Kungahuset har på sätt och vis förändrats efter att Kronprinsessan Victoria mer eller mindre fått växa in i rollen som statschef med Kungens milt vakande men bestämda öga. Att gifta sig och skaffa barn är en sådan bedrift. Det gäller att säkra tronföljden med en ny avkomma av kunglig börd och för den som har sitt intresse i politisk historia vet att successionsordningen är vår äldsta grundlagen.

Sedan 1980 (!) så kan en kvinna ärva tronen. Även om det var några hundra år sedan drottning Christina (10 år) och Ulrika Eleonora (2 år) fick styra, en period som totalt sträcker sig 12 år.

Den tiden har knappast blivit längre under min tidsålder, men nästkommande generationer svenskar kommer ha en kvinnlig statschef att blicka upp till.

Nu är jag tacksam för att vi har ett kungahus i Sverige. Finland har nyligen haft presidentval och intresset är svalt. Mystiken och den här härliga känslan saknas som är så viktig för samhörigheten. Känslan att äga något unikt som tillhör det svenska samhället. Idag också hela världen som vill ansluta sig till att gilla vår nya och framtida krondrottning.

Prins Daniel som klädde sig propert kungligt står också upp som beskyddaren och navelsträngsklippare. Hans mänsklighet träffar hjärtat med stor kraft en dag som denna. Hur många män är det som inte ursäktar sig, sticker till krogen eller nästan svimmar i en sådan här situation? Eller som tappar tålamodet trots att deras enda uppgift är att stå upp för sig själva när kvinnan är försvagad av kraftprovet att föda?

Grattis Victoria och Daniel till ert barn och vår nya krondrottning och statschef!

Media: DN, SvD, DN, SvD

Själv har jag varit positivt inställd till en prövning av partiledarens Göran Hägglunds förtroende efter flera katastrofval på rad. Anledningen har varit att stämningen i partiet har varit bitvis tuff, men nu verkar det mesta ha släppt. Tonen har förändrats till det mer positiva. Själv ogillar jag personstrider, men inte av skälet att jag är rädd eller naiv, utan för att jag försöker se till helheten och ha den demokratiska processen i första rummet.

Vanligtvis brukar jag få mejl av människor som berättar vad andra tycker om mig. Det är okey, men jag brukar sällan engagera mig mer än nödvändigt. Det jag mest är intresserad av är hur jag ska hantera en människa som till varje pris vill få igenom sin egen vilja på bekostnad av mig. Det viktiga för mig är att jag har min stolhet i vad jag skriver och vad jag tror på – det lönar sig i längden, även om det kortsiktigt ser ut att ha varit ett stort misstag eller ett felaktigt val.

Nu till en lite rolig metafor, som jag fått av en nära vän. En del människor lever som kycklingar i ett skal som de inte vågar knacka sig ur. De inbillar sig att livet i skalet är meningen med livet och förskräcks över att det finns så många som lever i sitt skal – och vågar därför inte knacka sig ut och våga utvecklas och växa.

Ofta är de här okläckta människorna väldigt otrygga, eftersom de inte vågar kliva utanför sin egen bekvämlighet. Här är jag stolt över att Göran Hägglund vågade ta matchen med Mats Odell – och jag är också glad att många som tycker att kristdemokraterna har gått på tok för mycket åt vänster nu får se att de konservativa inte längre bara är en liten spillra, utan en tredjedel och hälften av KD:s riksdagsledamöter.

Splittring, tycker kritikerna, och destruktivt, men om väljarna förstår att partiet är ödmjukt, tydligt alternativ och attraktivt för väljarna, så är mycket vunnet. Ingen tvivlar länge om att kristdemokraterna vågar ta striden mot moderaterna i viktiga frågor. Men, allt går inte vinnas endast genom förhandlingar, utan då behövs större stöd från väljarna.

För den gruppen återstår att leva på familjen eller försörjningsstöd.

Eller leva på drömmen om en obligatorisk a-kassa, som statsminister Fredrik Reinfeldt ibland tycker är både bra (ger försörjning) och dålig (ekonomiskt oansvarig) på en och samma gång. Så lägger han ansvaret på fackföreningarnas makt att sluta avtal med arbetsgivare, en kritik som till viss del är berättigad eftersom de utsluter ungdomar från låga löner, men låga löner är positivt om det är en kortsiktig lösning för industriarbetare som riskerar att bli arbetslösa.

Ironiskt så passar kristdemokraternas svarta bakgrundsfärg och relationslinjen som handen i handsken. Sverige är ett av världens mest ensamma och isolerade länder och fattigdomen för människor nära varandra. Civilsamhället blir starkare och behöver betydligt mer stöd. Människor som blir stämplade av läkare och psykiatriker som arbetsoförmögna, som premierar “kränkt” framför “hitta sin förmåga” har gett upp för länge sedan.

Att leva på socialbidrag är inte enkelt. Det finns nämligen ingen rätt att leva tillsammans, eftersom den som har mest pengar tvingas att försörja den andra. Det leder till att ingen tjänar på att leva tillsammans. Rimligt i sig någonstans med delad ekonomi, men när en är rikare än två så leder det till ökad samhällelig isolering. Nu är det så att en kvinna som har ett eget företag ofta har en man som försörjer familjen genom statlig jobb. Det egna företaget blir mer en hobby än ett jobb som ger pengar i plånboken som räcker till både mat på bordet, tak över huvudet och kläder på kroppen – och på sikt en eller två resor utomlands, fin villa och bil på avbetalning.

Sverige är dessutom ett kallt land. Det går inte jämföra med USA som är varmt större delen av året. Här finns dessutom brist på sol som skapar mörka ögon och extremt vit hud om vintern. Så själva klimatet erbjuder inte till större frihet, och dessutom har myndigheterna stenhård kontroll över människor genom olika register.

Uteslutande premierar högskoler studier om social kontroll. Det premieras och det förutsätts ge resultat, men faktum är att den salutogena och det icke-dömande civilsamhället som kristdemokraterna tror på, exempelvis i medborgare som är nämndemän i domstolar istället för politiker, eller att det ska vara prioriterat att ingripa om brott föreligger, inte får stort stöd hos befolkningen.

Nej, ska ekonomin träffa rätt så ska den riktas till de svaga i samhället. När de svaga får de kontakt med sin starka sida i en samhällelig gemenskap värd namnet så går människovärdet inte definieras endast i pengar.

Nu fanns förhoppningen in i det sista att vara kvar som gruppledare. En särskild omröstning i riksdagsgruppen som DN läckte ut visade på 50/50 där Hägglund fick öppet mål att avgöra med sin utslagsröst. Så det var bara för Mats Odell att retirera från posten som gruppledare. Lagom till dagens möte med riksdagsgruppen.

Själv är jag förvånad över att Mats Odell hade så starkt stöd i riksdagsgruppen. Med tanke på att flera ledamöter är invalda av starka kristna minoritetsgrupper så är det mot den bakgrunden förståeligt.

Nu finns ett positivt undantag och det är Caroline Szyber som tidningen Tro och politik fått en intervju med. Hon är som sagt HBT-vänlig.

Lars Adaktusson tycker att det inte är lätt att vara kristdemokrat när partiledningen byter fot i steriliseringsfrågan. Adaktusson skriver:

Oavsett vad man tycker i sakfrågan inger det respekt att våga lyfta fram viktiga etiska frågeställningar i den politiska debatten, att inte styras av mediala förenklingar och flyktiga opinionstal. När då KD:s partiledning kastar loss från den egna politiken och via Dagens Nyheters debattsida meddelar att partiet nu byter åsikt, försvinner den respekten som ett höstlöv i vinden.

Nu tror jag det är viktigare att se till den enskilda människan. Så länge hon inte skadar andra så får han eller hon göra vad de vill med sin kropp – inom ramen för mycket självdestruktivt beteende. Här är vi människor oftast maktlösa – och så tror jag det ska vara.

Nu har jag lärt mig mycket genom att acceptera olika brister hos människor – tillfälliga eller av permanent karaktär. Sidoeffekterna av en bredare förståelse har varit många. Jag har kommit nära andra och mig själv. Att jag lärt mig acceptera det omöjliga och därmed fått gåvan att fokusera och koncentrera på mig själv – och försöka göra skillnad på riktigt. Visst, jag är inte felfri, men att låta frustrationer gå ut över andra är sällan bra, men det händer ibland. Ibland är bättre än ofta och ofta är definitivt bättre än att leva i kronisk frustration över vad andra gör eller inte.

Som sagt, en dålig dag kan vi alla ha. När det kommer till kristdemokraterna är det tydligt att det finns olika röster. Här kan vi alla lära oss något. I en demokrati är det viktigt att minoritetens röst också blir hörd och får avgöra majoritetens starka vilja. Bli respresenterad och hörd. För det kräva det mycket tro.

Igår spekulerade Dagens Opinion om vem som skulle bli gruppledare. Anders Andersson eller Emma Henriksson?

Precis i skrivandets stund meddelar riksdagsgruppen att det blir Emma Henriksson. Anders Andersson blir vice. I gruppstyrelsen finns Yvonne Andersson och Mats Odell.

Grattis Emma!

Media: SVT, DN

Nu är kristdemokraterna politiskt sett de mest trogna moderaterna och även om det finns kommunala snedåkningar från båda sidor [ex Örebro och Katrineholm] så ligger båda partiernas politik väldigt nära. Det är bara titta inför kristdemokraternas riksting sommaren 2002 när hela arbetslinjen finns presenterad i den futuristiska politik som kristdemokraterna målade framför sina näthinnor innan valet. Senare i valet blev i Kalmar län Anders Andersson ordförande i landstinget efter långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav, men det var början till en långvarig negativ trend i nationella opinionsmätningar – trots lokala framgångar.

Idag går moderaterna smärtfritt genom opinionsmätningarna. Hela 32,9 procent står bakom dem. Moderaterna har lyckats med att vinna väljarna som tidigare röstade på socialdemokraterna – och dessutom linda dem runt sitt lillfinger. Socialdemokraterna som tidigare haft ett krampaktigt grepp om väljarna har börjat förlora den.

I storstäderna dit medborgarna söker sig är socialdemokraterna inte längre de som väljarna söker sig till. Slaget om storstäderna verkar ha gått förlorad. En av de socialdemokratiska think-thank-bloggarna, Storstad, poängterar detta med hela sin uppenbarelse. Egentligen borde Mikael Damberg varit den som efterträtt Håkan Juholt, men det finns inget intresse av att se till nutidsfrågor i storstäderna. Det gäller att återskapa socialdemokraterna i ett dåtida samhälle när deras opinionssiffror var som högst, som idag ger ett nostalgiskt sken. Det är i det spåret som socialdemokraterna gått in i sedan Mona Sahlin försvann. Först Juholt med sin Palme-retorik och nu Stefan Löfven med sin erfarenhet inom fackföreningen med metallisk klang.

Kanske Löfvens desperation och överkärlek till arbetarna i Trollhättan skiljer hans engagemang från näringsminister Annie Lööf. Men, facket är särintressets högborg. Det får vi inte glömma, även om de är viktiga i samhället.

Media: DN, AB

Psykiatrikern David Eberhard hade sagt att ha två kön är inte i praktiken något transsexuella önskar. Nu är den mänskliga viljan betydligt mer komplicerad. Visserligen går det att frysa in både spermier och ägg för framtida barn, men viljan att ha kvar livsfunktionen visar att den transsexuella inte är helt egoistisk.

Nu är jag glad att budskapet “alla är lika mycket värda” dras till sin spets i praktiken:

Transsexuella (—) utsätts ofta för samhällets fördomar och de lever under stor risk att utsättas för kränkningar och våld. För många leder det till isolering och ensamhet.

Det är den ensamheten och isoleringen som är viktig att bryta. Här bidrar barn med sin villkorslösa kärlek till föräldrarna att förälder att bryta stora delar av ensamhet och isolering.

En sak jag tror bidrog till det här är den tuffa debatt som var kring partiledarfrågan. Unik i sitt slag. Här ställde sig 30 procent på Mats Odells sida. Senast i riksdagsgruppen har 50 procent av ledamöterna valt hans sida, enligt DN:s uppgifter – sanna eller falska. Här kan debatten om partiledarfrågan fortsätta rulla ett tag.

Själv tycker jag det blir lättare att förstå kristdemokraterna. Det är lätt att se vilka som är dömande respektive förlåtande från situation till situation – utan att spekulera. Vad som är hämnd och vad som är försoning – och vad jag vet så är kristen tro varm anhängare av försoning i nära gemenskaper och i samhället som stort. (En del tror att NT gäller för de invigda medan GT för utomstående, men då måste de läsa Matteus sista kapitel noggrant). Det går också skönja konturerna till en kompromiss i politiska frågor.

Idag är jag stolt för kristdemokraterna.

Bloggar: Böhlmark, Szyber, Kent
Media: DN, SvD

Jag blir förvånad över den negativa synen som Gunilla Carlsson har på sitt eget ansvarsområde.

De afrikanska länder som får del av ca 1 miljard kronor är Tanzania, Moçambique, Mali och Burkina Faso. Fördelen med långsiktigt stöd är att det går lättare att på tidigt stadium ställa krav, bekämpa korruption och befrämja demokrati på områden som lantbruk, hantverk, skolor och hälsovård.

Nu finns ett stort intresse hos oppositionen att försöka splittra Alliansen. Varje dag skriver de ner Alliansen utan att reflektera om dess innebörd. Deras egen förmåga sträcker sig möjligtvis till enstaka frågor fjärran land, men när det kommer till politik är det extremt velande fram och tillbaka. Kärnkraft hit eller dit. Hög eller låg a-kassa? För eller emot jobbskatteavdrag? Gäsp.

Nu vann Alliansen valet 2006 och 2010 på riksnivå. Kent Persson (M) skriver på Newsmill:

Tillsammans skapade de fyra borgerliga partierna en Allians som gemensamt ger svaren på vad borgerligheten har för gemensam politik på kort och lång sikt.

När det gäller biståndspolitiken så behöver den reformeras till det bättre. Dagens globalisering innebär att det kanske är bättre att investera i en afrikansk vår. Sociala medier behöver bli starkare i fattiga länder.

För att citera Göran Hägglund i en partiledarkrönika i (papperstidning) Kristdemokraten (4/2012):

Vi måste försöka skapa förändring i verkliga människors liv.

Naturligtvis är det dit vi behöver komma även i Alliansen – och då behövs kristdemokraternas sociala röst.

Nu är det en gammal fragger från 1990-talets spelvärld till mig som undrade uppgivet. Han trodde att en uggla satt stopp för planerna om en motorväg. Så jag kastade mig raskt in i hur inbitna trädkramarna var i kommunen, som med nöd och näppe beviljat en golfbana som fick lov att avverka tio träd. Tänk då en hel motorväg mellan Dållebo och Hester. En sträcka på 20 envisa minuter som blir åtminstone hälften.

Så kom ett litet befriande samtal från regeringen att de avslår överklaganden. Nu blev riksvärdet av naturvärdet till fördel för samhället. Det tror jag ulricehamnsborna behöver. Nu skötte det här sig självt utan min inblandning, även om jag tror att engagemang alltid lönar sig.

Anledningen är att Jonas Sjöstedt tycker “bör” låter töntigt och “ska” låter coolare. Ja, i egenskap av att ha utbildats i amerikansk liberalism i New York, ska vara smyg-granne med Carl Bildt på Östermalm och ha en fru från Umeå som han kan diskutera utrikespolitik, så tog han sig den här friheten att förhandla lite.

Nu var det inte så länge sedan vänsterpartiet hade goda relationer till den förhatliga kommunismen som politikerna länge i Sverige försökte hantera med tång. Finland var geografiskt närmare och där drack ryssarna och finländarna ikapp i årtionde efter årtionde. Då för att glömma finska vinterkriget och knyta nya band. I Sverige romantiserade istället vänstern kommunismen och delade information om alla som inte tyckte som dem. (Det måste ha varit många)

Nu var vänsterpartiet bland de sista som övergav kommunismen i Sverige. “I will always love you” var något som Lars Ohly stoltserade med när han återföll långt in på 2000-talet. Ja, han kunde också vara envis med världens största skygglappar.

Nu är Jonas Sjöstedt av en annan kaliber. Han agerar, och stället sig inte i led eller i kö – som är viktiga principer i den kommunistiska andan. Istället blir det desto mer av kamratuppfostran. Nu är inte Urban Ahlin lika tuff mot Sjöstedt som mot Carl Bildt igår. Även om Sjöstedts agerande väcker en och annan sådan tanke.

Media: DN, DN, SvD, SvD, AB

Bloggar: Böhlmark, Tokmoderaten

Nu är Björklunds säkerhetsmiss som fick israeliska militären mer att likna ett gäng scouter än vad de faktiskt är bra på. Säkerhet. Det var då en kvinna till attack. I skuggan stod grannarna beväpnade till tänderna. Budskapet var: En palestinier var med i Björklunds sällskap.

Om kvinnans utbrott var ett tecken på psykisk ohälsa skulle nog besöket inte ställts in. Var det en skymf mot den svenska jämställdheten genom att bosättarna skickade fram en uppriven kvinna som visade sin hjärtas mening? Helt klart fick Björklund en dos av den starka rädsla som finns i området.

Det var här den israeliska militären vaknade till liv och valde att backa hem. Inte riskera fler onödiga provokationer som vanligtvis har blodiga undertoner.

Sådana här stunder känns freden långt borta. Det är här det behövs disciplin för att inte förlora hoppet.

Media: SvD, AB