Socialdemokraterna väljer en mittenväg gällande jobbskatteavdraget:
Men det finns små möjligheter och heller inga direkta behov av att kraftigt höja eller sänka skatterna.
Bland de förslag lyfts fram finns det en del enkla svar, som att ett femte jobbskatteavdrag ger 1,000 kronor mer i månaden och betalar a-kassan för medel- och lågavlönade.
Ibland dyker det upp konkreta förslag i reformeringen av sjukförsäkringen. Kristdemokraterna vill att rätt person kvarstår i sjukförsäkringen och att de som saknar sjukdomsgrundad inkomst inte ska bli helt utan. Partisekreterare Acko Ankarberg har sagt att det ska gå att lita på sjukförsäkringen, men att kristdemokraterna upplevelser att det inte alltid är möjligt.
Läkarnas roll
Nu finns det andra opinionsbildare som driver frågan. Jenny Fjäll från nätverket Resurs med läkarkollegor skriver:
Ett vårdteam med flera olika kompetenser kan i dialog med patienten, och givetvis med Försäkringskassan, bäst planera för en realistisk rehabilitering.
Förslaget är intressant ur en synvinkel. Genom att flytta över ansvaret från staten till landstinget, vilket troligen hamnar i en framtida sjukförsäkringsnämnd gör att direktvalda lokalpolitiker får bli ansvariga för att lösa situationen ekonomiskt för de som är sjuka. Misslyckas detta ökar politikerföraktet.
Det svänger. Svensk försvarspolitik har helt plötsligt blivit något viktigt. Fram träder statsminister Fredrik Reinfeldt själv med en bred majoritet där socialdemokraterna är med. Då i klassisk andra-världskriget-stil med samlingsregering med den tystnad som klär makten.
Att gå från ord till handling innebär inte att att delta i strider utan segla omkring i bakgrunden och upprätta flygzoner. Det låter faktiskt aningen komiskt, men är säkert ett utslag från någon som vill i krig för att hjälpa utan att kriga. Sverigedemokraterna har halkat på ett bananskal. De har surnat till trots att det högst sannolikt innebär mindre flyktingströmmar till Sverige. Men, politik handlar inte alltid om sunt förnuft, utan om oändliga kompromisser in i absurdum.
Ändå känns det rätt i det här fallet. Det gäller ha med sig en bred majoritet. Kristdemokraterna i Alliansen har varit snabba. Redan den 19 mars var Mikael Oscarsson ute och tyckte det var rimligt att skicka Gripen. Det är tio dagar sedan. Tio dagar då det runnit blod i Libyen.
Bra att Håkan Juholt förlåter. Skönt att komma bort från en perfektionistisk och utopisk politik. Kristdemokraterna har sitt eget lilla vaccin för detta som stavas:
Ofullkomlighetstanken. Texten i principprogrammet är värt att citeras i sin helhet:
Vi begår fel. Vi erkänner det ibland och förnekar det ibland. Längtan efter makt, status eller pengar kan förblinda, så att vi gör saker som vi egentligen inte borde göra. En vana att handla fel kan också döva samvetet. I människans ofullkomlighet ligger också en stor potential. Hon kan välja det goda och hon kan välja att utveckla och förvalta sina gåvor. I denna valmöjlighet ligger det oanade drivkrafter att förändra människors villkor i positiv riktning bort från fattigdom, sjukdom och okunnighet. För att kunna förändra människors villkor till det bättre, krävs på det personliga planet en karaktärsutveckling, där dygd och duglighet i kombination med moralisk medvetenhet och integritet leder till att vi väljer det goda.
Mina brister då?
En smula uppskattning till kristdemokraterna går att läsa mellan raderna i Folkbladet (som SvD:s ledare länkar till):
Egenheten att se sig själva som de ”goda” är ett särmärke för Socialdemokratin. Liknande tendenser finns hos Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Men S är mästare i grenen.
I debatten om landstingsekonomin och arvodesdebatten har kristdemokraterna i landstinget Sörmland förespråkat ”goda relationer”. Idén är för egen och Marie-Louises del självupplevda och sprungna från kristdemokraternas relationslinje där egennyttan fått sig en törn:
Vi törstar heller inte efter makt. Vi törstar efter arbetsro och konstruktiv diskussion och dialog.
Och visst finns det en viss attraktion efter goda relationer. Googlar jag på goda relationer gäller även media så får jag totalt 17,300,000 resultat. Så helt fel kan strävan inte vara, men engagemanget får inte innebära endast ett retorisk grepp att framställa andra som onda. Det är viktigt att visa på långsiktighet.
Även Alliansfritt verkar falla in under samma mönster – då genom att inte nämna kristdemokraterna under rubriken Högerpundit round-up. Alltid något. 
Socialminister och kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund sträcker ut handen på DN Debatt till nytillträdde Håkan Juholt (S) i en långsiktig överenskommelse om energipolitiken gällande kärnkraftssvärmeri och kärnkraftsskräck utifrån två kalla vintrar som drabbar hushållen:
Vi vet att svensk industri är beroende av en fungerande elmarknad, med hög produktionskapacitet och låga priser. Vi vet också att brister i hur elmarknaden fungerar slår obönhörligt mot hushållens ekonomi, vilket var och en kunnat konstatera under de senaste hårda och kalla vintrarna.
Erbjudandet är blocköverskridande utifrån ett gemensamt åtagande. Idag bekräftade Håkan Juholt i sitt tacktal att han tänker samarbeta med borgarna, inte spegla sig mot moderaterna och motverka sociala orättvisor. Han fick accepterande applåder.
Bloggar: Anders är hoppfull
Det är under kort tid socialdemokraterna har bytt partiledare. 4 år. Ett misslyckat val 2010 var tillräckligt för ett partiledarbyte. Förväntningarna var högt ställda då. Nu var de minst lika högt ställda. Om Håkan Juholt inte bryter den negativa trenden med en valseger 2014 riskerar han bli lika kortlivad som Mona Sahlin.
Det finns naturligtvis mycket att säga om socialdemokraterna som nu träffas för att ventilera valförlusten men också för att byta partiledare. Håkan Juhults tal bekräftar vad kristdemokraterna åtminstone vet – att det socialdemokraterna går mot mjuka frågor.
Utan att nämna jobbskatteavdraget där arbetaren får mer pengar i plånboken har LO:s Wanja Lunby Wedin lyckats säga att bidragslinjen och höga skatter är viktigast:
Vi måste skapa ett samhälle där individens lycka hänger samman med det gemensammas framgång. Därför är fortsatta skattesänkningar fel väg att gå. När skatterna har sänkts med över 100 miljarder märks det givetvis också i kvaliteten i välfärden.
Vill inte arbetaren ha mer i plånboken? Med de medlen kan arbetaren själv betala av sina skulder i högre takt än vanligt, men också lägga undan en slant inför framtiden.
Liknande resonemang för Robert Noord (S) om entreprenörer. Håkan Juholt däremot har bestämt sig för att lyssna in, vilket visar att han går i samma tysta och näst intill anonyma fotspår som Fredrik Reinfeldt.
Bloggar: Fredrik S om att stå i vägen, Erik L om det goda arbetet
Det är intressant med utnämningen av socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. Han har en gigantisk uppgift framför sig. Frågan är om han hänger sig till moralisk populism som Carin Jämtin med skoluniformer eller om han har en politisk agenda värd namnet som ger honom möjlighet att strategiskt arbeta fram ett modernt socialdemokrati. Ett budskap som förmår omfamna gårdagen historia, såväl som dagens situation som morgondagens behov i ett föränderligt samhälle.
Det är många frågor som väcks om Håkan Juholt. Vilken ton kommer han ha? Vilken retorisk symbolik kommer han använda sig av? Hur drömmande kommer han vara? Vilken uttal och accent kommer hans engelska ha? Vilken syn har han på minoriteter? På kvinnor? På äldre? På krig och fred? Vilka kommer hans medarbetare att vara? Och hur kommer opinionsmätningar och börsen reagera?
Självklart ska Sverige ställa upp med JAS-plan för att rädda demonstrerande libyer som levt decennier i fångenskap i ett ökenland under en diktator. Det finns naturligtvis risker och tvivel, det behöver diskuteras för att Sveriges roll i omvärlden inte blir missuppfattad. Om Ryssland blir sura eller om Kina dubbelbestraffar svenska företagsintressen.
Nu har Ryssland nog av sig självt. Kina genomgår en ekonomisk utveckling som gör dem till en ansvarskännande aktör på den ekonomiska marknaden. Ryssland genomgår en demokratiseringsprocess som heter duga. Det är svårt att se att Sveriges del skulle vara beroende av just dessa länders ”stabilitet” för att fatta ett beslut att stödja FN och de allierades ambitioner att stärka de demokratiska krafter som verkar för ett nytt fräscht Libyen.
