FACKET. Att LO och TCO har nära koppling till socialdemokraterna är känt. Frågan är hur relevanta socialdemokraterna är för fackföreningarna när deras medlemmar inte längre delar samma färg. Under valrörelsen valde LO:s ledning att smutskasta Alliansens partiledare i hopp om ett rödgrönt maktskifte. LO:s ledning använde allt som stod i deras makt, trots att det parti som de stödjer, socialdemokraterna, saknar förtroende hos LO:s medlemmar. Enligt LO var Alliansens politik:

Knaslågt (FP), Dunderdumt (C), Helsjukt (KD), Megafel (M).

Med tanke på att Ulf Öfverberg är folkpartist så är påhoppen detsamma. Redan i anda länken när jag googlade på hans namn avslöjade sig “sanningen“. Politiken är knaslågt. I värsta fall, vilket de flesta seriösa undandrar sig, förutom LO då, är att vända upp och ner på verkligheten och skriva knaslågt under ett porträtt.

Att se saker ur sitt eget nyckelhål
Det säger sig självt att en människa kan representera något i historien, nuet och i framtiden, utan att den politiska färgen ska vara ett avgörande argument. Att stämpla människor ner till skorna är något som fackföreningen är bra på att göra gentemot chefer som är dominanta. Att tillhöra ett parti är inte detsamma som att vara chef – men det är heller inte heller en tvångströja. Politik handlar om syn på verklighet, ideologisk hemvist och relation till opinionsmätningar, men lika mycket om att uttrycka samhälleligt engagemang i syfte att göra nytta i samhället.

Arbetarna som slagträd
Det är den grundsynen jag har när jag läser Ulf Öfverbergs förslag om att att LO och TCO måste kapa de politiska banden. Varken LO (eller TCO) gör någon nytta i samhället så länge deras ledning har politiska ambitioner som de i ett skarpt läge som valrörelsen väljer att använda för att stämpla själva Alliansen. En oförsonlig attityd som gör fackföreningen mer till ett slagträd för socialdemokraterna än för arbetarnas rätt.

Ett citat är på sin plats för vägen till en sundare arbetsmarknad där allmänintresset är vägledande framför särintresset:

Vi behöver ett fack som koncentrerar sig på sin dubbla uppgift: att företräda sina medlemmars intressen och att bidra till samhällsutvecklingen på ett ansvarsfullt sätt. Då måste de politiska banden kapas och ersättas med en pragmatisk, intellektuell och öppen hållning. TCO bör stå först i tur i denna process.

Vacklar och lär sig?
Det ska bli intressant att följa socialdemokraterna under nästkommande mandatperiod. Att den svenska socialdemokratin vacklar vid sidan om den europeiska visar att de borgliga har gjort sin hemläxa. De står enade upp för de värderingar som de själva skapat och inkluderar sig själva i en förändringsprocess där klassorättvisan inte är främsta rättesnöret.

Alliansen har pekat ut girighet som ett samhällsproblem. Tonvikten ligger inte på att skylla på högt uppsatta chefer, utan på att varje människa ska ta sitt ansvar för att utveckla sig själva inom ramen för sin egen förmåga. Det utesluter inte arbetarens rätt, utan inkluderar hennes egen förmåga att göra nytta på ett konstruktivt sätt. Det gäller självklart även chefen.

Bloggar
Johan Westerberg, Peter Högberg, Alliansfritt, Fredrik Segerfeldt, Konservativa tankar