I en ny opinionsmätning från Sentio visar att kristdemokraterna går framåt (4,6 +1,6). Den är webbaserad men ändå en viktig indikator på att väljarna uppskattat den hårda prövning som partiet genomgått.
Det här ger naturligtvis vatten på min kvarn som förespråkat en ökad debatt internt och är emot personangrepp, vilka är smutsiga retoriska verktyg som används i debatten. Faktum är att verkligheten är tuff nog och då är hårda ord oftast onödiga att fälla. Verkligheten är sin egen budbärare av liv och död, lycka och vemod.
På sätt och vis är politiken brutal. Det finns gott om skitsnack, skvaller och uppenbara lögner. På sätt och vis går det att vaska fram några korn av sanning ur sanden och leran, men ofta är det egenintressets ansikte som tornar fram. Större delen av den tid som ska gå till att försöka göra nytta i samhället ägnas åt att orientera sig i denna konkurrensutsatta miljö.
Det är här granskningen kan göra nytta. Visst är Janne Josefsson och underrättelseofficerarna bra, men den bästa rösten har svenska folket. Ibland vet inte människor sitt bästa och då är det politikens uppgift att plocka fram lösningar som öppnar upp för fler människor i arbete, fler som får vård i tid, lagar som främjar respekt av den individuella friheten och självkänslan, en skola som tar lika mycket hänsyn till läroprocessen som sociala behov hos barnet. Inte bara lära sig gränser, sitta still och vara tyst.
Demokratin har sin styrka i öppenhet. Kristdemokraterna har öppnat upp och visat på ett smörgåsbord av starka politiska strategiska viljor som har ett hjärta som klämtar för familjen, idag omsatt i barn och ungas uppväxtvillkor.
Öppenheten behöver sträcka sig långt för att samvetets röst inte ska kidnappas och kastas i fängelse. Det gäller inte minst i partiet som i relationen mellan förälder och barn. Här finns en resa att göra för ett parti som vill knacka hål på egennyttans drivkraft som aldrig samarbetar, men däremot utnyttjar människor för sina egna behov. I en sådan värld förtvinar människan.
Därför är det viktigt att med alla medel göra sitt bästa än att anse att ”det är bättre att inte göra något alls än att göra fel.” Det är ju trots allt människor vi talar om bakom siffrorna och prognoserna; och då är det bara trial and error som fungerar:
Learning doesn’t happen from failure itself but rather from analyzing the failure, making a change, and then trying again.
Media: Exp
Bloggar: Böhlmark, Tokmoderaten
