Som sagt, jag har svårt att nå wordpress.com utifrån en Telia-uppkoppling jag har i Nyköping där jag numera spenderar större delen av min tid. Vad det är för problem återstår att se. Nu har jag återupptäckt blogspot.com, vilket gör skadan mindre.
Men, jag fattar inget avgörande beslut om vad för plattform jag tänker blogga under. Just nu känns blogspot.com väldigt bra och då låter jag det få vara så.
Där finns “Under den lugna korkeken” på soilander.blogspot.com. Planer på att registrera en enklare adress finns i startgroparna.
Ibland blir det komiskt när jag bloggar. Det uppstod idag när jag skrev två rubriker på ett inlägg. Tog bort den första artikeln. Valde en annan rubrik på det andra. Nu väljer jag att behålla båda båda artiklarna.
Här uppstod en tvekamp inom mig där jag valde mellan att berömma Alliansens finansminister Anders Borg och att svara på ett enskilt blogginlägg från Cattis.
Kanske ska jag korta ner mina artiklar i framtiden.
För en tid sedan publicerade jag en artikel där jag påpekade att FFFF:s företrädare Erik Sjöstedt inte applåderade till Göran Hägglunds tal på rikstinget 2009.
Nu fann jag i efterhand att vi båda applåderar cirka 1 minut och 20 sekunder in i följande snutt:
Så jag ber naturligtvis om ursäkt att jag angrep Erik på detta sätt.
Ni kanske märker en viss förändring med bloggen. Jag har tröttnat på den gamla layouten och prövar med något nytt. Det här temat känns mer somrigt och olikt de andra. Dessutom känns den som mer upplyftande och lättsam och mindre egoistisk.
Just nu står det aningen still i mitt eget bloggande. Anledningen är att diskussionerna och förberedelserna inför att lansera kd Södermalm på WordPress.
Förhoppningsvis kommer layouten upp över helgen. För mig känns det i det här läget positivt att kd:s lokala styrelse vill engagera sig i den nya offentligheten som bloggosfären trots allt tillhör.
Helt klart blir det ett viktigt redskap inför EU-valet och valet 2010.
Tiderna förändras och det gör även bloggosfären. En del av mina poster som behandlar olika slags ringa brott försvinner helt. Det finns ingen anledning att hänga kvar misstänkta i all evighet här på nätet. Andra som varit för uppstickande och kan upplevas kränkande av vissa målgrupper hamnar också i skräpkammaren. Vissa av dessa rubriker ångrar jag.
Jag ändrar också på länklistan. En del har varit med länge, men dessvärre förändas även mitt intresseområde och läsande. Vissa kampanjer har varit framgångsrika och jag tycker jag nått mina personliga mål.
Politikeruppgiften har också börjat ta alltmer plats. Ansvar i politik är mer konkret och det är svårt att behålla trovärdigheten om jag står fast vid gammal kritik.
En sak som jag är mer sugen på är rita olika teckningar som anspelar till politiken. Det är heller inte så enkelt, eftersom de som har makten lyssnar och ändrar sig dynamiskt efter opinionen. Det innebär också att jag måste förändra mitt skrivande.
Det öppna samhällets möjligheter är fler än det cyniska. Förhoppningsvis kan bloggosfären fylla en viktig funktion för att göra demokratin mer utvecklande och inspirerande. En sak är säker. Det talade ordet gäller.
Tack till alla besökare till min blogg. Jag ligger just nu aningen lågt med poster och passar på att vila upp mig.
Samtidigt passar jag på att gå tillbaka till mitt gamla bloggtitel “Under den lugna korkeken”. För de som länkar till bloggen är det enklast att använda mitt efternamn. Anledningen till att jag använde “Under den svarta natthimlen” som titel för bloggen var att Spindelmannen var min favoritserietidning som liten.
“Under den lugna korkeken” har funnits 19 februari 2005, vilket innebär att när vi går in i mitten av februari 2009 har jag bloggat i fyra år. Demokrati är fortfarande ett av mina hetaste ämnen. I en global och lokal värld är detta inte en självklarhet utan aktiviteter som sker en dag i taget.
Peter Englund har intervjuat sig själv, vilket är en teknik som jag själv praktiserat sedan 1997. Det är ganska spännande, eftersom kommunikationen sker mellan “jag” och “mig” där även “det” är inblandat.
En som fångar den andliga aspekten i detta är Eckhart Tolle. Det bästa han säger som ansluter till “det” kommer i slutet av klippet.
Nu till en liten konversation där jag intervjuar mig själv angående julen:
Jag: Vad anser du om julen?
Mig: Du syftar till rubriken “God Jul”?
Jag: Men, även allmänt också.
Mig: God är en tolkningsfråga, för mig innebär den julklappar, god stämning, mer levande skyltfönster, jultomten.
Jag: Tror du på tomten?
Mig: Nej, men han är en harmlös figur som föreställer det goda som människor kan välja att vara under julen.
Jag: Kan tomten vara en kvinna?
Mig: Jag var mest rädd för tomtens skägg som liten. Om tomten hade varit en kvinna så hade bysten varit den mest kvinnligt framträdande symbolen. De anspelar till helt andra toner.
Jag: Du menar sexualitet?
Mig: Lika lite som skägg anspelar till auktoritet, lika lite anspelar byst sexualitet.
Jag: (tyst)
Jag: Så vad är god?
Mig: Det är känslan bakom julen. Summan av alla människors handlanden som de gör för varandra.
Jag: Är jag god?
Mig: Godhet är inget som går att konservera. Den uppstår i nuet, men ingen äger den. Inte ens du.
Jag: Nu blev det så där mystiskt att jag inte förstår någonting.
Mig: Precis därför. Poängen ligger i att förståelsen upplöses i perception. I upplevelse.
Jag: Så, God Jul.
Mig: God Jul.