Hur mycket blod måste egentligen flyta?

Situationen i Burma får utrikesminister Carl Bildt att uttala sig smått försiktigt:

Handlingsmöjligheterna är dock begränsade – det är de asiatiska länderna som har de faktiska möjligheterna att påverka situationen.

USA:s President George W Bush har däremot gett oss något att tänka över i sitt uttalande i FN om situationen i Burma:

Amerikanarna är mycket upprörda över situationen i Burma där militärjuntan har skapat ett 19 år långt ”reign of fear”. Vanliga friheter som yttrandefrihet, religions- och föreningsfrihet är ordentligt inskränkta. Etniska minoriteter är förföljda. Barn tvingas att arbeta, människohandel och våldtäkter är vanliga. Regimen håller mer än tusen politiska fångar, inkluderat Aung San Suu Kyi, vars parti var vald överväldigande av befolkningen i Burma år 1990.

Frågan är om opinionen i USA tillåter president George W Bush att handla nämnvärt. Dessutom vill säkerligen inte USA stöta sig med Kina som har flera ekonomiska och politiska intressen investerade i Burma och också ett något osäkert inflytande att räkna med diplomatiskt.

En annan faktor i stundens skede är om blodet börjar flyta. Då har Kinas möjligheter att påverka militärjuntan i Burma minskat – och då växer också kraven på att USA ska rycka ut.

Att USA stärker sina intressen i närheten av Kina kommer troligen inte att ske. För Kina handlar det därför om att installera en slags kvasidemokrati som tillåter och inte tillåter. Det om något kan vara en försiktig början på något nytt.

Försvarsberedningens ordförande kan inte räkna

bush2.jpgPresident Bush är i Australien och ger mycket beröm till deras reaktion i samband med 11 september 2001:

Australia’s response after 9/11 was swift and resolute — and this comes as no surprise to the American people.

Nu en parallell till Sverige och socialdemokraternas vilja för att svara för frihet och demokrati i världen, som representeras av Håkan Juholt, ordförande (s) i försvarsberedningen som klagar över folkpartiets nya partiledare:

Vi var beredda att ge stöd, men på våra egna villkor och i överensstämmelse med folkrätten. Björklund valde underkastelse.

Faktum är att de flesta länder som dragit sig ur ”de villigast koalition” har haft olika anledningar. Håkan Juholts (s) ”säkerhetspolitiska analys” verkar inte vara särskilt uppdaterad. Han skriver:

USA pressade fram sin ”de villigas koalition” till stöd för kriget, totalt 49 länder, varav 16 nu dragit sig ur. USA stod för 92 procent av soldaterna.

Själv har jag räknat det till 19 länder som ”dragit sig ur”. Dessa är:

(2007) Slovakien, Litauen; (2006) Italien, Japan, Norge, Singapore; (2005) Portugal, Nederländerna, Ukraina; (2004) Nicaragua, Spanien, Honduras, Dominikanska Republiken, Filippinerna, Thailand, Ungern, Nya Zeeland, Tonga, Island.

Jag skulle aldrig ha Håkan Juholts (s) som skolminister eftersom han inte kan räkna till 20. Om han hade varit skolminister hade Sveriges ekonomi i långa loppet påmint om en bananrepublik.

De stridande trupperna som finns i Irak är följande:

USA, (168,000), Storbritannien (5,500), Australien (1,500), Sydkorea (1,200), Polen (900), Rumänien (405), El Salvador (300), Georgien (300), Azerbajdzjan (250), Danmark (180), Bulgarien (155), Albanien (120), Mongoliet (100), Tjeckien (89), Litauen (53), Armenien (46), Makedonien (40), Bosnien & Hercegovina (37), Estland (35), Kazakstan (29) och Moldavien (12).

Det enda nordiska land som var med i invasionen var Danmark, då tillsammans med Australien och Polen. Norge har idag 10 som ingår som instruktörer i utbildningen av poliser i Irak. Tidigare har de haft 140 ingenjörer och minsökare och 10 icke-stridande tjänstemän.

De två europeiska länderna som stödde USA var Storbritannien och Polen. Att det finns en religiös kristen övertygelse med i kriget visar sig bland annat i att både Polen, som består till större delen av katoliker och Sydkorea som har en stor frikyrklig minoritet i sin befolkning. Storbritannien har varit USA:s närmaste allierade sedan andra världskriget.

Sverige har inte bidragit med något. Trots att Sovjetunionen brakade ihop 1991 och försvarets budget uppgår till 39 miljarder och är Nordens största. Så bra kan jag räkna.

Ska staten skydda alkoholisten?

1

Vad för slags privata skäl förre försvarsminister Mikael Odenberg än hade att lämna sin post var det ett tungt slag, men ändå av begränsad art, för statsminister Fredrik Reinfeldt. Utrikesminister Carl Bildt utlyser nu en liten debatt i säkerhetspolitiska frågor. Frågan är hur de aspekter ska formuleras.

Den enda av värde hittar jag på journalisten Gudmundson som funnit att han blivit citerad av Jan Guillou i hans nyutkomna bok ”Fienden inom oss”. Misstanken finns ju där att det kanske är ”fienden inom oss” som Odenberg drabbades av? Eller, omvänt, är en säkerhetspolitisk fiende som existerar i islamistiska länder helt plötsligt en vanlig människa innanför svenska gränser?

Självfallet är det inte så. Av säkerhetspolitiska skäl är den svenska mentaliteten redan en produkt av tigandets kultur. När människor svalt i sina hem i 1900-talets början diskuterades det inte öppet. De svalt och teg. När Europa brann i lågor under andra världskriget blundade och teg svensken. Och, när alkoholisten dricker tiger de flesta med i ett skamfruset grepp av självförnekelse. Det är dagens till synes säkerhetspolitik.

Hur som helst. Spekulera i andras privata angelägenheter är inte min sak, men i USA är det tillåtet. Hör och häpna: Om presidenten skulle förlora sitt förstånd kan han bli avsatt. På samma sätt tycker jag det ska vara här i Sverige. En hög politiker som förlorar förståndet är naturligtvis inte längre en sak att skydda, eftersom det påverkar nationens tillstånd. Det är inte vem som helst. Politikern har ansvar för våra liv.

Det som gläder mig är att president George W Bush inte dricker alkohol – och att han inte behöver ha en säkerhetspolitik som kretsar kring medberoende tjänstemän. Hur skulle det se ut om president Bush drack på jobbet och inte tog sitt personliga ansvar som människa? Vilken värld skulle vi leva i då?

Med tanke på Odenbergs middagar och matkonsumtion, där han gått upp 30 kilo, finns det ju naturligtvis en viss risk för överdriven alkoholkonsumtion. Den frågan är viktig att ställa om Odenberg förlorat sitt förstånd vid dessa tillfällen och agerat olämpligt.

Om SÄPO antyder om det är ju nödvändigt att ha en säker rehabilitering i regeringskansliet.

Hotet som gungar under fötterna

bush.jpg USA:s president George W Bush är på besök i Sydney i Australien, där han träffat premiärminister John Howard. Australien är som sagt de närmaste allierade med USA i Irak och har inga planer att avbryta samarbetet.
- Jag kan säga att relationen mellan våra länder har aldrig varit starkare, sade premiärminister John Howard.

I vilket fall var det här en nödvändig rundresa för president W Bush som vill få stöd för sina planer om att behålla det amerikanska greppet om Irak efter sin mandatperiod som går ut i början av 2009. När Bush tog promenaden till InterContinental Hotel så passade han på att skaka hand med förbipasserande. Trots hoten mot USA verkar Bush inte låta sitt mod fällas, vilket jag tycker visar prov på starkt ledarskap.

Nu till en svensk parallell. När förre försvarsministern Mikael Odenberg avgick igår hade det föregåtts av att riksdagens ordförande i försvarsutskottet avgång för två veckor sedan. Nu fanns det alltså en anledning att fråga om ÖB Håkan Syrén också skulle avgå, som svarade följande på frågan:
- Jag tror att ett konsekvent ledarskap är väldigt viktigt i nuläget och att få flyktkänslor så fort det börjar gunga lite under fötterna det är inte mitt ledarskap.

I frågan om Irak har många länder fått flyktkänslor efter att det börjat gunga under fötterna. Då bland annat Sydkorea som drog tillbaka sina trupper efter att talibanerna hotat med att döda 18 sydkoreanska missionärer. Hade terroristerna lyckats med sitt attentat i Danmark hade danskarna fått det lika knivigt som spanjorerna.

Själv kan jag inte för ett ögonblick begripa Mikael Odenbergs beteende, som visar mer på klyftan mellan gamla och nya moderater inom partiet, än på ett realpolitiskt samförstånd. Ett område som åtminstone fungerat bra i Alliansregeringen är samarbetet mellan Reinfeldt och Bildt. Skulle det samarbetet gå i lås hade det blivit mycket besvärligt, men aldrig ens i närheten av de upprivna känslor som drabbar ett land när de ligger i krig mot terrorismen.

Det kriget får nu inte Odenberg vara med i.

Med tanke på 4-5 miljarder som ska bantas ner på försvaret kan det finnas anledning att ompröva förslaget att gå med i NATO eller ett gemensamt försvar i EU. I längden är det otroligt att ett litet land som Sverige ska ha en enorm krigsindustri som kostar skjortan för skattebetalarna när det finns billigare lösningar.

Nekrokrati

3

Nu har jag tittat på del 2 av ordförande Persson. Avsnittet innehåller inga särskilda uttalanden. Möjligen har Göran Persson emot samarbetet med vänsterpartiets Gudrun Schyman, och lyfter fram hennes aggressiva feministiska handlande som klandervärd.

I bakgrunden till EU-toppmötet i Göteborg 2001 skymtar statssekreteraren Lars Danielsson, som följer med Persson i de utrikespolitiska kampanjen som föregår mötet. Danielsson håller en låg profil. George W Bush får komplimanger av Persson, och anser att media behandlar honom som en nolla.

Så kommer ryktena om älskarinnorna, som sliter tag i Göran Persson, som menar att det är medvetna politiska anklagelser i syfte att förstöra samarbetet mellan honom och ministrarna. Persson väljer att leva med anklagelserna.

Ut ur regeringen åker också Laila Freivalds som justitieminister och in kommer Thomas Bodström. Göran Persson väljer att plocka in en ung kille som är associerad med ett gammalt gäng inbitna socialdemokrater, då troligtvis för att balansera ny och gammal makt inom partiet.

Och naturligtvis Göran Perssons starka erkännande av israelerna. Det om något är positivt för svensk utrikespolitik att ta hänsyn till judarnas historia, som mynnade ut i forum för levande historia. Statsminister Fredrik Reinfeldt valde på liknande sätt göra upp med kommunismen, men än så länge är den satsningen torftig.

Sedan gillar jag Göran Perssons totala underskattning av Carl Bildt. Vad har Persson i tankarna?

Annat onödigt är ett larvigt uttalandet om Nordkorea, men det är ändå intressant med Perssons skarpa iakttagelser: Kulissmentaliteten som finns i Nordkorea inklusive nekrokrati, det vill säga staten styrs av en död man och att Kim Jong Il inte är en nerdrogad porrknutte. Jaha?

Belysa

Hur USA:s utrikesminister Condoleezza Rice försöker förändra den amerikanska befolkningens brustna förväntningar på president George W Bushs beslut om oförtrutet demokratisk krig i Irak är intressant att belysa.

Just precis.

Belysa.

Demokrati vs terrorism?

För irakierna har fortfarande efter fyra år då kriget inleddes inte fått el till sina bostäder. Någon politisk vilja att få slut på kriget verkar såldes inte finnas, vilket visar att det finns andra relaterade aspekter som går in i politiken, vilket är strikt förbjudna – åtminstone offentligt i Sverige.

Näringslivet.

Det om något behöver belysas.

Erkännande

1

Nu erkänner Khalid Sheikh Mohammed att han planerat 11 september från början till slut, och att han varit Usama bin Ladens högra hand. Erkännandet kommer från militärfängelset Guantánamo i Kuba.

Att erkännandet kommer fram är naturligtvis bra, eftersom det sätter en mental gräns för att attentaten inte kommer att upprepas om hjärnan bakom illdåden sitter bakom lås och bom. Det skapar en viss slags känsla av trygghet mitt i all rädsla som måste kompenseras med kontrollerande fiberoptisk säkerhet. Världen har blivit en tryggare plats med en mindre galning.

Men, så enkelt är det naturligtvis inte. Politiskt sett så legitimerar detta president George W Bushs politik att ta lagen i egna händer. Ja, sådan stor makt har ju den amerikanska presidenten att han allena beslutar i utrikespolitiken. Bakom sig har han världens största militära administration och kompetens – och kritiker. Fler hjärnor än Usama bin Laden.

Kritiken som riktats mot militärfängelset och dess metoder har varit allvarlig och kraftfull. Det är mot den bakgrunden som Khalid Sheikh Mohammed erkännande kommer lämpligt, som ett bevis på militärfängelsets legitimitet och den förda politiken som besvarar terroristernas hotelser med liknande metoder, men som ytterst är demokratiskt tvivelaktiga.

Demokrati i fokus

Utrikesminister Carl Bildt skriver i SvD:

Sveriges roll, att vara en klar och tydlig röst för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, är viktig. Vi får aldrig tystna i kritiken mot de kvarvarande diktaturerna eller de mer eller mindre auktoritära regimer där rättighetsskyddet är alltför svagt.

De som pekas ut är Ryssland och Kina.

Per Ahlin vet inte hur han ska tolka deklarationen:

Det är inte mycket Sverige kan göra på egen hand för att påverka Ryssland, vilket regeringen befriande nog också framhåller. Men det är i närområdet Sverige i första hand kan spela en roll, det är där fokus måste ligga.

Carl Bildts kritik av Ryssland verkar inte ha nått fram till Per Ahlin. ”Klar och tydlig röst” verkar inte spela någon roll.

Nordkorea lägger ner sina kärnvapen

Igår kunde USA:s statssekreterare Condoleezza Rice ge omvärlden ett lugnande besked. Inom sextio dagar kommer Nordkorea att lägga ner sitt kärnvapenprogram i fabriken Yongbyon. Målet är att Nordkorea helt ska överge planerna om kärnvapen. IAEA kommer att få inspektera landet. Nordkorea kommer också att diskutera andra kärnvapenprogram i fråga om anrikning av plutonium.

Condoleezza Rice är väl medveten om att Nordkoreas agerande i kärnvapenprogrammet är viktiga incitament för att få Iran mer på en samarbetsvillig väg. I gengäld kommer USA hjälpa Nordkorea med energiförsörjningen.

Just diplomatiska förhandlingar i regionen har varit styrkan i att få Nordkorea att acceptera stabilitet istället för global oro. Nu visar Nordkorea, världens minst demokratiska nation, för hela världen att de kan – och naturligtvis lyssnar Iran.

Tips: , , ,

Perspektiv på diplomati

2

Igår tisdag anordnades Armémuseum ett föredrag med diplomaten Hans Blix. Föreläsningen var slutsåld och en framgång för intresset kring diplomati.

Tidigare var Hans Blix utrikesminister åt folkpartiet 1978-1979 under en tid då frågan om kärnkraft diskuterades flitigt i politiken. Just frågan om kärnkraft och massförstörelsevapen har också varit karakteristiskt framträdande för Hans Blix framtida karriär då han bland annat var ordförande för IAEA mellan 1981 och 1997.

Vid sitt besök på Armémuseum var han aningen magrare än vad vi är vana att se honom under 2003 då han syntes till i medierna runt omkring i världen. Att Hans Blix blivit färgad av konflikten mellan USA och Irak var märkbar. En viss ton av diplomatisk bitterhet kunde framkomma i relationen till både CIA:s och MI5:s säkerhetstjänst, som han menade bedrev en fördomsfullt och oprofessionellt arbete kring just massförstörelsevapen.
- De ersatte frågetecken med utropstecken och menade att om det exempelvis fanns en svart katt, så fanns det också en häxa.

Gårdagens ledarsida i DN var just adresserad till Hans Blix. DN ville just alarmera om ”farlig poker vid Persiska viken”, men fick inte särskilt stort gehör hos Blix som resonerade runt ämnet. Antingen handlade det om en demonstration från USA gentemot Iran eller så kunde det vara något i konflikten.
- Vilken pokerspelare är beredd att kasta bort sitt triumfkort innan spelat har börjat, menade Blix och ansåg att Iran behandlades av USA på ett helt annat sätt än Nordkorea, som åtnjuter militärt skydd från USA och får fördelar i den bilaterala handeln.

Föreläsningen handlade om de krav som ställs på den diplomat. Det första som krävs är breda kunskaper och fakta. Att fuska inom ämnet innebär att man blir slagen på fingrarna. Det andra som krävs är medvetenhet om vilket mandat diplomaten har och vilken bas han eller hon agerar utifrån. Det gäller att förstå vad som är kontroversiellt.

Det tredje kravet är lyhördhet. Här kunde Hans Blix poängtera den diplomati som förekom i relationen mellan IAEA och före detta Sovjetunionen. Då gällde det att ställa rätt frågor och att hitta en öppning.

Det fjärde kravet var korrekt uppträdande, och då får diplomaten inte visa vad man gillar. Att behandla andra som bovar med förakt och nedlåtenhet fungerar inte, men det handlar heller inte om att vara älskvärd. Att vara torr och korrekt – inte mer eller mindre. Dessutom är det viktigt med en lättsam ton för att få ner nivån av spänning och nervositet.

Det femte kravet var att kunna skriva. Allt ska fungera korrekt där alla ord har en betydelse. Det sjätte kravet handlade om att aldrig ljuga, men inte heller att säga allt. Det handlar att få dem att lita på ens person. ”Blix är en Volvo” hade USA:s utrikesminister (2001-2005) sagt om honom.

Därefter tappade jag räkningen, men betydelsen var att en diplomat är återhållsam, färglös, försiktig och rent utav tråkig. Aldrig påhoppande i sin saklighet.

Diplomatin handlar också om eftergifter, där en hård linje kan skada det egna folket om den är orealistisk.

Efter föredraget hade jag möjligheten att ställa några frågor till Hans Blix. Här uppmärksammar jag den viktigaste.

Carl Bildt bloggar. Erkki Tuomioja bloggar. Vad anser du om denna lokala och merkantilistiska förhållningssätt till utrikespolitiken?
- Jag bloggar inte, men det tar tid att blogga, konstaterade Hans Blix diplomatiskt samtidigt som han rekommenderade mig ett besök på WMDC, Weapons of Mass Destruction Commission.

Tips: , ,