Det fullkomligt regnar in olika politiska förslag i dessa dagar. Centerns Per Ankersjö ser flera miljöfördelar med skyskrapor i Stockholm. Dessutom skulle det ge fler bostäder och ge storstadsstatus.
Moderaternas Per Schlingmann är också positiv till kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. De vill lagstifta jämställdheten, men bortser från invandringsperspektivet. Ett perspektiv som jag tycker ska prioriteras framför jämställdhetsperspektivet, som känns aningen uttjatat.
Nu har Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann i moderaterna vaknat i inrikesdebatten. På DN Debatt börjar de slå fast den framtida politiska inriktningen, vilket kommer påverka Allianssamarbetets synsätt på viktiga samhällsområden. De summerar de behov de mött på dagens arbetsplatser, i skolans miljö och olika former av äldreboende. Själv tycker jag det är ett välkommet bidrag efter lång tids tystnad, där de sedan sommaren 2008 lyssnat på omkring 5400 berättelser:
Några frågor har varit återkommande vid nästan alla besök, oavsett verksamhet. Den första är medarbetarnas känsla av att lönen inte motsvarar arbetsinsatsen eller ansvaret. Den andra rör önskan om ett större inflytande över sin egen arbetssituation.
Det selektiva lyssnandet har ifrågasatts kraftigt av oppositionen och de som blivit utförsäkrade och omförsäkrade. Inom Alliansen har rösterna varit tysta och ursäktande. Här har kristdemokraterna varit extremt lojala. Från bästa ståplats vid socialdepartementet har vi fått försvara moderaternas politik gällande sjuka människor som blivit summariskt avvisade från försäkringskassan. Är de sämre medarbetare till välfärdens Sverige?
Utrikesminister Carl Bildt skriver idag en historisk inlägg på SvD:s Brännpunkt om att friheten på nätet måste försvaras till varje pris inför totalitära regimer som Kina, Iran och Kuba, samt repressiva tendenser i Ryssland och Thailand.
Ett viktigt ställningstagande för de människor som idag upplever sig trakasserade av länder som ägnar sin tid åt nätattacker mot dem här hemma i Sverige. Här står vi kristdemokrater på utrikesminister Carl Bildts sida, då många människor som kommer från andra länder sympatiserar med kristdemokraternas värderingar.
Partiledardebatten har passerat denna dag. Här börjar utkristalliseringen av alliansens och de rödgrönas olika politiska och retoriska linjer. De rödgröna har har redan satt ner foten i sjukförsäkringsreformen medan alliansen väntar på en utredning av effekterna av den förda politiken. Det är den största skillnaden tycker jag efter att ha lyssnat på partiledarna.
TV4/Novus väljarbarometer för januari 2010 ger de rödgröna en ledning på 9,9 procentenheter stödjer spekulationerna. Själv är jag inte orolig. Kristdemokraterna håller sig ovanför spärren med 4,4 procent. Nu gäller det att visa att vi verkligen vill fortsätta styra Sverige under nästa mandatperiod.
Utanförskapet må vara ett ekonomiskt paradis, men det är fortfarande inte ett jobb. Den läxan verkar de rödgröna ha tagit till sig efter sina tidigare perioder i regeringsställning. De målar inte upp någon bild av snabba lösningar, utan lyfter fram en förvaringsförslag inför en osäker framtid.
Arbetsmarknaden beskrivs som fiktiv. En skrämmande benämning av en verklighet för många som söker och hoppas på att få ett arbete. Alliansen instämmer att 2010 kommer bli ett år som går i arbetslöshetens tecken, men tvekar inte att försöka bryta bidragsberoendet och minska utanförskapet.
Inställningen har varit att det är viktigt att ha ha incitament. Jobbskatteavdraget har syftat till detta.
Den hälsosamme ekonomisten tillika sjukförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons statssekreterare Mattias Lundbäck redovisar att utanförskapet minskar. Själv har jag utifrån tabellen räknat att mellan september 2006 och juni 2009 minskade utanförskapet med 109,000 helårspersoner. Ett fantastiskt resultat som visar att alliansen kan minska utanförskapet.
Fortfarande är utanförskapet stort. 877,877 i juni 2009:
SÖNDAGSKRÖNIKA. Det finns en del pågående politiska diskussioner som är värda att diskutera denna söndagseftermiddag. Vanligtvis brukar jag besöka Kent Persson (M) och Peter L Andersson (S). Regeringsduglighet är ämnet för dagen med försvarsfrågan i åtanke.
Argumentationen hos Peter Andersson handlar om de stora partiernas roll gentemot de mindre. Kent Person påpekar att de rödgröna saknar en gemensam politisk plattform, vilket är en grundförutsättning för att kunna regera i styrkeförhållande till varandra.
Valrörelsen har satt igång i bloggosfären. Pedagogiken från Alliansens sida är att peka på en framtidsvision som omfattar både arbete och de orättvisor som drabbar människor som går från sjukförsäkring till arbetslöshet. Det är inte en alldeles enkel ekvation att lösa. Sjukförsäkringen utnyttjas lätt och arbetslösheten är svår att hålla i schack.
Däremot är det heller ingen lösning att parkera människor i sjukförsäkringssystemet. Här har svenska folket förväntningar på återhållsamhet och tålamod. En återhållsamhet som Alliansen eftersträvar att upprätthålla och ett tålamod som inte ger snabba resultat. Det går inte sticka under stolen att säga att debattklimatet om människor som blir utförsäkrade kan skada förtroendet för alliansen.
Hur denna samhälleliga omsorg ska uttryckas har heller inte varit enkel att formulera. Utmaningarna finns där. Stressen likaså.
Ur ett kulturellt perspektiv skulle hela svenska folket vara sjukskrivet mellan november och april. Det är först vid medelhavet det svartgrå molntäcket som höljer den europeiska kontinenten lättar. Det är kilometer av moln mellan solen och jorden.
Många svenskar väljer att åka utomlands. Exempelvis är näringsminister Maud Olofsson en av dem som just nu befinner sig i Sydafrika.
Vem du ha mitt utförsäkrade liv, frågar Alexandra Johansson som skriver på Aftonbladet. Uppemot 480 personer har kommenterat hennes berättelse. De tackar för att hon vågar sticka ut hakan. Sjukdomsnamn poppar upp. Flera kritiserar regeringen.
Jag ska här reflektera kring några av de 480 kommentarer som skrivit på Aftonbladet.
Ett av de politiska områdena som inte brukar vara särskilt debatterade är äldreomsorgen. De flesta förvaltningar i Stockholm och kommunerna i landet vet att det är ett resurskrävande område och att det kostar pengar. Det går heller inte ställa några krav på de äldre som behöver vård, utan det är i princip villkorslöst.
Det kräver samhällets engagemang och är också ett uttryck för vår människosyn. Kristdemokraterna är det parti som ofta inriktar sig till äldre väljare. Det handlar kanske inte om spännande ungdomsrelaterade och vuxna frågor som ett fritt internet, hänga på ett mysigt café på stan, ha en späckad almanacka med inplanerade möten.
