Det händer en del i Sörmlands landsting där min roll sedan 1 januari 2011 är som politisk sekreterare för kristdemokraterna. P1 har gjort ett reportage som beskriver händelsen. Redan när jag började i november hade jag en del samtal med informationschefen Anna Jerdén där hon nyfiket undrade hur jag tänkte om framtiden. Jag svarade att jag strävade efter goda relationer och mycket optimism. Hon skrattade lättsamt, men hon lovade mig att det skulle bli tufft.
Eftervalsanalyser visade att det inte fanns mycket att hämta i arvodeshärvan. Inga nya röster, inga nya politiska frågor. Ingenting. Bara ytterligare passivitet med 5893 blanka röster. Så vi satt i landstingsgruppen och bestämde att nu skulle vi sätta igång arbetet för goda relationer. Plocka fram det bästa ur varandra utifrån kristdemokratiska mått mätt en inventering som heter duga. Vi skickade ut några pressreleaser och lovade kroka arm med majoriteten för att stärka den positiva andan i landstinget. Kristdemokraterna i Sörmlands landstingsgrupp med Marie-Louise Forslund Mustaniemi i spetsen skrev:
Kristdemokraterna i landstinget har spänt bågen för ett mänskligare Sörmland. Vi tror inte det kommer att bli en enkel resa men det är värt ett allvarligt försök. Som Verner von Heidenstam skrev: ”Det är skönare lyss till en sträng som brast, än att aldrig spänna en båge.”
Konstruktivt samarbete
Efter det tycker jag vi försökt vara så konstruktiva som möjligt och rätat ut flera frågetecken. Kristdemokraterna är inget stort parti, utan landstingets minsta parti med tre mandat. Det märks naturligtvis inte i praktiken, men säger en hel del om de resurser som finns att tillgå. Det finns inte mycket jag har att säga om vad som hänt förut, förutom att det är totalt oacceptabelt med hetsjakt som leder till att personer lider skada. Det önskar jag inte ens min värsta fiende.
Representativt tolkningsföreträde
Jag är också imponerad och överraskad över att Åsa Kullgren, Fredrik Petterson och Thomas af Bjur valt att möta allmänheten som samlas varje onsdag för att framföra sina protester. Det är naturligtvis svårt att möta folket som överhet med tolkningsföreträde. Det tror jag gäller alla politiker. Än har vi inte sett slutet av demonstrationerna, vilket föranleder att Paul Ronge ställer upp med sin expertis. All mediaträning är naturligtvis nödvändig.
Tillitsfråga
Hur det här ska hanteras är naturligtvis ytterst en fråga om tillit mellan medborgare och politiker. Frågan om tolkningsföreträde kan leda till att demonstrationerna fortsätter eller avtar. Utifrån vårt perspektiv kan det vara ett högt spel som spelas, eftersom vi inte sett slutet på det. Själv tror jag på att det kan komma mycket gott ur det här. En förnyelse värd namnet.
En sak är säker. Politikerna ska företräda folket. Medborgarna behöver ha tillit för sina politiker som får bära ansvaret för att hantera deras framtid.
Bloggar: Allianfritt, Jörgen Danielsson, PeO Wagström, Lars Kriss, Björn Andersson, Ann-Sofie Wagström
