Idag levererar den förra riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson kritik genom sin bok Knapptryckarkompaniet, rapport från Sveriges Riksdag. Det är en miljö som hon beskriver präglas av makt och misstänksamhet där den personliga självständigheten i princip är kraftigt nedskuren eller obefintlig. Pålsson beskriver den politiska dubbelnaturen i Fredrik Reinfeldt:
Som politiker gäller det ju att kunna vara av dubbelnatur. Du måste utåt kunna framstå som en god och lyssnande, klok människa och samtidigt kunna vara skoningslös när så krävs, det är rent machiavelliskt.
I frågan om FRA så var det som tuffast. Då ska Fredrik Reinfeldt enligt Pålsson sagt:
Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.
I princip är det inga nyheter. Det krävs en hel del stålsättande för att vara med i politiken. Eller självkänsla vid sidan av all “tystnad och lydnad”. En del anpassar sig och stannar. Andra checkar ut lite snyggt utan större väsen. Besegrade. Det är värt att påminna sig om att det mänskliga maktutövandet sker utan den helige Ande. Om det sker så är det i princip helt omedvetet. Det är snarare skam- och skuldbeläggning som gäller. Negationer är sällan vackra och fungerar som målsökande robotar som alltid attackerar självbilden under den fria viljans torftiga närvaro.
Anne-Marie Pålsson valde att bryta den tystnaden. I kuslig likhet med Thomas Bodström som beskrev den socialdemokratiska riksdagsgruppen som transportkompaniet. Hon skriver:
Vi ledamöter fungerar mest som statister, som något vackert att visa upp när demokratin behöver ett ansikte.
Och när Fredrik Reinfeldt blev statsminister 2006:
Då sänktes ribban ytterligare. Frihetsgraden var noll och utrymmet för egna ställningstaganden obefintligt.
Så kvar blir bara tystnad och lydnad för Fredrik Reinfeldt. Statsministern.
Låter i och för sig rimligt.
Någon måste ju vara statsminister.
Ta de svåra besluten. Se helheten. Ge disciplin. Vara beslutsfattande. Ta ansvaret.
Nu hade jag ett samtal med en bekant som ville engagera sig i politiken. Han upplevde det som att han tvingades vara otrevlig och oärlig om han skulle fortsätta. Ett ganska pessimistiskt samtal egentligen. Därför är det nog viktigt att ha klart för sig varför man engagerar sig politiskt. Vad det får kosta och hur mycket energi det får ta. För helt klart så behövs politiken – det är bara se till fallna diktaturer för att förstå vad som händer om ingen bryr sig. Utan politik återstår bara direkt uppror, hot och våld.
Bloggar: Din ledamot, 10001 dörrar, Nora4you, Högbergs tankar
