Lukas Vestergaard skriver tänkvärt i SVT-Opinion:
Samhällskritik handlar inte längre om att skriva bäst, utan om att producera mest. Om kvantitet, inte kvalitet. Om att nå ut till flest, intyga sin förträfflighet, inte övertyga.
Basin City Blues föreslår Nördtajm och visar läsarna runt i de hajpaste och knepigaste prylarna från Geekologie.
Utrikesminister Carl Bildt har sett filmen Tali-Ihantala tillsammans med kungen. Det är lite svårt att passera posten utan att säga att min morfar var med i nordens största fältslag. Med tanke på att min morfar var från de finare adelssläkterna i Helsingfors så känns det aningen bittert att han gick bort 10 år efter kriget. Wikipedia har sammanfattningen:
De finländska förlusterna i 4:e armekåren uppgick till 1 101 stupade, 6 264 sårade och 1 096 saknade.
Så visst är det övertygande. Till skillnad mot Sverige har Finland haft ett krig, som berör de flesta av finländarna på ett eller annat sätt. Det är alltid någonting som berör och rycker tag i något djupt inom en som förbinder mig med Finland. Trots att jag bott här i Sverige i hela mitt liv och behärskar svenska bättre än mitt eget modersmål.
Det är lättare att acceptera mitt behov av historia än att streta emot det. Historikern Peter Englund skriver:
Samtidigt är distansen också det grundläggande hindret, som det mesta av slitet handlar om att övervinna – inte sällan förgäves.
Som sagt, Lukas Vestergaard, i likhet med många andra trötta skrivare behöver komma över det grundläggande hindret. Distansen för att nå en bredare krets läsare, målet att synas i TV-soffan eller annat behöver ha en större vision. Kanske vore en bloggtidning något? Då med tanke på alla värdefulla texter som finnas att läsas på den ena platsen efter den andra.
