Luft under vingarna

Stefan Löfven vinner förtroende på att inte ge besked och recensera Alliansens samhällslösningar som veka och fattiga. Det ger socialdemokraterna luft under vingarna. De som länge tvivlat på en s-revansch har kommit tillbaka. Snabbt och tydligt med eftertryck i opinionsmätningar.

På sätt och vis är valet av en facklig kompromissvillig ledare förståeligt. Relationen mellan facket och socialdemokraterna har länge varit frostiga. När Håkan Juholt blev vald till partiledare för socialdemokraterna fick han aldrig fackets välsignelse. De litade helt enkelt inte på honom. Ett ovanligt styrkebesked redan i början på en berättelse vi har svaret på hur det gick.

Nu lite om Alliansens sätt att styra. Det unika samarbetet borgarna lyckats med under så lång tid, två finanskriser, bister arbetslöshet, galopperande sjukförsäkring, monopoliserad företagsvärld där de största åkt gräddfil för att överhuvudtaget stanna i Sverige och skänka arbetstillfällen till oss.


Nu är centern ute på hal is. Oklart var det spricker någonstans. Käre goda vän centern, en allianskollega jag ogillar att ens rikta en tillstymmelse av hårda ord. Alliansfritt har räknat upp roliga kampanjsaker de uträttat. Poängen är att i lätthetens tecken profilera partiet och glömma det tunga och jobbiga lagom till måndag morgon när verkligheten gör sig påmind. Eller en lektyr vid nattduksbordet, allsång och c-vitamin.

Kristdemokraterna är de som ser problemen. En tubkikare som riktas till allt det vackra och fina i livet privat, men på arbetet så är det mikroskopet som gäller. Människors behov blir sedda. Så brukar lösningen vara något som står bjärt kontrast mot behovet, och då finns det möjlighet att komma tillbaka och förbättra på båda håll. Det arbetas fram en lösning sida vid sida – med inslag ibland av en gudasänd pastor naturligtvis.

Här är min bäste vän moderaterna kanske de mest verbala. Oj, det är lätt att imponeras av deras språkverkstad. Carl Bildt senast. Oro över krig i Mellanöstern kallas för slå på krigstrumman. Trots slakten av civila i Syrien och Irans aspirationer att ta över ledartröjan efter bin Laden och Hizbollahs nya internationella verksamhet. Ja, det är ju inte så att idioterna blir färre, utan de avlöser varandra med jämna mellanrum för att utmana ödet. Den synen om maktvakuum är vi nog överens om.

Nu ska jag inte falla i det utrikespolitiska diket för länge. Jo, hur löser moderaterna samhällsproblemen? Jo, moderaterna sänder in en konsult som reder ut problemen. Eller någon annan som kan sin sak, men också vet sin plats. Exempelvis Schlingmann. Ja, jag slås av hur tydlig hierarkin blir i en stor organisation.

Det är väl där släktskapet är som störst med socialdemokraterna. Nu är svensk politik lite som AIK och Djurgården. Mycket skrän och mycket oreda. Det blir lätt så när förtroendet växer, och tiden går då åt just till att ha en lågmäld attityd och ordning i finanserna och naturligtvis mycket annat.

Det är just moderaterna som Stefan Löfven siktar på att möta. Skränet i det stora partiet behöver tyglas. Oredan behöver adresseras. Han tar sin tid och vet att han redan har många med sig. Ändå är det just sina egna han behöver övertyga mest. Då kan det oväntade hända. Alliansen har allt att vinna här på misstag à la Sahlin och Juholt.

Folkpartiet känner jag inte så väl. De är mediala gurun som gillar militärisk och pedagogisk disciplin. Trots gener tillbaka till två världskrig, en lärartjänst i 2,5 år så har jag svårt att greppa dem. Kanske är det mig själv jag har svårt att greppa? Mitt eget behov av frihet? Folkpartiet är frihetsälskare av stora mått, som nu på regeringsnivå stöper om lärare och barn till morgondagens mönstermedborgare. De, om ordet ”de” ens finns i deras ordbok, är nog de mest individuella personer jag träffat, men också de mest likformade. På något sött sätt är deras breda samhällslösningarna ytterst individuella.

Jag tror det är på tok för tidigt att räkna ut Alliansen med de olika resurser som finns till förfogande. Visst finns en regeringströtthet efter långa år i händelsernas centrum. Vad går det säga om det? Förutom att det säger sig självt, så kostar det av svett, blod och tårar att styra vårt kära land.

Media: SvD, Göran Eriksson, PJ, Peter Wolodarski, DN, DN

Bloggar: Kent Persson

About these ads