Senast igår när jag skrev en artikel om ”lever vi i ett mobbningssamhälle” så länkade jag till Thomas Hartman som gett ett svar på sin blogg. Nu blev jag smått överraskad av att mitt gamla blogginlägg fanns kvar, eftersom jag senast igår googlade på den här bloggen. Dessvärre, tanklöshet eller inte, glömde jag bort att checka min gamla blogg. Nu påminner Thomas mig om detta, vilket innebär att artikeln får står kvar åtminstone på hans blogg – tills jag får för mig att ta bort den gamla.

Som sagt gillar jag inte min egen formulering i första meningen:

Hon lever helt upp till ordspråket att gå till samhällets bottenskikt med flaggan i topp.

Den var helt enkelt inte rättvis. En klen tröst är att det var i december 2006 då jag hakade jag på mediedrevet och tyckte det var spännande att skriva om offentliga personer. Fick många träffar och gottade mig i besöksstatistiken. Här gjorde jag upptäckten att använda invektiv. Senare har jag gjort andra upptäckter och fått insikter som fördjupat mitt bloggande att bli mer ansvarsfullt.

Humor och passion som riktmärke
Idag försöker jag begränsa mig genom att använda humor, passion och ärlighet. Visst kan jag stå för mina ord till utmaningarna och dumhetens brant, men efter tre till fyra år så känns det tämligen onödigt. Här vill jag också samtidigt passa på att be om ursäkt till Anna Sjödin för mina slarvigt formulerade meningar. Läser hon detta så får hon gärna ta till sig. Här i diskussionen om bloggetik vill jag också knyta an till den debatt som finns kring gammelmediernas ansvar. Den stämmer också bra in på veckans bloggämne som handlar om rättvisa – även om finansminister Anders Borg har det totala perspektivet.

Verbal ursäkt och förändrad attityd
Min egen erfarenhet – inte nödvändigtvis din – visar att verbalt formulerade ursäkter inte alltid hjälper, utan de behöver bli kompletterade med handlingar. Jag kallar det för gottgöra. En del av det är att verbalisera, men en annan del är att mildra konsekvenserna av begångna misstag. De flesta möten jag haft med människor där jag försökt gottgöra för tidigare misstag handlar om att jag börjat vara mer närvarande. Avbryta mindre och lyssna mer. Komma i tid , vara förberedd och visa engagemang och tillit. Alla tycker kanske inte om det eller mig, men det viktigaste är att jag tar min del av ansvaret.

Förgångna ska vara förgånget
I personliga möten försöker jag vanligtvis summerat mina misstag och även ställt den oundvikliga frågan om jag skadat dem på något annat sätt. Däremot försöker jag undvika att summera alltför detaljerat, eftersom det kan riva upp gamla sår och väcka gamla beteenden. Många vill dessutom att det förgångna ska vara det förgångna, vilket betyder att de vill leva i nuet och gå vidare med livet i vardagen.

Förändrad attityd
Tidigare, några livserfarenheter fattigare, så kunde jag be om ursäkt och säga förlåt. Det innebar ofta att jag fortsatte med samma beteende som tidigare utan att ha förändrat min attityd. Någonstans säger det sig självt att om jag idag ber om ursäkt för att jag har fingrarna i syltburken och imorgon upprepar samma misstag så urholkas förtroendet för mina ursäkters giltighet. De kan upplevas tomma rent innehållsmässigt. Jag knyter gärna an mitt personliga förhållningssätt till politiken, där jag valt kristdemokraternas ofullkomlighetstanke som riktmärke. I vårt principprogram står det:

I de politiska sammanhangen ger ofullkomlighetstanken dessutom insikten att inget politiskt parti ensamt står för den kompletta sanningen. Detta ger en ödmjuk inställning till politikens möjligheter.

Gammelmedia fortsätter jakten
Idag köpte jag mig vårens första mjukglass i Bålsta centrum. Ögonen föll på tidningsrubrikerna där Expressen pekade ut några CSN-smitare som inte betalat sina skulder trots att de numera stod på god fot ekonomiskt sett i livet. Det kändes väldigt fördömande att läsa raderna där journalister lekar kronofogde. Idag är jag rätt så säker på att många inte har råd att betala på grund av utanförskap från arbetsmarknaden och kanske heller inte har orken att sköta kontakten med CSN i syfte att söka jämkning.

Fortsatt diskussion
Flera som fortsatt med diskussionen är Mary X Jensen och Peter L Andersson med “ren bloggning” och Christian Krassman med “politisk blogg utan personfixering”. Visst, jag lovar också att min blogg ska vara mer fylld med sakligt innehåll och hålla en hög frånvaronivå (99,9 procent) av personangrepp. Men, det är trots allt okey att göra misstag (0,01).

Besök gärna Politometern.