Kategoriarkiv: Alliansen

Är Alliansen din vän eller fiende?

1
by Alliansen, Kristdemokrater •

Det är svårt att låta bli att tycka att statsminister Fredrik Reinfeldt är den snällaste moderata och socialdemokratiska statsminister som gått omkring i ett par skor. Igår sa han många snälla allmänna som specifika saker i sin regeringsförklaring inför riksdagen.

Vår idé om välfärdssamhället bygger på insikten om att ingen människa är en isolerad ö. Vi är beroende av andra för att våra liv ska fungera. Vi behöver kunna känna den trygghet som följer av att vara behövda eller då och då få möta en värmande hand. Ett tryggt samhälle bygger vi underifrån och med utgångspunkt i den omtanke vi visar varandra. Det sker bäst i det civila samhället, i ett levande kulturliv och i våra medmänskliga möten. I samma stund som vi glömmer det förlorar mycket annat sin innebörd.

Till de sjukskrivna:

Så gör vi vårt yttersta för att även de som står längst från arbetsmarknaden ska få en chans att komma tillbaka.

Till arbetslösa kvinnor:

Regeringen avser också att utvidga nystartsjobben till att även omfatta offentlig sektor inom vård och omsorg. Därmed öppnas ännu en väg till arbete, inte minst för många kvinnor,

De utanför, arbetssökande, och de innanför, arbetande, integrerar han:

Bakom statistiken finns människor av kött och blod. Människor som får en möjlighet att växa i arbetslivet, känna stoltheten i att försörja sig själva och bli en del av den gemenskap som ett arbete innebär.

I sina slogans är han välbalanserad:

Det går bra för Sverige, men det finns samtidigt de som riskerar gå miste om de möjligheter som öppnas…

Statsminister Fredrik Reinfeldt var helt enkelt för bra i sitt tal att socialdemokraternas oppositionsledare Mona Sahlin var tvungen att tala om och poängtera prompt försvarspolitik strax efteråt – tagen i sängen av Reinfeldts vänlighet.

DN:s ledare kallar Reinfeldts ledarskap för ”Förvaltaren” och har noterat Sahlins bekymmer:

När de hör moderatledaren tala som en socialdemokrat tror de inte sina öron.

Och nu ett snabbt kast till förre hälsoministern Morgan Johansson (s) som i dagens DN Debatt visar upp en helt annan sida, där han erkänner socialdemokraternas politiska misstag inom skolan:

När man sedan träffade eleverna möttes man inte sällan av 20 par ögon som var fullständigt tomma. Det bestående intrycket blev att för dessa ungdomar var skolan och det individuella programmet den sista plats i världen som de skulle vilja vara på. Tänker man efter är det kanske inte så konstigt. Något av det värsta man kan göra med en ung människa är att ta ifrån honom eller henne möjligheten att vara stolt över det man gör. Vad vi än sagt om hur viktigt vi anser att det individuella programmet är så kommer dessa ungdomar inte att känna stolthet. De kommer att känna sig misslyckade, och i värsta fall hamnar de i en nedåtgående spiral av försämrad självkänsla.

Det är naturligtvis strategiskt taktiskt av Morgan Johansson att partipolitiskt försonas med folkpartiet och erkänna socialdemokraternas misstag i byggandet av välfärdsstaten och börja konkurrera med Reinfeldt i snällhet. Då i en resa mot den politiska mitten som omfattar väljare av olika platser i samhället. Den resan får inte göras mekanisk utan behöver vara full av trygghet som får väljarna att lita på politikern. Då inte en ensidig tillit utan en som räcker till för politiska motståndare.

Statsvetaren Leif Lewin tyckte i DN Debatt häromdagen att regeringen inte nådde ut med sitt budskap till medierna med sina försäkran om välfärdsstatens beskyddare. SvD:s Göran Eriksson menar att Reinfeldt har svarade på den frågan sex gånger i sitt tal igår på riksmötet.

Själv håller jag med. Reinfeldt har inte aldrig gått in i en konflikt för att argumentera, utan bara för att visa förståelse. Sedan rör han rejält om i grytan i köket utan att någon får möjligheten att titta vilka kryddor han väljer. Nu ser vi resultatet.

Kan Alliansen laga hål i plånboken?

by Alliansen, Arbetslinjen •

Alliansregeringen satsar friskt på att ge låg- och medelinkomsttagare en ”historisk standardförbättring” genom sänkta skatter som ska ge ökad framtidstro och ekonomisk rörlighet. Framför allt vill Alliansen skapa ”ett gynnsamt klimat” för alla som vill och kan ta arbeta, och ge dem ”en chans till jobb”. För de som jobbar heltid får därför tusen kronor mer i månaden i plånboken.

Detta är en del av regeringens satsning på jobblinjen. Nästa steg inom jobbskatteavdraget är att ”förbättra drivkraften för arbete och att återupprätta arbetets värde”, som jag tycker är viktigare då den berör själva klimatet.

Att ge tusen kronor hit eller dit stärker känslan av att känna sig uppskattad på jobbet och motiverar en att gå dit, men för de 1,5 miljoner människor som idag är diskvalificerade från arbetsmarknaden handlar det mer om att få bukt med systemfel. Då handlar det mer om att upprätta arbetets värde.

Resultatet 131,000 människor fler på arbetsmarknaden är faktiskt en smula imponerande.

Var går Alliansens smärtgräns?

2
by Alliansen, Kristdemokrater, Media •

Det finns många goda råd som cirkulerar till statsminister Fredrik Reinfeldt och regeringen. De flesta osäkra, men även en del retsamma och beundrande.

Statsvetaren Leif Lewin ger sitt bästa tips till regeringen Reinfeldt om hur de ska gå vidare i sitt tillfälliga misslyckade att presentera sin politik i media:

Regeringen behöver en retorik som visar att dess politik går ut på att värna, inte att att skada välfärdsstaten.

Statsminister Reinfeldt tröstar sig med att folk inte känner till skattesänkningarna och gör en jämförelse med Tony Blair första tid vid posten som Storbritanniens premiärminister:

Att han ägnade för mycket tid i början åt att tro att han måste hålla sig populär, snarare än att strukturellt förändra viktiga saker.

Göran Hägglund (kd) menar att strategin har varit rätt:

Nu måste vi satsa mer resurser på marknadsföringen. Det är ju helt naturligt att man först tillverkar och sedan marknadsför.

SvD:s PJ Anders Linder ger regeringen en uppmaning:

Regeringen kan inte bara sitta och ta emot. Man måste utmana oppositionen och ställa den till svars: För hur det skulle gå om den fick styra.

Den skadeglade Jinge som redan funnit sin ironiska välfärdsretorik skriver:

Ordet ”omdömeslös” hänger som ett mörkt moln över Fredrik Reinfeldts huvud vart han än är. Hans osynlighet är ur den aspekten tämligen naturlig, för vem vill vara synlig när motvinden kontinuerligt ligger på kulingstyrka?

Erixon har redan framfört sina klagomål tidigare:

Allianspartiernas statsråd är taktiskt klumpiga och oförmögna att sätta dagordningen!

I vilket fall är Lars Leijonborg idag över till Kina, Singapore och Sydkorea på en spännande resa med 150 andra forskare, rektorer och företagsledare. Med sig har Leijonborg dessutom två representanter från sitt globaliseringsråd. DN:s ledare ger Leiijonborg en fyra i betyg för sitt första år i regeringen och tycker dessutom att han haft en ”osäker roll i det haussade Globaliseringsrådet”. Jan Björklund får en femma.

Här kan jag inte låta bli att blåsa i visselpipan för inbördes beundran. Men, men, jag tycker Göran Hägglund har skött sin svåra del av impopulär politik bra genom att genomföra vårdnadsbidraget tillsammans med jämställdhetsbonuset. Att folkpartiet och kristdemokraterna har klarat av att samsas i samma regering är också i sig ett stort under. Göran Hägglund säger:

Det är klart att i de här sammanhangen blir det en del tuffa diskussioner. Men det är för att alla brinner för sina idéer och man vill känna var smärtgränserna går. Men vi lyckas enas. Det handlar om att få en hyggligt rättvis fördelning av bördorna. Och att alla partier kan bli vinnare på samarbetet.

Staten sviker det slaktade svenska lammet

7
by Alliansen, Islam, Kristdemokrater, Religion •

Al-Qaida belönar nu mord på Lars Vilks med 100,000 dollar och chefredaktören för Nerikes Allehanda, Ulf Johansson, får ett pris på 50,000 dollar över sitt huvud. Det intressanta är att al-Qaida valt att utfästa en belöning för mord på chefredaktören. Tidigare scenario har faktiskt hänt i Sverige när en professor i praktiskt filosofi, Ingemar Hedenius, fick en fatwa emot sig efter sina skarpa uttalanden mot Islam.

Med tanke på att det är Ramadan så ska även hungerkänslorna in för att påminna sig om att det är varje arg muslims rätt att mörda professor i konstteori Lars Vilks. Det är naturligtvis ett brott, och en polissak i Sverige, menar regeringskansliet. Lars Vilks enda åtgärd kommer att vara att se sig över axeln när han går över gatan samtidigt som han antar att de inte är några amatörer.

I vilket fall är det just nu ett väldigt vurmande för muslimer i vårt land. Annonsörerna riktar in sig på muslimer som målgrupp. På tunnelbanan hörde jag ett par småprata över reklamen som erbjuder muslimer att ringa billigare under Ramadan.

”Men, hallå, det här är Sverige, och vi ska inte ha någon djävla Ramadan”, sa en ung kvinna. Blond till på råga.
”Säg inte så där, tänk om någon kan höra dig”, sa hennes smått förvirrade pojkvän som tittade sig runt för se passagerarnas reaktioner.
”Jamen, det är ju vårt Sverige”, replikerade hon tyst.
”Men, ändå”, svarade pojkvännen.

Ja, i Sverige finns det gott om kritiker som valt av någon anledning att vara tysta. Detta gäller dock inte kritiken mot kristendomen. I samband med Dag Hammarskjöld bortgång i början av 60-talet publicerades boken ”Vägmärken”. Då passade DN-medarbetaren Olof Lagercrantz att fälla en rejäl dom över Sveriges bästa politiker:

Det var lyckligt att Dag Hammarskjöld fick dö innan Kristusdrömmen kom att rycka honom ännu längre bort från verkligheten.

Och inte blev Olof Lagercrantz mordhotad av några kristna. Särskilt rädd var han inte heller över sitt uttalande.

Ändå är det en stor skillnad när muslimen blir arg och den kristna blir arg. Det är en stor skillnad mellan att vända andra kinden till och svälta sig under den vakna tiden med uppmaningen att mörda en hädare. ”Välsigna dem som förbannar er”, uppmanade Jesus sina efterföljare. ”Mörda dem som förbannar er”, uppmanar Islam.

Visst kan jag förstå vreden hos muslimerna, men jag kan inte förstå för ett ögonblick att svensken blir det tysta slaktade lammet. Någonstans aktiveras rädslan, och drar fram de sämsta i ljuset. Bildts och Reinfeldts ledarskap framstår som de gömmer sig på rummet. Den allmänna svensken förvandlas till rasist eller varför inte till extremist.

På sikt är det för en individ naturligtvis inte lönt att sätta sig emot Islam. Särskilt när deras påbud, fatwor, har en tendens att vara långlivade. Det ska bli intressant att se hur Lars Vilks kommer att backa i frågan om sin ateistiska övertygelse när han nu även blir sviken av svenska staten.

Just den här gamla fegheten är historisk och värd att analysera. Särskilt när SÄPO inte ens är vaken.

Jantelagen får sig en rejäl propp

by Alliansen, Arbetslinjen, Socialförsäkring •

Statsminister Fredrik Reinfeldt har nu lanserat sin stora socialförsäkringsproposition som berör villkoren för 1,5 miljoner svenskar som står utanför arbetsmarknaden. På gårdagens presskonferens i Rosenbad meddelade Reinfeldt att 131,000 redan fått jobb, men att satsningen är långt ifrån över. På DN presenterar Reinfeldt tillsammans med socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson en viktig punkt som visar en kulturell förskjutning:

Regeringen vill därför att individens funktionsförmåga ska tillmätas större betydelse vid bedömningen av arbetsförmåga. Metoder för att bedöma funktionsförmåga på ett mer enhetligt sätt har utvecklats i andra länder.

Det är den viktigaste förändringen. Individens funktionsförmåga har ofta blivit diskvalificerad på lätta och spekulativa grunder. Då på grund av ett generöst socialförsäkringssystem som varit förankrad i en kultur som inte erkänner individuella prestationer, utan snarare motarbetar dem på alla nivåer.

Nu får Jantelagen sig en rejäl propp. Det om något är välbehövligt och välkommet.

Alla gillar däremot inte att Jantelagen blir tillbakapressad, utan fäktar emot med näbbar och klor.

Tomas Eneroth (s), vice ordförande i socialförsäkringsutskottet menar dock att cancersjuka ”ska tvingas lämna sitt jobb efter tre månader och tvingas ut på arbetsmarknaden efter sex månader.” Just sådana här retoriskt uttalanden är typiska för de som stödjer Jantelagen, som för övrigt har mycket gemensamt med Jinges resonemang där åtgärderna i socialförsäkringssystemet innebär att ”dra åt några tumskruvar för dem som är sjuka” och att förändringar ”förkortar liv”.

Osakligt och därmed pinsamt.

En moderat med svarta änglavingar

by Alliansen, Kristdemokrater, Moderaterna •

Aftonbladets politiske analytiker Lena Mellin har kommenterat statsministerns utnämning av Handelsminister Ewa Björling.

Jag kan irritera mig, säkert en hel del i onödan över forntida kvarlever i kungliga högadelns för- och efternamn där de ersätter ett enkelt ”v” med ett ”w”. Eller bokstaven ”h” instoppad i efternamnet som hos kulturministerns Adelsohn Liljeroth. Det borde stå Adelsson, men nu står det Adelsohn.

I vilket fall fungerar dessa extra ”i”, ”h” och ”w” eller ett mindre ”s” som en slags markör för att ha anledning att hålla huvudet lite högre och känna sig bättre upplyst, meriterad och tids- och rumsobunden än andra. Annars associeras också efternamnet ”Björling” en gammal värmländsk tenor, som folk i allmänhet vurmar lite extra kring.

Nåväl, Reinfeldt blir granskad av Lena Mellin som jag tycker alltid har en förmåga att vara balanserad:

Ewa Björling är en spännande person. Något annat kan man inte säga om en kvinna vars intressen spänner från mekande med bilar till avancerad hiv-forskning.

Framför allt har Reinfeldt lärt sig av sin läxa från de tidigare avhoppade ministrarna, då genom att ta tjuren vid hornen och peka ut eventuella misstag är enligt Mellin:

Att peka ut syndabockar är ofta en framgångsrik strategi.

Norrbottens-Kuriren ledare tycker att Reinfeldt är för djärv:

Reinfeldt borde i stället ha letat upp en moderat med vita änglavingar, ett fläckfritt förflutet och med ett så rent samvete som huvudkudde att självaste ärkebiskopen skulle avundas det.

Någonstans hör jag ironin i tonen från Norrlands-kuriren: ”För djärv” till en Handelsministerpost som knappt ”ens behövs”.

SvD/TT skriver också att det inte framkommit att Ewa Björling har brutit mot bygglovet i sin villa på Ekerö. Partisekreteraren för (s), Marita Ulvskog, ryter därför till:

Det verkar vara svårt för Reinfeldt att hitta företrädare för moderaterna som inte har höga taxeringsvärden på sina hus och som inte har anlitat svart arbetskraft i sin tidigare historia. Att så är fallet verkar vara snarare regel än undantag.

Och visst blir det problematiskt när handelsministern inte respekterar bygglov. Det går naturligtvis att rätta till problemet under processens gång – och det lär gå snabbare än kvickt när frågan är uppe i media. Nu handlar det visserligen om utrymme i denna fråga. Ska vi verkligen ha så lågt i tak i Sverige att alla kvinnliga moderater måste absolut ha vita vingar?

Media gör trista politiker till trista ministrar

by Alliansen •

DN:s Henrik Brors har en del vettiga åsikter om statsminister Reinfeldts utnämning av Ewa Björling:

Den frihandelslinje som Sverige traditionellt står för har gällt under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar.

Det är med andra ord ingen het post då den inte innebär några som helst utmaningar. Björling har heller ingen anknytning till den trista posten, vilket inte heller Tolgfors hade till posten som försvarsminister.

Logiken är alltså att media bestämmer trista poster till trista ministrar. Annars får Fredrik Reinfeldt knappast något stöd från media.

Konsensus är alltså att gamla nyheter i det personliga bagaget måste synas av en offentlighet som vältrar sig i andras misslyckanden i livet.

Kanske journalisterna själva skulle ta och granska sitt eget samvete?

Erixon är så ivrig, så ivrig

by Alliansen •

Dick Erixon briljanta analyser till all ära, men jag litar på Fredrik Reinfeldt som statsminister och som långsiktig strateg i användandet av makten än både Carl Bildt och Göran Persson tillsammans. Det känns skönt att ha en statsminister som inte bara åker till förorten som Mona Sahlin och tvingar meningsmotståndare ta ner plakat om Turkiets folkmord på armenier och assyrier. Han besöker muslimska moskén, bjuder in företrädare för muslimska länder för diskussion och skapar djupa band av tillhörighet för svensk tolerans.

Dick Erixon frågar retoriskt:

Varför river man inte upp spel­monopolet? Varför avskaffar man inte filmcensuren och TV-licensen? Varför avvecklar man inte myndigheternas miljardbudgetar för reklam och PR i egen sak?

Själv tycker jag det är bra att staten har kvar spelmonopolet. Då med tanke på den industri som skulle få blomstra vid skuggan av en okontrollerad marknad. Däremot anser jag att reklam och PR i egen sak borde avskaffas. Filmcensuren kan också ifrågasättas i likhet med TV-licensen.

Nu finns det ingen anledning att ha brådska i makten korridorer. Långsam kommer längst.

Tsunamin i regeringen

by Alliansen, Katastrof, Socialdemokraterna •

JK Göran Lambertz drar i handbromsen när riksdagen vill hemligstämpla Tsunamibanden i 70 år. Lambertz anser att 70 års sekretess behöver ha bättre underlag, även om det berör privata meddelanden, partipolitiska dokument, utkast, koncept och minnesanteckningar, liksom delgivningar till journalister.

Här tycker jag JK gör rätt som stoppar begravningen av dokumenten för hanteringen av flodvågskatastrofen, en krisstab som upprättades av förre statsministern Göran Persson. Anledningen till att statsminister Reinfeldt har lagt locket på kan ha göra med att han i likhet med Persson inte vill decentralisera den svenska globala katastrofberedskapen bort från statsministerposten.

I vilket fall är det svårt att avgöra vems intresse Alliansen handlar i detta ärende. Om de vill göra flodvågskatastrofen till en organisatorisk fråga utan någon som helst politisk identitet finns ju risken att en stängd dörr leder till en annan öppen.

Slutsnuskat, slutknarkat på kåken?

4
by Alliansen •

Justitieminister Beatrice Ask (m) vill begränsa förhärligandet av porr, våld och knark genom att ge personalen möjlighet att censurera åt fångarna ifråga om TV, tidningar och dvd-filmer – i lag. Hon säger till DN att Kriminalvården ska få möjligheten att:

…säga nej till sådant som kan störa behandlingen eller som är en fara för ordningen.

Själv är jag tveksam till att det ska råda andra grundlagar i fängelset än de utanför murarna. Just att staten ska gå in och begränsa individens valmöjligheter när det gäller destruktiva tankar och fantasier tycker jag är att gå för långt. Det finns ett ordspråk som lyder:

Thoughts are not things and feelings are not facts; they only have the power we give them.

Tar staten på sig att individens vältrande i skam- och skuld stör det också processen av tillfrisknande. Det finns ingen människa som blir fri från ett beroende genom att flaskan, pulvret, bilden försvinner för stunden. Inte så länge individen själv ger behandlingen den möjligheten. Om individen inte ställer upp frivilligt så skjuts tillfrisknandet till ett gott samvete från ett kriminellt och avvikande beteende på framtiden – och då är den mer inkapslad än tidigare och svårare att upptäcka.

Jag förstår Thomas Bodström (s) stenhuggarkritik för en gångs skull. Beatrice Ask är mer en iakttagare av behandlingskonsekvenser än jurist som är expert på skuldprocessen. I vilket fall är lyhördhet viktigare än formell kompetens – och hitintills har Bodström varit mer en populist än lyhörd för människors åsikter.