korrekta. Där har vi två enorma poblem! Ta höghuset i mörby centrum tillexempel, där flera kritikers påståenden motbevisades i utredningarna.
Jo men jag anser nog att klimatet har ändrats något. I debatten är det ju inte längre *bara* bakåtsträvarna som hörs.
Yimby är ju en drivande kraft för att locka fram de människor som vill något med staden att komma fram med sina åsikter, Bakåtsträvarna får inte lägre stå oemotsagda.
För att ta ett exempel. Området vid Norra Station har ju länge planerats som en tät stadsdel. Tyvärr har planerna filats ner så den kommer inte bli så tät som den borde blivit. På Torsplan var det tänkt att man skulle uppföra två högre hus (Tors torn). Dessa kritiserades starkt av det konservativa Samfundet St. Erik. Aven kommiten för den Gustavianska parken (dvs nationalstadsparken) hade synpunkter på att huset var för högt. Kritiken mot planerna fick arkitekten Wolodarski att omarbeta förslaget.
Själv var jag mycket orolig över att dessa hus nu även de skulle filas ner. Men omarbetningen blev riktigt lyckad. Jag gissar att husen faktist blev en bit högre och med en mer gracil form. Även stadsdelens hus närmast Hagaparken fick bli rätt så högt.
Det kanske är en engångsföreteelse, men jag vill vara optimist och vill tro att ett paradigmskifte är på gång.