Opinionsmätningarnas tid är inne. Det ger mycket anledning till både bekymmer och glädje. Den senaste från SvD/Sifo visar att Alliansen har övertaget med några procent, vilket känns skönt. På Aftonbladet läser jag också om duellen:
Enligt fyra av de sex senaste mätningarna, från den 28 april fram till den 10 juni, leder alliansen över det rödgröna blocket.
Lena Mellin tror att höjningen av bensinskatten är anledningen till nedfallet, men tror inte moderaterna får full utdelning för siffrorna. Själv gläds jag över att kristdemokraterna håller sig ovanför vattenytan, men väljer att vara ödmjuk fram till valet. Det handlar om väljarnas förtroende och för att få det krävs det hårt arbete och en tydlig vision.
Högmod går före fall
Ibrahim Baylan tar opinionsmätningen som en varningssignal för den som tar valet för givet. Det brukar heta att högmod går före fall, och det lär nog stämma även i politiken. Sverigedemokraterna har en vågmästarroll och kan avgöra om de rödgröna eller alliansen bestämmer. Per Schlingmann menar att vinden går i moderaternas riktning, men en uppgörelse med miljöpartiet lär ligga i fatet. Så ser det ju ut även i många kommuner att de mest sympatiska till politiska kompromisser är miljöpartiet.
Politiska ordets bärare
Under dagen har jag skrivit på valtexter åt Håbo kommun där jag bor. Ett tidskrävande arbete, vilket gör att uppdateringen av bloggen kommer lite på kälken. Ett utskick kommer komma ut där jag bor lagom till 19 september och det känns stort att få förtroendet att vara fylla innehållet med mina förslag på formuleringar. Ett ideellt arbete som jag tror kommer finna vägar till meningsfulla uppdrag i framtiden. Samtidigt kan jag inte låta bli att glädjas över det ideella engagemanget och hur viktigt det är att våga känna tillit till sin egen förmåga och inte tvivla så förbannat mycket. Under årens lopp har jag valt att kliva ur en inarbetat tjänstemannaroll och istället valt att klä mig i ett naturligt ledarskap, vilket är en roll som jag trivs i betydligt mer i. Engagemanget är ju 7/24 vilket även Barack Obama visat vägen för i sin påverkan av det amerikanska samhället.
Blanketter, bidrag och bestämmelser
Formen och innehållet är ibland väldigt litet. Det kan vara en trygghet att ha siffrorna på rätt plats, men jag gillar formuleringen som Barack Obama sa om en kvinna som blivit nyupptäckt i sin förmåga. Då något om att hon inte visste vad en människa kan göra. Lite utav det ledarskapet tror jag vi behöver även i Sverige. En vision som jag tycker börjar växa fram inom kristdemokraterna som vill ha ”ett statsråd vid varje köksbord”. Det handlar om att våga tro på att den bästa makten politikerna har är den de inte har. Att blanketter, bidrag eller bestämmelser ska styra människors liv.
Way out-tänkande
Den politiska roll som jag ser framför mig handlar om att stärka människors inre framför deras yttre. Att försöka vända processen där fokus ligger bortom den personliga skulden, och istället få människor att se förmågan. Det är nog något jag tror rättsliga människor längtar efter, att människor börjar växa i sina liv och börjar se en utväg ur sina personliga problem. Komiskt nog tänker jag på skylten på Arlanda och så såg jag även en på T-centralen. De har översatt det engelska ordet ”exit” med ”way out”.
Max 4 timmar
För att hoppa mellan ämnena ytterligare ser jag att Göran Hägglund vill lagstifta för en maxtid på akuten. Det är naturligtvis positivt, eftersom mycket av vården avgörs de första timmarna. Det är inte bara den medicinska biten som är viktigt, utan lika viktigt är det att ta hand om en uppskakad själ som mött en olycka.
Cykelolycka
För att bli lite personlig så var jag med om en cykelolycka i Linköping i början av 1990-talet. Jag kom farande med min 21-växlade cykel. I hög fart accelererade jag och trampade så hårt att kedjan hoppade ur led. Av kraften i ena foten så välte hela cykeln och jag skrapade i asfalten med cykelstyret som tog värsta smällen och ena benet fick små skrapsår. Slutligen slog jag huvudet i backen. Blodet forsade från ett jack på högra ögonbrynet. För att göra en lång historia kort så fick jag åka ambulans och vänta i sex timmar tills blodet hade torkat och en läkare kom in och lade på ett plåster på tre minuter.
Uppskakad själ
Under den tiden hade jag fått trösta min uppskakade själ själv. Livet kändes ovanligt skört den dagen och tårarna kom automatiskt på kvällen i min flickväns trygga armar. Kanske att jag kan göra någon nytta i landstinget här i Bålsta/Enköping om Alliansen vinner valet. Då genom att ge både unga och gamla hjälp för både den inre och yttre människan i rätt tid och på rätt sätt.
Bloggar
Helen Törnqvist, Peter Högberg, Peter Johansson, Kent Persson, Johan Westerholm, Fredrik Antonsson, Kristian Krassman, Mary X Jensen, Kulturbloggen
