Det har varit tyst i svensk politik. Mona Sahlin har retirerat i likhet med Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Även centerpartiet väntar på förnyelse och inom kristdemokraterna handlar det om att inte bli desperat i förnyelseambitionerna.

För moderaterna är det nya tider. Partiet har vuxit och många är nya. Det finns gamla strukturer i partiet och det finns nya. Här finns det risker att det uppstår fraktioner, vilket inte minst märks inför den framtida regionsindelningen. De nya lär knappast ha en åsikt, men de gamla godsägarna i partiet släpper inte greppet. I takt med att de nya väljarna tar plats i moderaterna tror jag fraktionerna kommer att bli tydligare.

Ny som partiledare är Gustav Fridolin. Hans debattstil är inte obekant. Sedan så har jag fortfarande av tillgänglighets- och teknikskäl inte lyssnat på varken Juholt eller Reinfeldt, däremot har jag lyssnat till Jimmy Åkesson. Hans sätt att debattera är det tyst om. När medierna stämplar så använder Åkesson det som brännved för sin debatt. I princip är den bevakning som medierna skulle sköta – bortom stigma och stämplingsproceduren – något som Åkesson kan dra fördel av. Igår presenterade han sig som tungan på vågen där han i 35 olika frågor fått regeringen att backa.

På sätt och vis kändes det som ett skämt. Är det hit svensk demokrati är på väg emot? Diskussioner om svenska medborgare och illegala flyktingar påminner om den debatt kristdemokraterna har om religiösa och sekulära symboler i partiet. Den striden har påmint om barn som slåss om vem som har den bästa kompisen. För Jimmy Åkesson är den bästa kompisen den svenska medborgaren och värsta är den illegala flyktingen, som är kriminell och olaglig – trots att han eller hon flyr sitt land från krig och annat elände i ren desperation.

Spökkompisar
Idag vet jag att föreställningen om den bästa kompisen är ett hjärnspöke. På samma sätt är diskussionen om tro och icke-tro en chimär, eftersom det är något som hör till det privata och inte det offentliga. Tro kan uttrycka sig i det offentliga, men både kommun, landsting och riksdag ska omfatta alla människor. Begreppet “alla” finns även i det religiösa och kallas för “kärlek”, medan i samhället kallas det för mänsklig rättighet.

Skolan – en frizon
När det kommer till religiösa skolor så ska de naturligtvis inte accepteras, men däremot så kan de ha en religiös profil som är godkänd av skolverket. Då är det viktigt att det religiösa är avskilt på ett eller annat sätt och även förtydligat för eleven, som står i beroendeställning till vuxenvärlden. Det ska inte behöva vara så att den som saknar en tro ska känna sig kränkt i en religiöst trångsynt miljö och att den miljön ska vara skolan. Inte heller ska den som har en tro känna sig kränkt av en samhälleligt trångsynt miljö. Den svenska skolan ska präglas av frihet – det ska även gälla friskolorna. Det svenska samhället ska präglas av frihet – och det ska även gälla religionerna.

Media: AB, VI, E-K