Det går trögt för kristdemokraterna och centern i SvD/Sifos opinionsmätning. Med tanke på att det är så kort tid efter valet är det svårt att dra några bestämda slutsatser, mer än trenden pekar mot två stora partier och flera små. Svårast är det för socialdemokraternas Håkan Juholt som förväntas axla färden uppemot 40 procent.

I Finland har sannfinnländarnas framfart i riksdagsvalet rört om den politiska kartan:

De är det tredje största partiet. En oro för finlandssvenskar där grannsämjan med finländarna inte alltid varit den bästa. Nu riskerar svenska språket att få lägre status och EU-fientligheten har fått sig ett ansikte.

Finland är ett pragmatiskt lagt parlament. Samlingspartiet, socialdemokraterna och sannfinnländarna kommer troligen styra i framtiden.

Ytterst är valet i Finland en seger för missnöjet. Mot globalismen, mot EU och även en slev riktad mot Sverige.

Helt klart visar detta hur viktigt det är att vara ansvarsfull ekonomiskt i kristider. Finanskrisen har gjort det svårt för många politiska ledare i Europa att leda sina länder. Sverige är ett undantag. Har har vi en Allians bestående av moderaterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna. Vi har skapats incitament för att arbeta, det har blivit lönsamt att komma tillbaka till arbetslivet och bidragspolitiken har starkt begränsat. Däremot har köerna till sjukvården minskat och de som har behov har fått hjälp.

Fortfarande återstår mycket att göra för att fler ska komma tillbaka till arbetslivet. Naturligtvis ska de som saknar arbetsförmåga få tillfriskna utifrån den tid sjukdomen ebbar ut, men att ge upp människors förmåga att komma tillbaka till arbetslivet och att göra nytta i samhället är aldrig bra. Det är trots allt det primära ansvaret för politiken att tro på sina medmänniskor.