Då har det här året gått till ända. Det har varit ett fantastiskt år på många olika sätt. Här ska jag försöka återge några höjdpunkter.

Först och främst har jag varit i USA och Kanada i somras. Det var spännande och en upplevelse för livet. För första gången fick jag upplevelsen att Sverige är inte centrum för världshysterin, och att vår demokrati inte är den bästa modellen oslagbar på alla områden, utan en bland många mindre bra, bra och bättre nationer. Definitivt en demokrati.

Just resan till USA och Kanada öppnade upp ögonen för möjligheterna i mitt liv och samhällets ansvar att stödja varje människa i dess utveckling. På sätt och vis har det varit vägledande i debatten om sjukförsäkringar och synen på att ta stöd och hjälp från omgivningen.

1 augusti 2009 firade jag alltså min femårsdag som arbetslös. Inget ovanligt i Sverige, men i USA och Kanada skulle jag förmodligen aldrig vara det. Tills finanskrisen. Samma beteenden av missmod började utveckla sig hos andra arbetssökande i New York som är vanliga att möta här i Sverige.

Att jobba är fortfarande en viktig del av människans liv. När Alliansen tog över regeringsställningen hade Sverige i runda slängar omkring 1,5 miljoner i utanförskap.

Finanskrisen satte punkt för utvecklingen och arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins uttryck ”skitår” har bekräftats för varje dag. Särskilt tänker jag på nedläggningen av SAAB och flytten av Volvo till Kina. Nu får den svenska spillran av Volvo lära sig kinesiska.

Det har varit ett år av negativ publicitet. Alliansens företrädare har fått gått i ide. Fram tills i höstas då kristdemokraterna satte fart på debatten om Verklighetens folk. Helt plötsligt blev kultureliten i media synliggjorda. I samma veva sa Jan Guillou att säga att han arbetat som spion åt KGB.

De rödgröna och vänsterjournalisterna har haft fullt hus med att försöka slå in en kil i Alliansen och slakta det positiva samarbetet. Då genom oron för att SD ska ta över vågmästarrollen. Debattens vågor gick även höga i KD.

Det nya året 2009 började med USA:s nyvalda president Barack Obama, som nu i december tog emot Nobels Fredspris. Själv skrev jag i januari:

Av många har hans ambitioner i början av kampanjen blivit idiotförklarade, men på ett enastående sätt har han stått emot kritikerna som rackat ner honom.

I maj månad stöttade jag KD:s Sofia Modigh i hennes EU-valkampanj. Dessvärre kom inte förstanamnet Ella Bohlin in i EU-parlamentet utan KD:s enda plats tog Alf Svensson. Den stora överraskningen var Piratpartiets Christian Engström som med EN fråga kunde ta plats i EU-parlamentet.

Själv kan jag se en tydlig linje i mitt resonemang där jag är mer positiv och mindre negativ. Fildelningen har jag accepterat. Här har moderaterna svängt till att bli mer positiva. Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund var den första ministern som började med Twitter. Dessvärre hävdar oppositionen att det var Mona Sahlin.

Utförsäljningen av Apoteket är en annan stor händelse som blir märkbar inför det nya året.

Till hösten kom också svininfluensan. Här har folkhälsominister Maria Larsson har gjort ett enastående arbete.

Dessutom lämnar vi ett decennium bakom oss. Fokus listar 100 personer. Dessvärre är inte kristdemokraternas ministrar Göran Hägglund, Mats Odell eller Maria Larsson med där. Istället syns trendskapande namn som Åsa Waldau, Jimmie Åkesson och Rick Falkvinge.

Nåväl, ett Gott Nytt År. Troligen kommer jag inte uppdatera bloggen igen förrän i början på det nya året.

Till våren kommer bloggen säkert vara en del av Kristdemokraternas valkampanj.

Ett varmt tack till alla besökare.