Diskussionen om fusk i valprocessen av olika kandidater är i full gång. Det är ett nödvändigt riktat ljus som vänder sig till slutna omröstningar av vilka kandidater som kommer stå på listorna till riksdag, landsting och kommun.
Om girighet var ett viktigt riktmärke inför valet 2006 så är ärligheten det inför valet 2010. Att behovet av ärlighet blivit ett varumärke bland politiker är inte så konstigt. Det här valet kommer erbjuda många möjligheter till samtal mellan politiker och väljare.
Jag ska här ge prov på min egen ärlighet. Så håll i hatten.
Ärlighet
Vad är då ärlighet? Jesus pekade ut människor som inte kom till ljuset för lögnens barn. De gillade mörkret mer än ljuset. Utifrån hans resonemang kan jag tolka att ärlighet handlar om ett val men minst lika mycket om vad en människa gillar respektive ogillar. Jag kan direkt säga att jag gillar ljuset. Det finns någon sorts befrielse från skam i det.
Öppenhet och transparens
Gillar jag ärlighet gillar jag också öppenhet. Det ska inte vara svårt för människor att granska mig, men helst ska jag ligga steget före och ge människor insyn i mitt samhälleliga liv. Här finns det en hel del att göra. Mona Sahlin har till skillnad mot Fredrik Reinfeldt gett ut fler böcker om sitt personliga liv. Det gör henne sårbar, men samtidigt så har hennes öppenhet banat vägen för att bli partiledare för Sveriges hitintills största parti. Fredrik Reinfeldt har gett ut en bok som handlar om hur svenska folket sover bort sina liv.
Likheten i deras tillvägagångssätt är att båda lyfter upp två viktiga samhällsproblem. Först om samhället ska ta hand om de som sover bort sina liv eller om samhället ska till varje pris försöka engagera sina medborgare i nära gemenskaper. Det är Fredrik Reinfeldts slutsats.
Mona Sahlin berättar om både det ena och det andra i sina böcker. En motsvarighet till dagens uppdateringar på Facebook, Twitter och bloggen.
Ärlighet och bidragsfusk
Många som levt på bidrag har en och annan gång funderat på om de fuskar. Är de sjuka eller är de friska. Var går gränsen för vad som är sjukt och vad som är friskt och vad ska bekostas av samhället eller av den nära gemenskapen. Det är just den gränsen som just nu diskuteras bland de rödgröna. Det handlar om att ha rätt till bidrag. För Alliansen är det tvärtom.
Där rök försörjningsstödet
När jag sökte försörjningsstöd i höstas här i Håbo kommun så blev jag nekad. Då av den enkla anledningen att jag räknas som sambo med min partner. Socialsekreteraren med följeslagare ringde på dörren och gick in i lägenheten och tittade in i sovrummet och konstaterade att det bara fanns en säng i lägenheten.
Regeringsrätten och juridiska rätten
Hade lägenheten varit några rum större och haft en säng i ett annat rum hade jag inte räknats som sambo enligt regeringsrätten som socialsekreteraren följer i sitt beslutsunderlag för att ge mig och andra här i Sverige försörjningsstöd. Detta är information jag fick efter besöket av socialsekreteraren som påstod att jag bidragsfuskat.
Sambo enligt Högsta domstolen och regeringsrätten
Anledningen till att jag inte sagt att jag är sambo är att jag har juridisk rätt att neka till det. Då på grund av att jag har obetalda räkningar hos kronofogden. De har inte rätt att ta min partners saker om jag hävdar min juridiska rätt.
Nu har regeringsrätten beslutat något helt annat angående sambo. Socialförvaltningen kan bestämma om jag är sambo och därigenom tvinga min partner att försörja mig. Dessutom har de rätten att anklaga mig för bidragsfusk om jag inte anmäler mitt samboskap. Det var något jag inte visste vid besöket.
Oärlig medborgare
Gör det mig till en oärlig medborgare? Nej, det tycker jag inte. Även om jag nu tvingas låna ihop pengar och betala tillbaka försörjningsstödet som jag trodde var min rättighet, eftersom jag ogärna vill sitta på polisstationen och bli anklagad för bidragsfusk. Så, vad blir kontentan av detta?
Jo, att det kan leda till en polisanmälan om du söker försörjningsstöd.
Mitt fall har fortfarande inte lett till en polisanmälan, eftersom myndighetsenheten här i Håbo kommun ansåg att jag hade rätten att få yttra mig innan. Beloppet rörde sig om 5,500 kronor. Det kommer jag få betala tillbaka. Även om jag inte har råd och det inte är mina egna pengar.
Betala högsta priset själva
Så, ska moderaterna driva en ärlig politik så får de nog allt ta och betala det högsta priset själva för sin fyrkantighet.
Själv tycker jag de som bedrivit valfusk ska hotas med att bli polisanmälda om de inte lägger fram alla korten på bordet. Logiken i fusket är deras egen och ska därför också gälla på sina egna.
Varför uppmana till försiktighet när detta inte gäller vad verklighetens folk blir utsatta för? Hur rimligt är egentligen det resonemanget?
Eller, som Jesus sa, om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.
[...] har ett inägg om valprocedurer. Soilander anser det ska göras en polisanmälan, jag undrar för vad. Westerholm om [...]
[...] Mary och Peter S och Krassman och Peter och Johan och annarkia och [...]
[...] yttrar sig om polisanmälan av valfusket inom moderaterna. Särskilt när den allmänna pressen mot enskilda medborgare är stark så blir ju känslan av att politiker får fuska hur mycket som helst utan några som [...]