Mona Sahlin har frågat amerikanarna om valtips och Carl Bildt svänger fort för rikta in sin parabol till fördel för den amerikanska tolkningen av Wikileaks. Ingen av dem är opåverkad av den amerikanska närvaron, men båda har två helt olika utgångspunkter för sina ställningstaganden. En som skiljer mellan inrikes- och utrikespolitik och en som lägger tonvikten på utrikespolitik och försöker lugna publiken på hemmaplan. Är det så här utrikespolitiken ska se ut? Har Sverige någon självständig linje? Eller är vi en amerikansk kopieringsmaskin?
I morse lyssnade jag på P3. Det är näst intill ett pinsamt erkännande, men jag gjorde det. En del dravel kommer ut därifrån där minoritetsperspektivet är dominerande. Hyllandet av det fria sexet, HIV-positiva som ska få leva utan skam och skuld, och RFSL som bedriver harm reduction, som för tankarna närmare drogtipsen på Flashbacks kommentarsfält än till en statlig myndighet som har som uppgift att rädda liv. Det är naturligtvis inte slut på eländet. Själv var jag i regeringen och lyssnade på etik och där stod jag öga mot öga med en så kallade ”harm reduction” som hade släckt fler liv med sin rätt till självmordsfilosofi än försökt uppmuntra till en dag i taget.
