När statsminister Fredrik Reinfeldt ger sig in i bostadsdebatten så gör han det delvis utifrån sin roll som stockholmare, närmare bestämt Täbybo. Där finns det gott om människor som längtar efter att få flytta in till innerstan. Lämna förorten bakom sig som varken har fungerande tunnelbana eller pendeltåg. Istället något som kallas för Roslagsbanan och buss från Mörby centrum.

Antagandet är att alla som kommer från Täby talar sanning. Där har svartbörsmäklarna åkt limousin och skrutit för täbyborna om lukrativa lägenheter. Det har handlat om att skriva sig på en adress, en så kallad lägenhet som fungerar som en målvakt. Sedan byts lägenheten mellan två personer. Mellan innerstan och förorten. Det smått komiska i det här är att en och samma lägenhet kan bytas ut mot en lägenhet i innerstan flera gånger om utan någon som helst kommunal kontroll.

Täby – världsmetropolen
Det är med den insikten från Täby som statsministern ger sig in i debatt för att slå kristdemokraternas nytillträdde bostadsminister Stefan Attefall på fingrarna. Debatten känns redan vunnen. Stefan Attefall framstår som en bakåtsträvare utan innerstadskunskaper, eftersom han kommer från Jönköping. Där finns inga limousiner med svartbörsmäklare som bjuder på champagne och sitter längst fram i TV-galornas runda bord och irriterar seriösa barnfamiljer som tvingas le i onödan.

Verklighetsbilden
På sätt och vis är Fredrik Reinfeldts förslag eftergifter mot svartbörsmäklarnas verklighetsbild av Stockholm. Jag har svårt att tro att det åks limousiner i fredliga Jönköping och Småland. Möjligen raggare och unga män som precis investerat i en snabb bil med surt förvärvade slantar. Vad skulle hända om statsminister var från Jönköping och dikterade verklighetsbilden från Småland? Då skulle nog det vara så att raggare och unga män skulle vara de som bodde i hyresrätter. De som spelar på hög volym, trimmade motorn på gården, lämnade svarta hjulspår på vägen, käkar på McBurger och skrämmer småglin så grannarna blir arga.

Rubriker
I en sådan verklighet hade helt andra rubriker blivit satta. Då hade hyresrätten fått sig en känga för att det befolkas av unga män och raggare som gillar hög volym. Nu blir logiken att hyresrätten framstår som en rest från en kommunistisk tid då kommunen ansvarar för lägenheter till befolkningen, som blivit kidnappade av svartbörsmäklare.

Slapphänt ansvar
Vad jag lärt mig är att det borde finnas ökad kontroll av svartbörsmäklare. Dessvärre vågar ingen sätta dit dem, eftersom konflikträdslan styr och alla känner alla så det blir lätt att se vem som skvallrat. Så därför, logiken utifrån blir att låta svartbörsmäklarna hålla på så länge de vill. Tids nog har folk tröttnat på vanmakten av att hitta lägenheter och sammanblandar svartbörsmäklare med kommunister och/eller, Gud förbjude, invandrare i invandrartäta områden som Rinkeby, Navestad, Hammarkullen och Rosengård.

Därmed har kommunens ”ansvar” också blivit upplöst.

Som sagt, kanske skulle devisen att skrota kommunen fungera framför skrota hyresrätten? Det skulle nog Fredrik inte våga säga, eftersom det låter så galet. Inte heller att invandrare flyttar in i hyresrätter. Men, vem har sagt att politik handlar om logik?