Nu riktar även DN:s Henrik Berggren kritik mot Ilmar Reepalu när han kräver utrikespolitiska uttalanden av lokalt befolkade judar i Malmö. I Expressen får Lars Ohly på fingrarna för att spela på symbolerna om antisemitism.
Hela debatten känns smått otäck och är ett stort ämne som inrymmer de flesta vetenskaper. Här finns en dignande historisk belastning hos EU. Ändå känns det som Sverige kan omfamna både muslimer och judar i samma stad. Det borde inte vara någon omöjlighet.
När Sverige sover så har det inträffat en jordbävning i Chile runt klockan tre i natt. Hela 8.8 på Richterskalan.
Några säkerhetskameror har fångat själva ögonblicket då skalvet inträffade. Epicentrum låg 325 km sydväst om huvudstaden Santiago. USA:s president Barack Obama har reagerat snabbt. Själv sänder jag också mina tankar till de som drabbats av katastrofen.
Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin sätter press på statliga myndigheter. Landstinget har misslyckats med att ge 130,000 sysselsättning. Nu får myndigheterna ta över rollen som dörrmatta åt de många som är arbetslösa.
Visst ser det orealistiskt ut, men Littorin gör helt rätt. Det är en succé för varje arbetslös som står i utanförskap. Det tråkiga är att landstinget inte lyckats med sitt uppdrag.
Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S) verkar ha tagit tag i antisemitismen i sin egen hemkommun. I kritik och skvaller finns oftast en sanning som är värd att lyssna på. Här är förmågan att acceptera det omöjliga och visa förståelse det avgörande. Klarar Reepalu detta?
Först avfärdar han med en svepande gest kritiker:
Men jag kan konstatera att journalisternas devis tycks vara ”kolla inte storyn, då kanske den spricker” och att de verkliga antisemiterna, som vi alla har ansvar att bekämpa, ler i mjugg.
Sedan tar Mona Sahlin honom i örat:
Det fanns en del olyckliga uttalanden.
Varför klarar inte Reepalu den inre resan? Den yttre pragmatiska praktiska verkar han ju sköta galant.
Just nu befinner jag mig på RNS, Riksförbundet Narkotikafritt samhälle och hjälper Sofia Modigh med ett projektet World Forum Against Drugs som går av stapeln den 24-25 maj. Där kommer Maria Larsson och drottning Sylvia delta tillsammans med en mängd sakkunniga och proffstyckare inom området runt om i världen. Här är jag glad för att kristdemokraterna har en tydlig profil och kan på regeringsnivå stödja människor för att uppnå en bättre folkhälsa.
En fråga som engagerar mig är att flytta över folkhälsan till landstinget. Då framför att kommunen genom socialtjänsten ska sköta missbruksvården. Missbruk är en överkonsumtion som behöver bli behandlat. Idag blir många missbrukare felaktigt stigmatiserade av kommuner, och hamnar därför också lättare i utanförskap. För att läkarna inte endast ska medicinera är det viktigt att knyta folkrörelserna till sjukvården. Här tänker jag på det framgångsrika självhjälpsrörelsen som tog sin fart från 1950-talet. Deras levnadsprinciper är så naturliga att de kan knytas an till både både privata som ideella aktörer i samhället.
Fredrik Federley skrev igår i SvD om att han tänker utmana Ilmar Reepalu. Nationell makt mot kommunal makt. Det historiskt intressanta är att Ilmar Reepalus familj flydde från Estland efter andra världskriget. Samtidigt tog Sverige också emot många judiska familjer. Dessutom många barn från Finland som valde att stanna kvar här efter fortsättningskriget.
Idag är Estland ett eget land. Finland har rest sig från det tryck som kom från Sovjetunionen. Israel existerar som nation. Idag är till och med Sverige vän med Ryssland genom SAAB. Mellanösternkonflikten känns inte längre het. Här hemma i Sverige har judarna fått en fristad även om skräcken fortlever från Förintelsen. Finländarna och esterna som bor i Sverige betraktas numera som svenskar efter att de historiska banden blivit tillräckligt bekräftade.
Jobben är i centrum den här veckan. Aningen komiskt, eftersom jag för första gången sedan september 2004 haft några avlönade dagar. Dessvärre har vädret varit aningen konspiratoriskt. På E18 i går morse så krängde min nästan 2000 kg tunga bil till en aning av blåsten. Tack vara tyngden håller sig bilen på vägen. Många lättare, nyare och bensinsnålare bilar stod parkerade längs vägkanten.
Jag är naturligtvis stolt över Alliansregeringens politik. Tuffare att få socialbidrag, tuffare att få pengar från försäkringskassan och tuffare att få ekonomiskt bidrag från arbetsförmedling har lett till ett bättre arbetsklimat. Arbetslinjen leder till ökad tillit och medkänsla mellan medborgare medan bidragslinjen leder till ökad sjukdomsupplevelse och självömkan.
Här kommer en del spridda tankar.
Försäkringskassan jagar fuskare:
354 miljoner kronor krävdes i återbetalning och 577 miljoner i framtida utbetalningar stoppades – en klar uppgång jämfört med 2008.
Frågan som väcks är om socialdemokraternas gamla sjukförsäkringspolitik är så effektiv.
Klockan är mycket och jag har precis kommit hem från en sväng inne i på Södermalm. Trots att jag hade fullt påslag av värme i bilen var det aningen kallt i kupén. Istapparna hänger längs stötfångarna och längs gatorna i Stockholm är drivorna uppemot en och en halv meter höga. Handtaget till bildörren har isbeläggning och tanklocket har slitits bort på grund av att den fryst fast. Längs E18 till Bålsta stod flera bilar parkerade längs vägkanten.
Ibland får vi politiker en näsbränna i våra förutsägelser. Jag tänker på Klimatkonferensen i Köpenhamn i december 2009 där det gällde att få ner temperaturen på två grader. Idag var det rejält kallt. Minus femton.
Det blir en sen kvälls söndagskrönika. Vid den här tidpunkten har de flesta människor börjat tänka på vad som händer nästa vecka. I bloggosfären kommer nästa veckas allianstema handla om jobben – om möjligheten att locka hit flera företag och att skaffa fram flera jobb.
Först till denna veckas sista fråga som är ett kristdemokratiskt ämne sedan partiet startade 1964 och som många våra äldre väljargrupper identifierar sig med. Stefan Attefall, gruppledare, och Gunilla Tjernberg, skolpolitisk talesman, som skriver i SvD om kristendomens traditionella inflytande i kursplanen för religion.
Utbildningsminister Jan Björklund förnekar inte kristendomens grundläggande påverkan för vårt samhälle, men vill gärna dämpa kritikerrösterna för det nya lagförslaget som stryker kristendomens särställning i undervisningen.
