Huggsexan inför 2010 har börjat

De rödgröna vill regera tillsammans med de centerpartiet och folkpartiet inför en kommande liknande situation 1991-94 då de borgliga var beroende av Ny Demokrati. Huggsexan om regeringsalternativet inför 2010 har börjat.

Nu är det inget konstigt med Mona Sahlins ultimatum till Jan Björklund och Maud Olofsson. Utfästelsen har dock flera bottnar. Om SD kommer in i riksdagen så finns det två eller tre alternativ.

Antingen styr Alliansen med SD i vågskålen där de betraktas som en icke-rumsren hund, vilket Reinfeldt inte verkar vara så pigg på att göra.


Eller så styr de rödgröna med centerpartiet och folkpartiet. Maria Wetterstrand har ju redan skickat inbjudningskortet. Nu vill Sahlin veta om de kommer.

Debattören Johan Norberg var inne på det här spåret tidigare:

Någonstans i utkanten av borgerligheten brukar man hitta dem, utan att de känner sig särskilt hemma någonstans. Senast bytte många från ett allt mer batongliberalt folkparti till ett allt frihetligare centerparti.

Så kom svaret ganska snabbt från flera redaktioner i landet. SvD:s Sanna Rayman skrev:

Att många liberaler verkar överväga en röst på MP gör mig mer än lovligt konfys. Det är faktiskt med S och V som De gröna går till val. Chansen att MP:s mest liberala sidor skulle få blomma ut i en rödgrön regering är skral och det kan man inte bortse ifrån.

DN:s Rikard Westerberg kom strax efteråt och sa samma sak:

En röst på Wetterstrand innebär indirekt en röst på Ohly. Logiken borde avskräcka vilken liberal som helst.

Norrbottens Kuriren cementerade också fast blockgränserna:

Och de gröna har valt sida. Det blev det röda, inte det blå laget. Och den som väljer rött väljer inte liberalt.

Idag är Alliansens närmaste granne miljöpartiet. Själv har jag inget emot dem, då jag har några vänner som är miljöpartister. De är oftast grymt miljömedvetna.

Dagen DN SvD Expressen 1

About these ads