KDU:s krisgrupp skriver på DN Debatt:

Efter flera tillbakagångsval i rad är det ofrånkomligt att det mullrar på olika håll i partiet och att ledarskapsfrågan bubblar upp. Att byta ledare har definitivt inget värde i sig, men det är av högsta vikt att det ledarskap som ska föra Kristdemokraterna framåt de närmaste åren är berett att hantera svåra frågor.

För det är väl här den stora spänningen finns i frågan om ledarskap. Ytterst är det partiledaren som kan avgöra om han eller hon gör nytta i partiet. Mona Sahlin har blivit kraftigt ifrågasatt för sitt ledarskap. Ifrågasättandet av hennes ledarskap har cirkulerat kraftigt inom partiet. Nu börjar tonerna även riktas uppåt inom kristdemokraterna. I likhet med socialdemokraterna har kristdemokraterna ingen naturlig efterträdare. Problemet ligger alltså inte där.

Sakpolitiken
Den lösning som framträder är den linje som KDU drivit tidigare. Skärpta straff i proportion till brottet, sammanslagning av olika bidrag riktade till barn under parollen mer makt till familjen. Det första alternativet känns gammal och är något som moderaterna kört under flera år. Sedan är bidragspolitiken också aningen föråldrad med socialdemokratiskt maktinnehav under så lång tid. Att driva frågorna är inte fel i sig, men jag är tveksam om det är kristdemokraternas främsta uppgift i ett kraftigt underläge.

En vision
Själv tror jag mer på att sakpolitiken behöver utvecklas. Det är inte färdiga svar vi främst behöver, utan en vision att arbeta efter. Idén behöver vara en utmaning som har radikal karaktär över sig. Här finns flera partier som hittat sin utmaning som de håller sig till i ur och skur. Idén behöver både innesluta och ha en mjuk uteslutning eller möjlighet att komma in i det nya sättet. Samtidigt får den mjuka uteslutningen inte vara för hård så att människor blir utan jobb eller försörjning, men heller inte att de gör något själva för att ta ansvar för sin egen situation. I frågan om obehöriga lärare så handlar det om att de behöver bli behöriga. I frågan om passivt sjukförsäkrade så behöver de bli aktivt arbetssökande. Det ska helt enkelt löna sig att vara frisk.

Det ska löna sig
Här har Jan Björklund lärt sig en del från Fredrik Reinfeldt misstag i sjukförsäkringsfrågan, a-kassan och annat. Idag saknar var femte lärare behörighet. Att de ska sparkas ut från skolan är det alltså ingen diskussion om. Nu kommer de bli påminda om vad som skiljer en behörig och obehörig lärare. De kunskaper som en student har förvärvat på universitet och högskolor kommer alltså få ett högre värde. Det lönar sig helt enkelt att studera. På samma sätt som det ska löna sig att arbeta.

Samhällets sopmaskin
Egoismen är något som finns inom varje parti. Ingen gillar det och det ställer till med stora skador. Egoistiska politiker och tjänstemän som roffar åt sig mer makt än nödvändigt för att se till att de själva har ett jobb som kontrollanter. Oftast i helt onödigt syfte, eftersom kontroll sällan är en lösning utan mer en sopmaskin som plockar upp skräp. Själv har jag inget emot att människor dricker, men jag har däremot åsikter om de gör det ansvarslöst. Lösningen är inte mer kontroll, utan en medvetenhet som där fokuseringen ligger på lösningar och människors positiva sidor. Men, så länge samhället har en stor sopmaskin som förnekar och tillrättalägger utan att gå igenom problemen på ett tydligt sätt så kommer problemen endast att fortsätta existera i annan form.

Vardagslivets problem
Vardagslivets problem är något sådant. Här tror jag kristdemokraterna behöver sträcka sig längre. Utmaningen bör vara att sätta ljuset på egoismen som finns i samhället. Det ska helt enkelt löna sig att vara mindre egoistisk. Känslan för medvetenheten behöver tränas upp så att de flickor och pojkar som går hem sent en kväll kan känna sig trygga. Även om de haft kul en kväll. Sedan tror jag också det är viktigt att sätta stopp för den alkoholdyrkande kultur som finns i samhället. Jag är inte emot att människor dricker och har kul, och även om de missbrukar så får de gärna göra det. Det är inte min sak, men om alkoholberoendet får konsekvenser på en arbetsplats, en familj eller en skola så är det viktigt att gå till roten med problemet.

Clownens värld
Det är inte barnens fel att föräldrarna dricker. Ändå går vårt samhälle hårdast mot barnen som far illa. De blir mobbade i skolan, utpekade av andra för att de bär föräldrarnas problem inom sig själva, blir clowner och mobbare själva utifrån ren hopplöshet för att de ser att ingen bryr sig och än mindre sätter gränser. Just den här sortens kaxighet är så socialt accepterad att den räknas som styrka, fast den egentligen ligger långt bort från mod och självförtroende. Det är egentligen ett uttryck för förtvivlan.

Korruption
Kristdemokraterna behöver bli det parti som bryter korruptionen som finns i samhället. Som vågar vara en klar röst för detta. Även om det ibland är omöjligt går det att väcka opinion. Idag är bloggosfären en utmärkt kyrkklocka eller tupp som väcker människor. Det handlar inte om att fördöma, utan mjukt utesluta felaktiga beteenden och verkligen visa människovärde för den enskilde och sedan peka på vägen mot förbättring. Mitt vägledande citat på förra bloggen var från Victor E Frankl som överlevde förintelsen, dåtidens korrupta och egoistiska samhälle:

What man actually needs is not a tensionless state but rather the striving and struggling for some goal worthy of him. What he needs is not the discharge of tension at any cost, but the call of a potential meaning waiting to be fulfilled by him.

Det ska helt enkelt löna sig att leva värdigt.

Bloggar
Josefin Skyttedal, Brännberg, Johan Westerholm och Caroline Szyber och Mattias

Här finns KDU-rapporten.