Ibland blir jag förvånad över senfärdigheten hos ledarna i USA, EU och FN gällande situationen i Libyen. Underrättelser lär nog gå varma, men om något inte händer inom kort så lär nog vi får se ett blodbad som får kriget i Irak att likna en torr öken.
Anledningen till varför stormakterna inte reagerar är oklart, men mycket tyder på att de demokratiska krafter vi sett i Egypten, Tunisien har blandats upp av militära krafter, vilket ökar riskerna för missförstånd och missriktad frustration – likt de amerikanska erfarenheterna som gjordes i Somalia. Detta kanske handlar om att Moammar Khadaffis grepp är starkare än den Hosni Mubarak hade över Egypten.
Friheten verkar just nu avlägsen i Libyen. För att stabilitet ska vara möjligt krävs det en funktionell demokrati och en robust ekonomi. Inget av detta fanns när Carl Bildt gjorde sitt uttalande.