Ännu en opinionsmätning visar att de rödgröna kommer sitta i regeringsställning. Nyheten behöver nödvändigtvis inte vara så tråkig. Tröttheten efter finanskrisen i kombination med en stor omstrukturering av bidragslinjen som kanske gett många väljare kalla fötter. De små partier som någonstans skulle balanserat de stora moderaterna är de största förlorarna. Resultatet är talande:

Folkpartiet får sin lägsta siffra på ett år med 5,9 procent. Centern får 4,6 procent, partiets lägsta sedan februari 2001. Kristdemokraterna ligger åter under riksdagsgränsen med 3,8 procent.

Frågan som pockar på uppmärksamheten är om de små partierna tjänat på Alliansen? Har de politiska utmaningarna varit för stora? Vad kunde gjorts bättre?

Tydlighet viktig för små partier
Det är svårt att avfärda opinionsmätningarna helt. Här är det enkelt att i ilskan skylla på moderaterna som stärker sin ställning. Opinionsmätningen förstärker också den kritiska bilden av att de tar störst plats i Alliansen och att de mindre partierna krymper i deras närhet. Centern, folkpartiet och kristdemokraterna har med sina olikheter kanske varit alltför lika gentemot moderaterna istället för att utnyttja sina olikheter som motpol i den hierarkiska relation som lätt uppstår i ett regeringssamarbete, men som vanligtvis inte dyker upp i opposition. Här finns ett dubbelt ansvar i relationen.

Tydligheten för de små partierna är viktig för väljarna som röstar på dem. Olikheterna behöver nödvändigtvis inte innebära en negativ förtroendekris där den starkaste går vinnande i striden. Tyvärr har det skett allt för ofta.

Småpartiernas profilfrågor är viktiga
Utmaningarna har varit stora. Fildelningsfrågan gjorde folkpartiet och för den delen centern till de stora förlorarna i en viktig profilfråga om frihet och integritet på nätet. En nödvändig balans för deras partier som har socialliberala väljare som ogillar otydligheter i integritet. Här fick istället piratpartiet äga folkpartiets frågor och miljöpartiet plockade genom stöd till piratpartiet poäng hos centern. Kristdemokraterna har förlorat på socialförsäkringsfrågan eftersom den nära gemenskapen är partiets profilfråga. Människor som faller mellan stolarna är just en av kristdemokraternas hjärtefrågor. Inom kristdemokraterna finns en tydlighet att förankra saker och ting i trygghet och minimala misstag, vilket är viktigt i ett reformarbete.

Centern har dessutom fått bära största skulden för finanskrisen. Vissa företag har gått omkull medan andra ha förlorat uppemot 70-80 procent av sin verksamhet. Tveksamheterna i SAAB-affären och en kall vinter där elpriserna slukat tusenlappar liksom konstigheterna i Vattenfall har rest fler frågetecken än utropstecken.

Tydligheten viktigast
Då återstår frågan om vad som kunde gjorts bättre. Själv tror jag att det hade varit bättre om de mindre partierna hade fått behålla sin tydliga profil. Istället har samarbetet i Alliansen gjort de mindre partierna urvattnade på sakpolitisk innehåll i skuggan av moderaternas storlek. Jobblinjen kunde ha skett i takt med både finanskris och socialförsäkringspolitik. Istället för att genomföra stora förändringar i arbetslöshetskassan så kunde Alliansen valt en försiktigare väg. Inte presentera en positiv version av en obligatorisk a-kassa i slutet av mandatperioden.

Dött lopp?
Nu återstår ett dött lopp fram till valet enligt opinionsmätningarna. Dessutom verkar 1930-talets nationalism fått sig ett fast grepp. Fortsätter det så här så blir valrörelsen långt ifrån jämn. Det positiva mitt i nöden är att de rödgröna ännu inte presenterat sin politik. Men samtidigt brukar jag säga att med en sådan här hård jobblinje mitt under brinnande finanskris behövs ingen opposition.

Bloggar
Kristian Krassman, Fredrik Antonsson, Johan Westerholm, Kent Persson, Peter Högberg, Kulturbloggen, Peter Andersson, Röda Berget