När staten leker företag så brukar det inte gå särskilt bra. Det hävdar riksdagskandidaten Maria Abrahamsson på DN Debatt. Hon skriver:

En sak har jag lärt mig angående teknik: Det går att utnyttja och utvärdera snabbt. När det kommer till människor är det helt andra principer.

Budgetplanering
Att planera tekniska projekt brukar följa en bestämd cykel. I inledningsskedet kan budgeten skena iväg för att senare stabilisera sig och bli pålitlig. Det kallas för investering. Detta gäller även Rakel, polisens radiokommunikationssystem.

Staten och företagen
Det staten brukar göra är att ta kostnaderna när ett företag inte är lönsamt. Det gäller inte minst SAAB-affären, som på grund av finanskrisen hotats med likviditet. Tidigare har SAAB knappt stått på egna ben, men har hållits uppe av en beskyddande koncern som sett vinsterna med dess varumärke. Staten brukar också ta kostnaderna när företagen inte har investeringsmöjligheterna. Då kan staten fungera som en mellanhand och tillfälligt ta initiativet.

Rakel och andra telekomföretag
Att staten inte överlåtit Rakel till TELE2 eller Bredbandsbolaget eller någon annan aktiv utländsk aktör är smått märkligt. Möjligen hade deras insyn ökat, men samtidigt skulle det kunna säkras på ett eller annat sätt. I vilket fall verkar det nu finnas behov av att göra det än att slösa på skattebetalarnas pengar.

Verklighetens företag
En rimlig slutsats efter Maria Abrahamssons uppgifter är att överlåta förverkligandet av Rakel till IT- och telekomföretagen. Hellre det än att det toppstyrs av politiker som tror sig ha kunskaper om marknaden. Verklighetens företag är just de som kan hjälpa staten att fungera bättre. Inte sämre.