En sak är säker, smittskyddsstyrelsens generaldirektör Ragnar Norrby, är ute på en tvivelaktig diskussion när han vill luckra upp de skyddande lagar som finns mot aktivt spridande av HIV. Ändå ligger Norrby någonstans rätt i tiden. Det hårda straffet för HIV-spridning återspeglar allvaret i situationen från 1980-talet, och inskärper ett personligt ansvar. Det kan å andra sidan upplevas orättvist för de som omedvetet har drabbats av HIV när det finns bromsmediciner att tillgå.

För att göra en jämförelse till alkoholkonsumtionen, så sitter de flesta av människorna i fängelse för att de har druckit för mycket och begått brott samtidigt. Relationer har slitits upp, barn har blivit drabbade och fått dysfunktionella förebilder att leva med utifrån konsekvenserna av någon människas kroniska alkoholkonsumtion.

Ändå sitter inte alla dessa människor i fängelse som dricker – varken temporära eller kroniska. Många går till jobbet och sopar för dagen problemet under mattan. Några dricker till och med på arbetstid – och fattar beslut över nyktra människor.

Bland journalister, poliser, busschaufförer och andra viktiga yrkeskategorier är alkoholism ett vanligt dolt problem. Det finns där, men ingen pratar om det förrän det börjar märkas alltför mycket.

I vissa kulturella sammanhang betraktas det som ”fint” att dricka, i vissa sällskap är det ”manligt”. En sak är säker. Tonåringar blir ”vuxna” när de för första gången dricker alkohol. Månadens ”lön” hänger ihop med utgång där alkoholen står i centrum. ”Samtal” kan hänga ihop med vad som hände i fyllan. Identitet och alkohol hör därför samman och är intimt förknippade med varandra på gott och ont. Även religiösa begrepp som ”frälsning” hänger ihop med att få dricka vin med Kristus vid det himmelska långbordet.

Ansvarsfrågan är därför alltid viktig. Eller, att vara måttlig. Därför såg romersk-katolska kyrkan till att räkna måttlighet till en av de andliga egenskaperna. Anledningen är ganska tydlig. Offren är många vid sidan om nöjet. Systembolagets självberättigande reklam ”fyllelogik” antyder hur komplex frågan är.

Att se nykterheten som enda alternativ passar möjligen de som har ett missbruk. Själv har jag valt att dricka väldigt sällan. Då på grund av en komplex relation till alkoholen, efter att ha vuxit upp i ett typiskt finskt hem där vattenkranen lika gärna kunde vara en öltapp.

Min relation till alkohol är försiktig. Helst inget alls. Efter en festperiod mellan 1999-2002 märkte jag att min psykologiska plattform började röra på sig på ett obehagligt sätt. Kort sagt byttes nöjet med alkoholkonsumtionen ut mot tristess. Jag blev genast trött efter ett glas. Efter två, tre var kändes det som jag sov, fast jag var vaken.

På samma sätt tycker jag de som drabbats av HIV får lära sig leva med sin problematik – och ta ansvar för konsekvenserna. ”Fri sex” är sällan fritt, utan en navigation i det intimaste området i människans liv. Dessvärre konsumerar festglada människor inte HIV på samma sätt som alkohol och sex.

Den vänsterintellektuelle bloggaren Svensson gör jämförelsen till förkylning. Att det inte är olagligt. Själv är jag förkyld just nu och har fått inställa veckans göromål. Dessutom vet jag vem som smittade mig. Det var en snorig man som klev på pendeltåget i Sundbyberg på måndagskvällen.

Sedan hoppas jag förkylningen försvinner lagom till helgens slut.

DN, Expressen, Dagens Medicin, Sydsvenskan, Aftonbladet, HIV-animation