Om statsminister Fredrik Reinfeldt ska använda samma fördelningsmodell som 2006 för 2010 skulle den se ut så här:
| 2006 | ||||
| Parti | M | FP | C | KD |
| Antal ministrar | 11 | 4 | 4 | 3 |
| Storleksmässig andel | 11,9 | 3,5 | 3,5 | 3,1 |
| Resultat i riksdagsvalet | 26,20% | 7,50% | 7,90% | 6,60% |
| 2010 | ||||
| Parti | M | FP | C | KD |
| Antal ministrar | 13? | 3? | 3? | 3? |
| Storleksmässig andel | 13,4 | 2,9 | 2,9 | 2,4 |
| Resultat i riksdagsvalet | 30,10% | 7,10% | 6,60% | 5,60% |
DEMOKRATI. Konturerna av sverigedemokraternas inflytande på Alliansen och de rödgröna börjar nu bli tydliga. Både miljöpartiet och socialdemokraterna är med på att ge sitt stöd för flykting- och asylärenden där sverigedemokraterna kan spela ut sin roll som tungan på vågen. Här står demokrati mot främlingsfientlighet. Att statsminister Fredrik Reinfeldt visar prov på ledarskap i den här frågan är avgörande för att Sverige ska styras av en minoritetsregering. En majoritet ger dessutom sitt stöd till tanken om en minoritetsregering. Alf Svensson (KD) ser också andra möjligheter:
SD är heller inte ett så konsistent parti att de kommer hålla ihop, snart kommer några att känna sig obekväma och förstå att de hamnat i fel parti och då splittras deras riksdagsgrupp.
FACKET. Att LO och TCO har nära koppling till socialdemokraterna är känt. Frågan är hur relevanta socialdemokraterna är för fackföreningarna när deras medlemmar inte längre delar samma färg. Under valrörelsen valde LO:s ledning att smutskasta Alliansens partiledare i hopp om ett rödgrönt maktskifte. LO:s ledning använde allt som stod i deras makt, trots att det parti som de stödjer, socialdemokraterna, saknar förtroende hos LO:s medlemmar. Enligt LO var Alliansens politik:
Knaslågt (FP), Dunderdumt (C), Helsjukt (KD), Megafel (M).
Med tanke på att Ulf Öfverberg är folkpartist så är påhoppen detsamma. Redan i anda länken när jag googlade på hans namn avslöjade sig ”sanningen”. Politiken är knaslågt. I värsta fall, vilket de flesta seriösa undandrar sig, förutom LO då, är att vända upp och ner på verkligheten och skriva knaslågt under ett porträtt.
DEMOKRATI. Det skulle ha varit skönt med en majoritetsregering, men en minoritetsregering kan också vara bra för att få fler demokratiska beslut. Här kan sverigedemokraternas roll som vågmästare vara till fördel för ett pragmatiskt parlamentarisk samarbete. Mona Sahlin håller naturligtvis inte med.
Vad annars har vi att vänta efter ett socialdemokratisk katastrofval. Hennes roll är vid sidan om sverigedemokraternas är den mest ifrågasatta. Att försvinna i debatten om en majoritetsregerings vara eller icke-vara tror jag handlar om att Mona Sahlin vill vinna tid. Tid att reflektera kring valförlusten, tid att samla ny styrka och gjuta olja över vågorna hos upprörda socialdemokrater.
SPEKULATIONER. Tisdagen den 5 oktober 2010 klockan 14:00 kommer statsminister Fredrik Reinfeldt tillkännage vilka platser de olika Allianspartierna kommer få i nästkommande regering. Det är en diger uppgift han har framför sig. Han ska lägga ett samhällspussel på toppnivå som ska räcka ända fram till valseger för nästkommande period. En del ministrar lär vara trötta, medan andra är nyfikna och intresserade för en fortsatt regeringssamverkan. Enligt SvD som talat med en centralt uppsatt moderat skulle fördelningen av ministrar se ut enligt följande:
Om fördelningen ska spegla valresultatet får M 13,4 ministrar, FP 3,2 ministrar, C 2,9 och KD 2,5. En exakthet som inte går att leva upp till i verkligheten.
Det är naturligtvis ett lugnande besked för kristdemokraterna som får hjälp med 0,5 procentenheter och centern med 0,1. De förlorar en minister. Frågan är om folkpartiet får 0,8 i kompensation för att komma upp i fyra ministrar eller om de nöjer sig med posten som vice statsminister.
Förhandlingarna om de tuffa reglerna i sjukförsäkringsreformen tar ny fart när socialminister Göran Hägglund (KD) sätter press på socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (M). I valrörelsen lovade Christina Husmark Pehrsson presentera en utredning ”snart”, men tvingas skjuta upp på löftet i ett år. Göran Hägglund säger till Aftonbladet:
Regeringen kan självklart inte bara sitta på läktaren. Är det så att människor kommer i kläm för att reglerna är felaktigt utformade, då ska vi ändra på detta. Den som är sjuk ska naturligtvis ha ersättning, det är en självklarhet för oss. Vi vill inte göra det besvärligt för människor, de ska ha det stöd de kan få.
Och till TT:
Det duger inte att vänta till maj. Här måste det till snabbare tag för att kunna identifiera problemen och rätta till det som kan vara fel. Den radda av ärenden som uppmärksammats visar att vi behöver agera.
VALANALYS. Dagens oväntade kloka reflektion kring socialdemokraterna kommer från en ledare i Norrbottenskuriren. Det är knappt jag kan stava till tidningen, som inte finns i min rättstavningprogram:
Sverigedemokraterna kom som räddare i nöden för Mona Sahlin. Nu skyms den socialdemokratiska valförlusten av debatten om Jimmie Åkessons parti, vågmästarroller och rösträkning. Utan SD:s inträde i riksdagen hade inte S-uppslutningen utåt kring Mona Sahlin blivit lika stor.
Det är bara att hålla med. Sedan tar ledaren också upp att Mona Sahlin gör det sämsta valet någonsin för socialdemokraterna och att hennes namn hamnar återigen i skamvrån. Det är knappast goda utgångspunkter att leda ett förändringsarbete som ska leda till valseger 2014.
VALRESULTATET. Fem personer ska leda haverikommissionen. Socialdemokraterna gick på grund i valet 2010 med en bottennotering som är svår att efterlikna för ett parti som vant sig att stå på toppen av isberget. Frågan är vad för slutsatser de ska komma fram till efter sin analys. Vad är det för organisation ska växa fram efter en valförlust som denna? Särskilt när det sett så bra ut under mandatperioden så stiger Reinfeldt och Alliansen (173 mandat) fram och vinner överlägset över de rödgröna (156 mandat).
Samtidigt är valet en stor besvikelse för de små partierna i Alliansen. Kristdemokraterna förlorar fem mandat, folkpartiet fyra och centerpartiet sex. Det svider naturligtvis. Detta delas med socialdemokraterna som förlorar 18 mandat i riksdagen och vänsterpartiet som får tre platser mindre. Valets vinnare är inte oväntat moderaterna med tio mandat och miljöpartiet med sex. Samtidigt får riksdagen stå ut med närvaron av sverigedemokraterna.
FÖRTIDSRÖSTER. I morgon har förtidsrösterna räknats. Troligen kommer det visa sig att fler röstat på Alliansen även i det resultatet. De rödgröna har svårare utgångsläge än Alliansen inför kommande fyra år. Morgondagens resultat kommer vara avgörande på flera sätt för hur de fyra åren som vi har framför oss kommer att se ut inom politiken på lokal-, landstings- och riksnivå.
I Håbo där jag bor har 3895 förtidsröstat. I riket är antalet förtidsröster större än 2006. Enligt DN räcker det med att Alliansen får 7 108 röster för egen majoritet.
KRISTDEMOKRATERNA. Dagen efter. En dag av blandade känslor inför valresultatet. Bra för Alliansen, eller i synnerhet moderaterna och sämre för centern, folkpartiet och kristdemokraterna som alla backade. I riksdagen backar kristdemokraterna med fem mandat. Min favoritkandidat till riksdagen i Västmanlands län kommer inte in. Däremot gick det bättre i Stockholm kommun där vi fick ett extra mandat. I Stockholms län har vi fortsatt bra resultat med tre mandat.
Nåväl, i valanalystider så ligger fokus just nu på Jimmy Åkesson. Det är talmannen som fått ta första steget till en diskussion. Frågan är om det blir nyval när Miljöpartiet avvisar samarbete med Alliansen. New York Times skrev i natt att Sverige skonats från högerextrema partier och har betraktats som ett tolerant och liberalt samhälle. Den bilden är nu förändrad.
