Det har varit en trevlig dag som gått i moderns tecken. Precis hemkommen från min mamma där vi pratat och ätit bullar och Budapeststubbe. Hemma hos Linneas mamma blev det grillad biff och en god sallad. Så här till våren är det viktigt att hålla kilona i schack. Under dagen har jag tänkt en del på modersrollen. Hur stark rollen som mamma är som litet barn och hur den tunnas ut ju äldre jag blir. Mors dag är därför en viktig påminnelse.

För barnjagstillståndet i mig är modern viktig. Jag är en klassisk mammas pojke. Har nog alltid varit det. Som vuxen försöker jag visa mig själv omsorg, vilket är ett typiskt karaktärsdrag hos en mamma. Det får mig att må bra och jag har varit tvungen att lägga bort en del manliga stereotyper. Å andra sidan ser jag ingen konflikt i att både vara mammas pojke och man i en och samma person.

I stort och smått
Modersrollen finns även återspeglad i staten. Moder Svea finns högst upp på riksdagens gamla byggnad. En stad kallas för hon. Ja, även planeten brukar kallas för Moder Jord. Det förväntas också av staten att visa dessa karaktärsdrag av omsorg. Samtidigt finns det en förväntan att växa upp. Den gestaltas ofta i fadersrollen. En roll som en del män vägrar kliva in i av olika anledningar, men de flesta gör det. Alliansen har ju som sagt flest manliga röster, vilket säger en del om faderliga och moderliga synsättet inom politiken.

Att må dåligt
Psykiska sjukdomar har blivit populära att diskutera. Själv tycker jag det svåraste med människor som mår dåligt är att de projicerar sin inre verklighet på på den yttre. Det blir i slutänden ett sätt att slippa ta ansvar för sina egna handlingar och skuldbelägga omgivningen.

Att förverkliga sin livsdröm
Jag kan förstå att människor behöver hjälp en specifik tid i livet. Däremot tror jag inte helt på att staten ska ta det solidariska ansvaret hela livet, utan det behöver finnas en dynamik i samhället som ger alla människor i samhället möjligheten att förverkliga sina livsdrömmar. För den som mår dåligt ser sällan någon utväg och behöver därför hjälp med att identifiera sina problem med andra. Den marxistiska skolan lär att alla problem har ekonomisk grund och bör lösas därifrån. Problemen ligger i samhället och människan är en biprodukt av sina omständigheter.

Stor vilsenhet
Jag håller med till viss del, men människan har också en inneboende förmåga. Då att fokusera på sin egen del. Att ta ansvar för sitt eget värde. Alla människor har denna kapacitet att utvecklas. Den är lika obligatorisk som skolan och ska disciplineras lika hårt som värnplikten. Å andra sidan så är vilsenheten stor bland de som saknar inre karta och kompass att ta sig fram en dag i taget. Det är dessa principer som människor behöver bli påminda om i ett sunt samhällsklimat.

Alliansen – en väg ut ur misströstan
Här har Alliansen gjort en hel del. Genom kömiljarden har de flesta som söker hjälp fått tillgång till en psykolog. Tror du medierna skriver något om detta? Nej, de letar med ljus och lykta efter offer av omständigheterna – de som inte klarar sig. Minoritetsfrågorna är viktiga, men varför inte skriva om de som tagit sig från en punkt till en annan mitt under finanskrisen då den svenska ekonomin gått så dåligt? Nej, jag tror precis som Barack Obama att där cynismen är som starkast så driver det också det värsta ur människorna.

Överbrygga klyftor
De rödgröna är rätt så paradoxala i detta. Möjligheterna land å ena sidan. Å andra sidan Självömkans och cynismens land. Själv tror jag att det kommer ta tid att få människor att bli aktiva från ett permanent passivt tillstånd. Att ge människor möjligheter att identifiera sig är viktig och ett sätt att överbrygga de klyftor som finns i samhället är att skapa fler ytor att samtala på ett respektfullt sätt.

Samtal i riksdagen
På onsdag kommer jag diskutera med Lars Gustafsson som sitter i socialförsäkringsutskottet om kristdemokraternas syn på utanförskapet. Det är kommer bli ett intressant samtal, då jag drivit frågan på ett tydligt sätt här i bloggosfären. Har du några frågor som är konstruktiva så får du gärna kommentera mitt inlägg.

Bloggar
Johan Westerberg, Peter Johansson