Det finns mycket att skriva om. Just nu formar Marie-Louise Forslund Mustaniemi och jag den kristdemokratiska politiken i Sörmlands landsting. Utifrån det politiska förtroendet och ambitionerna att ha så goda relationer som möjligt så träffar vi människor kors och tvärs över partigränser. Ungefär på samma sätt som att visa länkkärlek via bloggar så fungerar mänskliga relationer.
En princip jag har är att försöka vara storsint. Tålamod är något som de flesta som korsat mina vägar fått höra mig säga, men storsint är vackrare ord med finare klang, men enligt min upplevelse med samma innebörd. Egentligen är visdomskulturen inget nytt inom politiken, utan var något som historiskt betraktades som det finaste en människa kunde erövra. Märkligt nog var det principer som användes i krigföring. Något jag upptäckte när jag var i Floda kyrka där karaktärsegenskaperna var skrivna under krigsstatyer i latinska ord i ett bortglömt rum. Någon tyckte att det var så fint och klokt att det skulle bevaras till de efterlevande.
Insikter och krigföring
Själv kan jag tycka att det är märkligt att visdom används i krig, men när den kranka eftertanken slår mig så handlar det om insikter som kommer till en. Krig går att erövra, men visdom kommer till en. Det är en märklig paradox, vilket gjorde det än märkligare att se att visdom var något som eftertraktades bland de som förde krig under medeltiden. På sätt och vis fanns det en syn på att kungen fick sin makt från Gud. Det fungerade säkert när det inte fanns någon ledning alls – och behovet av enighet var så stort att det förkroppsligades i en och samma person.
Alla har en del
Dåtidens ledarskap är en sak, men i en demokrati fungerar inte ledarskapet om inte alla tar sin del. Ledarskapet – om än kantat med guld – är en del bland alla andra delar, vilket gör att dynamiken mer handlar om att hantera makten och att försöka hålla fingrarna i styr utan att påverka samhällsprocesserna allt för mycket. Jag tror förra statsministern Göran Persson var rätt så ärlig på den här punkten, att ärendena trillade in under tiden som statsminister. Det gällde att bedöma och förhålla sig till varje situation efter bästa omdöme. Inte göra för mycket, men heller inte för lite. En gång skulle det vara kul – ursäkta att jag använder ett så slitet ord – om nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt också delade med sig av sina erfarenheter från toppen. Att det blåser högst uppe vet de flesta med urskillningsförmåga, men vad är det för slags visdom – är det ny eller gammal?
