Vargjakten har återigen blivit aktuell. Själv har jag förståelse för både de som får hundar uppslitna och barn skrämda. Samtidigt så är närheten till naturen något som behöver respekteras och samtidigt bevaras en viss försiktighet. Vi delar jorden vi lever på med vilda djur.

Utan att vilja göra mig till talesperson för hela Sveriges och världens vargvänner så tror jag precis som andra människor på att vilda djur respekterar människan. Rovdjur är en försvinnande del av det rika djurliv som en gång fanns i Norden. Att bevara ett så skyggt djur som vargen från jägarnas intressen är nödvändigt.

Civilisationens fördelar
Själv är jag ingen jägare. Jag har aldrig frestats av att trycka på avtryckaren för att låta en blykula passera ett rör som i en enorm hastighet träffar en annan levande kropp – ett annat liv. Jag är heller ingen överdriven vän av det vilda, och ser min egen begränsning och mitt eget civiliserade liv som en fördel. Nu finns det skillnad mellan djur och människor. Det finns de som tar på sig rätten att tala för en röst som inte får göra sig hörd i debatten – vargen.

Så, låt vargen leva. De är vilda och farliga – men ytterst sällan för människan. Att hämnas vargar som dödar hundar är inte rätt sätt att hantera det vilda. Det vilda är blint och handlar om instinkter och har föga att göra med intelligens – eller människans fria vilja. Vi människor behöver alltid ställa oss högre än det vilda. Inte lägre.

Annars är vi den här planetens stora förlorare om vi följer blint våra instinkter. Vi behöver vargen – även om den är farligt.