Det fanns en tid då skräcken för Ryssen var överhängande. I en tid då kommunismen fortfarande fanns på kartan och VPK var gällande i det politiska maktfiltret så misstänkte många att de tog emot bidrag från CCCP. Idag riktas istället misstankarna mot moderaterna som får bidrag från olika håll. Kristdemokraterna står som vanligt på moderaternas sida. I ur och skur – även om vi inte har så mycket att dölja.
Själv funderar jag på LO:s position i socialdemokraterna där de vill ha ett namn som representerar facket som partiledare. Så långt tror jag inte ens gåvogivarna vill styra politiken att de presenterar konkreta namn. De vill stödja de politiker som ger dem löften om mer att leva för i slutet av månaden. Så på sätt och vis är gåvogivarna mer kollektivistiska än LO.
Märkliga tider vi lever i.
Kanske att den moderata rysskräcken är norm idag precis på samma sätt som på 1970-talet då det låg en avgrund av skillnader mellan stalinist och leninmarxist. Skillnaden kanske går mellan de som gav – och inte gav en gåva. I Bibeln – vilket jag antar kristdemokraterna ibland lutar sig över – står det att gåvogivaren ska vara hemlig. Annars räknas inte gåvan, utan människan får ut sin lön i form av publicitet.
En sak är säker oavsett vilket resonemang (muta eller gåva?) man köper. Det går snabbt att reda ut förvirringen genom Wikipedia. Värst är ändå finansvalparna som lever nära skattkistan. Skulle en politiker komma i närheten av deras lönenivåer skulle Sverige inte längre vara en demokrati.
Bloggar
Johan Westerholm, Mary Jensen, Ekonomisten