Det gick smått knackigt till en början för statsminister Fredrik Reinfeldt i gårdagens Agenda. Han medger att ansvaret ligger på honom, men också på andra aktörer i samhället. Men, det blir svårt att bortse från att 120,000 människor saknar ersättningar. Lite desperat undrar nog gemene man vad regeringen göra för att säkra välfärden?

Det var lite längre in i programmet som han börjar ta tillbaka initiativet i hans viktigaste ansvarsområde. Det var värre förr, på 1990-talets kris. Arbetsmarknadens krav går nästan in i perfektionism, vilket säger en del om de omöjliga krav som finns. Å andra sidan, vet de flesta, att det sällan handlar om det utan om att ha rätt slags kontakter och vänner. Sedan så använder han SKL:s gamla argument om att fler kommer gå i pension – något som jag hörde redan någon gång 2006.

Läs mer →

Ett område som kristdemokraterna bryr sig väldigt mycket om är människovärdet. Det är därför inte konstigt att partiet har samlat sina starkaste trupper på socialdepartementet, eftersom det är därifrån hälso- och sjukvården styrs. Samtidigt har en del ljus kastats på socialförsäkringsområdet, vilket är moderaternas bord och rimmar mer ihop med arbetslinjen och den pessimistiska politik som Göran Persson genomförde där friska människor blev sjuka, bara för att på sikt trygga deras inkomst.

En god tanke kanske? Nu förlorade dessa människor den sociala gemenskapen på en arbetsplats. Kanske får de tillbringa ett halvår på sommar- och solsemester – men vem orkar med ostrukturerad tid i resten av livet om arbetslivet tar slut vid 30, 40 eller 50? Det är mot den hårda verkligheten som statsminister Fredrik Reinfeldt tog ordet ”jobba till 75 år” i sin mun. En revolution som hette duga eftersom pensionsutbetalningarna stod hotade och fick vanliga människor i min omgivning att vilja diskutera politik. Kristdemokraterna tycker hellre om att diskutera värdet av civilsamhället – det vill säga platser där människor möts och odlar sina intressen inom en rad varierade områden.

Läs mer →