Nu riktar även DN:s Henrik Berggren kritik mot Ilmar Reepalu när han kräver utrikespolitiska uttalanden av lokalt befolkade judar i Malmö. I Expressen får Lars Ohly på fingrarna för att spela på symbolerna om antisemitism.

Hela debatten känns smått otäck och är ett stort ämne som inrymmer de flesta vetenskaper. Här finns en dignande historisk belastning hos EU. Ändå känns det som Sverige kan omfamna både muslimer och judar i samma stad. Det borde inte vara någon omöjlighet.

Förhållandet till makten
Alla människor har makt att bilda rörelser och forma grupper som för vidare deras talan. Det gäller inte endast judar, utan även kristna och muslimer. Kristendomen är den religion som har den teoretiska grunden för att särskilja religion och stat. Här finns en nödvändig respekt för staten, som blandar sig med milt avståndstagande. Här har visserligen kristendomen kidnappats av makthavare som sett dess positiva inflytande som en möjlighet att sanktionera sin egen makt. Judendomen har en tydlig teokratisk syn på makten, vilket i diasporan lett till att dess företrädare sett möjligheterna av beskydd i maktens absoluta närhet.

Islam – en konfessionell religion
Själv tror jag Islam landar någonstans mittemellan kristendomen och judendomen, men jag är inte lika säker på dess identitet i en sekulär stat. Judendomen är en praktisk religion som söker beskydd medan kristendomen är en pragmatisk som söker avskildhet. Själv upplever jag Islam som konfessionell i sin praktik. Då med tanke på den enkla trosbekännelsen, att bönen praktiseras fem gånger om dagen, allmosan, fastan och vallfärdande till Mecka. För den som rest till arabländer har fått uppleva åtminstone böneutrop och själv praktiserat allmosor. Synen på kvinnors attraktivitet är också mer tydlig.

Kristendomen i det offentliga rummet
Kristendomen söker inte konfessionen på samma sätt i det offentliga rummet. Konfessionen är av radikal privat karaktär och liknar judendomens “gubben i lådan“. Ibland tar detta sig i uttryck i ren gissningslek, vilket hör samman med behoven av avskildhet och beskydd.

Kristdemokraternas syn
Här finns det en sorts övertygelse om begränsningarna i den mänskliga makten, vilket inte minst påverkat kristdemokraternas politiska ideologiska utgångspunkter. Inom kristdemokraterna finns både grupper som vill förbjuda kvinnor att bära burka på offentlig plats, medan partiledningen går i motsatt riktning.

I och av
Själv tror jag kristna inte behöver känna nationell sorg över att förlora den del av offentligheten till muslimer som vissa försöker anspela med rädsla för främmande kulturella uttryck. Här är det viktigt att visa tillit till andra människors beteenden.

Tänk
Till kristendomens grundare sa Jesus att de skulle leva i världen, men inte av den. Att de skulle betala skatt. Paulus påminde om respekten för överheten som inte bär svärdet förgäves och bar själv civilisationens högsta sociala stigma med stolthet när han författade sina brev i fängelser samtidigt som han hjälpte slavar att bli fria. Till de förvirrade massor som Jesus gett mat till och ville göra honom till kung valde han avskildhet och ensamhet på ett avlägset berg. Sedan gick han på vatten för att komma bort från massorna och valde den nära gemenskapens trygghet framför den offentligheten som han många gånger uttryckte ambivalens inför dess omättliga krav. Så, WWJD?

Det bästa av två världar
Det handlar om att koppla ihop det bästa av två världar. Visst, det går an på ett semesterparadis i fjärran östern, men här hemma i Sverige behöver politiker inte bara lära sig försiktighet, utan tolerans och välvilja inför andra kulturella avtryck i det offentliga rummet. I det demokratiska spelet handlar det om att ta plats som att ge plats.

Bloggosfären
Kent Persson, Gulan Avci, Gunnar Hökmark