Det är mindre än 30 minuter till nästa år och jag ska försöka passa på att formulera några ord om året som passerat och det kommande året.

Att blogga har varit en daglig aktivitet i mitt liv med varierande intensitet. Jag har fått förhållandevis många besökare och om jag ansträngt mig ytterligare har besöksantalet ökat. Samtidigt är jag långt ifrån andra framgångsrika bloggare. En situation jag för tillfället trivs utmärkt med. Att synas eller inte synas kommer därför vara ett återkommande tema för min personliga del i bloggosfären.

För att locka till mig publik har jag engagerat mig i en del vardagsjournalistikens kändisskvaller och brottsmål. Nu är kändisar betydligt känsligare än de som befinner sig i ett brottsmål. De senare är instängda och är glada för varje gott ord, och de senare är i frihet och kan fortfarande kämpa för sin heder. Här finns det ju uppenbara skillnader som jag fått lära mig att ta hänsyn till. Intensiteten i skvallern och anklagelserna är stark.

Att driva en blogg är långt ifrån overkligt, och det är lätt att ord får en betydelse utanför Internet. Här har jag stöd från olika personer i min omgivning, vilket känns betydelsefullt. Samtidigt är jag knappast en person som ger upp i första taget i svåra och tidskrävande debatter.

Politiskt så har jag försökt inrikta mig på de kristdemokratiska frågorna. Att skriva om politiska ämnen i en blogg kräver en hel del kunskap och erfarenhet, samt kontakter. Mycket handlar om vem jag är. Precis som alla andra politiker är jag bunden till min biografi – vare sig mer eller mindre. Att vara ärlig – utan att bli dum – är något jag hoppas på att vara i fortsättningen.

I framtiden ägnar jag att komma ut med en bok om mitt liv. Just nu ligger jag i förarbetet till den.

Nu saknar jag visserligen inte politisk kunskap, men däremot erfarenhet. Istället för att “komma ut” siktar jag mer på att “komma in” och “bli varm i kläderna”. Hur den strategin fungerar återstår att se. Sverige är ett land som har en bestämd kultur. Att lära mig förhålla mig till Jantelagen på rätt sätt, att förstå den positiva innebörden av tigandets kultur är något jag vill acceptera än försöka krossa.

Sverige är ett fantastiskt land. Samtidigt är ingen människa utan brister, och desto mindre en kultur eller ett land eller en enskild person. Däremot är Sverige ett snällt land. Det kan vara svårare att acceptera, men samtidigt finns det en djup tilltro till att människor verkligen kan förändra sig.

Det är positivt.

Nu vill jag passa på att önska varje läsare ett Gott Nytt År!

Så var det dags igen att summera mitt bloggande. Efter två poster om FRA börjar känslan av mättnad sprida sig runt halstrakten. Känslan var också påtaglig när jag vaknade i morse efter en blåsig natt med fönstret på glänt.

FRA-debatten har nyanserat ordet integritet på flera olika sätt. Att FRA-maskinerna absolut inte får röra den enskilde människan har varit påtaglig. I mitt personliga liv handlar integritet mer än om vad staten får veta.

Integritet handlar för min del om att att jag själv inte ska vara alltför stängd, utan kunna uppvisa både flexibilitet och föränderlighet i mitt möte med mina medmänniskor.

Under mina två veckor i Holsbybrunn utanför Vetlanda i Småland hann jag tänka många tankar. Först och främst hade jag varken tillgång till el eller vatten. En bondgård i närheten fick bistå med vatten. Kaminen Viking, som var rosig, fick värma den första veckan. Den andra veckan sken solen och Småland var nära en tropisk natt, då temperaturen är över 20 grader.

Mötet med människorna i Småland var påfallande på ett sätt. De präglades av öppenhet och tillit, vilket i Stockholm knappast praktiseras på allmänna platser. I några samtal hade jag fått lära känna några människor bakom fasaden och yrkesrollen. Det kändes väldigt hälsosamt att öppna sig på ett sådant sätt.

På något sätt tycker jag tonen på min blogg besparats från privatlivet, men var går egentligen gränsen mellan privatlivet och det personliga?

Ärligt talat vet jag inte direkt. Internet är ju trots allt en märklig plats. Här har jag ett offentlig jag, men helst av allt skulle jag efter mitt besök i Småland vilja göra den mer personlig. En av de saker som jag kan sträva efter att bli bättre på är själva tonen.

Tonen blir speciell om jag använder mig av ett fördomsfullt språk. Ett utpräglat språk drar till sig mängder av besökare, men frågan är om jag vill ha den sortens besökare?

Nej, belöningen med att blogga ligger i själva utvecklingen av språket. Eller, ”i” själva språket. Här faller tankarna osökt till Johannes filosofi om Messias: I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Just precis. Liv och ljus. Något som för tankarna till de varmaste veckorna av den här sommaren.

Stationsvakt ber dem som har drabbats av bloggtorka att svara på enkäten.

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan lördagen den 19 februari 2005.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Ett gäng maktomstörtande vardagsrumspolitiker.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Alicio i Underlandet.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag led då som nu av hybris och hade svindel inför mig själv och min egen uppgift.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Många, många. Många bloggar skriver kort och koncist, vilket gör att jag hinner med många. Vissa är mer innehållsrika och de besöker jag mer sällan. Däremot läser jag allt.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Jag läser mest politiska bloggar och vissa journalistbloggar.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Ja, det måste vara Bloggelito.

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Närmast ligger Erixon. Jag är däremot mer ortodox än honom.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Här är ett axplock:
“Va, skrev du att 65 procent av svenskarna är terrorister. Inte undra på att du får så ilskna kommentarer”.
“När kommer du och lägger dig?”
“Äsch, det där är inget speciellt”.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
För det första: Åsikter är inte fakta, utan ett sätt att uttrycka sig i en specifik situation. Sedan så plockar jag fram en speciell del av mig som just passar detta forum.
För det andra: Den sida som kommer till uttryck här är mitt djupa engagemang i samhällsfrågor, och den känner många igen.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Jag undviker skriva om mitt privatliv. Det är mer mina personliga åsikter som jag reflekterar över här.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Jag skriver nästan aldrig enkäter. Tråkigt, men just nu lider jag av bloggtorka och vet varken ut eller in på mitt skrivande. Kanske Gud kommer och knackar på min dörr och ber mig diktera något. Ärligt talat, jag vet inte vad jag ska skriva om nu då alla teman känns tömda.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
60 procent för att jag älskar att skriva. 20 procent bekymrar jag mig över om jag påverkar samhället på fel sätt. 20 procent handlar om bekräftelse.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Med viss försiktighet, till viss del. Allt som sägs här handlar ju om känslor och åsikter som är långt ifrån fakta, men ofta nära verkligheten.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen
Ja, många framstående människor. Jag skriver ju analytiska texter, vilket gör att de med förkärlek till makt gillar att traska in här.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nej, jag oroar mig inte. Det är inte mitt jobb. Däremot tror jag journalister kan oroa sig och se en viss konkurrens med bloggare. Vissa fnyser över axeln, men lär sig lyssna efter ett tag.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej, faktiskt inte. Däremot har jag sårat andra och reparerat det omgående.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej. Om jag är för vass ändrar jag det omgående.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det finns ett stort ansvar. Jag är ju min egen redaktör, så mina texter måste utgå från min policy. Den policyn kan bli tråkig.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Ja, jag bloggar om två år. Mitt bloggande förändras i takt med att jag själv mognar. Då är texterna förhoppningsvis mer genomtänkta och erbjuder plats för eftertanke och gissningar.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Ja, vi påverkar vår kultur. Frågan är om hur mycket jag vill påverka. Tyvärr så kan jag inte se mig själv som en del från vår kultur. Bloggosfären är integrerad på ett sätt, på ett annat sätt så är den fortfarande i något slags vakuum.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig
Mitt namn syns med i vissa sammanhang där jag önskar att den syns med i.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag har en egen policy och har fått en vana att skriva i skarpt läge. Det är få förunnat.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
De som känner bloggtorka. Som tröttnat på bloggmakten, men ändå vill fortsätta uttrycka sig i samhället.

P.S.
Nu en annan brasklapp som riktar sig ytterst till personalen på WordPress, men även andra får gärna försöka svara:

1: Varför fungerar det inte att sätta in bilder i nya WordPress? Varken med FireFox eller med IE 7.
2: Varför kommer jag inte åt panel-menyn efter att jag börjat skriva?

En bit av ryska Karelen.