Göran Hägglund skriver om kristdemokraternas ideologiska föreställningar om samhällets behov av nära gemenskaper – relationslinjen. Det är inte svårt att hålla med. Behoven är många. Särskilt i ljuset av mobbning i skolor där 45,000 elever uppger att de någon gång fått taskiga sms, mejl, råa kommentarer, sparkar, slag eller tyst utfrysning. Även näthatet är något som diskuteras. Behovet av en särskild relationslinje tror jag är absolut nödvändig.

En sak som ligger mig varm om hjärtat är vikten av goda relationer. Det ligger i tiden med sociala medier. Ordet vänner har fått ny innebörd sedan Facebook dragit till sig över en halv miljard människor. Bloggar och kommentarsfält utnyttjas naturligtvis av högerextrema krafter som andas politisk morgonluft. Ett sätt att hantera detta medvetet tror jag är relationslinjen. Det handlar om att fokusera på goda relationer.

På plats
Nu är jag på plats i Norrköping Lous de Geer konsert och kongress. Väntar på tal från Göran Hägglund, men kan redan har direkt konstatera att det saknas Twitterflöde. Det känns naturligtvis trist för mig som har sociala medier som inspirationskälla. Efter att ha lyssnat på lokala företrädare från Norrköping och Östergötland tar Acko Ankarberg Johansson plats och sätter framtidsgruppens rapport om kristdemokraternas framtid som agenda.

Utveckla politiken
För egen del så är det här första gången som politisk sekreterare där jag jobbar heltid med politik. Det är naturligtvis väldigt glädjande att få vara en del av det politiska livet. Det är också ett stort ansvar att utveckla kristdemokratisk politik tillsammans med så många andra. Nu sjunger For You ”himmelen är oskyldigt blå”. De är klädda i svart och ger en stämning av ”hur det känns” och ”tiden har jagat in oss i ett vrå”. Ja, det kan behövas en del tröst för ett parti som minskat, minskat, minskat.

Hoppet – i framgången
Samtidigt så är hoppet det sista som överger en. Särskilt när kristdemokraterna sitter i regeringsställning så ligger det dagliga ansvaret där att också utveckla partiet. Samma dilemma verkar möta centerpartiet. Helt klart så går det inte att fortsätta i samma stil att minska, minska, minska.

Olika röster
Skillnaderna mellan Mats Odell och Göran Hägglund har jag sett, men jag har svårt att tro att det blir något stort av det. Sedan gör Emma Henriksson äntligen ett viktigt uttalande om socialförsäkringar, men här är det viktigare med handling. Ebba Busch verkar haka på.

Och visst, Göran Hägglund som nu är på plats har förstått att arbetslinjen inte är allting. Det är ett viktigt område som jag själv tror på.

Vilket parti visar överhuvudtaget intresse för den frågan, säger Göran Hägglund. Ju bättre kvalitet vi har relationer desto bättre mår samhället. Vi har plikter mot varandra. Sverige behöver en kraft som tror på något bortom ekonomin.

Sedan så förstår inte socialdemokraterna detta, utan bestämmer att relationslinjen inte finns på den politiska kartan. Moderaterna hyllar sig själva för sina framgångar, vilket jag absolut inte har något emot, men de saknar förmågan att sätta relationslinjen på papper. För att låna Hanne Kjöllers ord:

Statssekreterare Per Schlingmann (M) använde föga oväntat inte sitt anförande åt att berätta hur regeringen sänker trösklarna in på arbetsmarknaden med jobbskatteavdraget – ännu ett exempel på bakdörrspolitik. I stället pratade han om hyllningarna i internationell press för den skandinaviska modellen. Och om hur det känns att få frågor från CNN om den svenska tigerekonomin.

Bilden av Sverige är sann och förljugen på en och samma gång. Sann för att det går jämförelsevis bra för oss. Förljugen för att alla tiger om de stora politiska frågorna. Som hur en krympande yngre befolkning ska ta hand om en äldre. Och hur acceptansen för asylrätten kan bevaras när hälften av dem som kommer inte blivit självförsörjande efter sju år.

Ingen lämnas tillbaka, eller lämnas efter, säger Hägglund nu. Det får avsluta den här artikeln.

Bloggar
Peter Andersson, Jonas Segersam, Caroline Szyber, Alliansfritt